Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

I dag tillbringar Heike en stor del av tiden på Konstnärernas kollektivverkstad i Röda Sten.

Heike har hittat hem i sitt skapande

Hon arbetade i en bransch där man utvecklar mikroelektronik. Ett jobb som tog henne till USA och Silicon Valley, sedermera åter till Sverige och Ericsson. Men mitt i karriären kände hon att något fattades. I dag har Heike Thiede hittat hem i skapandet.

Heike minns tiden på Ericsson och hur tankarna gick innan hon bröt upp, att det var något som saknades.

– Jag jobbade mycket med interaktion bland människor och arbetssätt. Men hade inget som jag kunde visa upp, något som jag skapat själv och gick att ta på. Det där att få använda händerna, har jag nog alltid haft ett stort behov av, menar Heike.

 

Det konstnärliga hade funnits där i bakgrunden hela tiden. När Heike jobbade på Ericsson tog hon tjänstledigt ett år och pluggade konst på heltid på Gerleborgsskolan.

– Jag tror att den där kombinationen av teknik och konst ligger i släkten. Min pappa har gjort nästan samma resa. Han jobbade på järnverk och när han slutade där startade han eget och höll kurser i Tiffanyglas. Nu är han pensionär men glas och hantverk utgör fortfarande en stor del av hans liv. Min mamma är också väldigt intresserad av hantverk.

Heike växte upp i Oxelösund och läste teknisk fysik i Linköping där hon sedan fick jobb. Hon hamnade sedan i Stockholm och arbetade med optiska filter och gitter. I mitten av 90-talet fick hon ett erbjudande om jobb i Silicon Valley.

Hon minns första intrycket när hon anlände till det nya arbetet.

– Det var ju jättehäftigt att bara komma dit och se arbetsplatsen. Allt var så stort, med arbetsrum på tusentals kvadratmeter och allt var automatiserat. Jag hade några jobbiga, men jätteroliga år där, sammanfattar Heike.

 

Efter fem år försvann en stor kund och det amerikanska företaget gjorde en hastig nedtrappning av personal. Heike förstod snart vad som var på väg att hända och letade efter andra arbetsgivare. Samtidigt ringde hennes bror från Sverige och berättade att hon skulle bli faster.

– Jag hade ingen semester att ta ut och hade inte träffat min bror på länge. Samtidigt kände jag alltmer att jag inte ville vara så långt bort när min bror får ett barn. Sen visste jag inte heller om firman skulle finnas kvar.

Heike letade arbete under någon månad och fick till slut ett jobb på Ericson i Sverige. Hon flyttade hem och arbetade i 15 år som projektledare, testare och gruppchef. Men det var som sagt något som saknades. När det ännu en gång blev varsel på Ericson tog hon till slut chansen och sade upp sig.

– Jag kände att det var dags att byta. Det är nu eller aldrig, tänkte jag. Och jag har aldrig ångrat det beslutet efteråt.

 

I dag tillbringar Heike en stor del av tiden på Konstnärernas kollektivverkstad i Röda Sten. Hon arbetar med lera och färg och många av verken är tredimensionella med insekter i keramik monterade på målade tavlor.

Hon tycker om att jobba med olika tekniker och se vad som händer.

– Målet är att kunna använda mina olika styrkor och kunskaper. Jag brinner för det här med korsbefruktning och tvärfunktionellt tänk. Lika lite som jag bara vill vara ingenjör, lika lite vill jag enbart vara konstnär.

 

Och intresset för just insekter?

– Jag har alltid varit tokig i djur. Insekter är dessutom så roliga, lite läbbiga och vackra på en gång. Reaktionerna på insektstavlorna blir väldigt olika och det gillar jag.

 

Hon säger att konst och kultur river murar. Något som hon märker i sitt engagemang för flyktingar. Heike är ordförande i Härryda Kommuns konstnärsförening och har varit med om insamlingar till UNHCR och andra stödorganisationer.

– Jag försöker bidra, om det nu är litet eller stort. Vi samlar in pengar och jag har varit med på Rävlanda församlingshem där man har haft träffar med flyktingar. Det är fantastiskt att se hur konsten bygger broar och förenar människor, menar Heike.

 

Hon saknar inte sitt gamla jobb utan tittar hellre framåt.

– Min dröm är att få kombinera teknik, ledarskap och konst i framtiden. Exakt hur vet jag inte. Men mitt drömjobb skulle bestå av de där delarna. Sen kan det bli så att jag skapar konst och håller på med teknik och ledarskap samtidigt.