Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Jörg Hanrieder har tillsammans med sin forskargrupp nyligen gjort flera intressanta upptäckter om demens och hoppas nu på ytterligare genombrott. Bild: Camilla Moestedt

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Han försöker lösa gåtan om demensen

Vi människor blir allt äldre. Det är tyvärr på både gott och ont då det samtidigt innebär att allt fler riskerar att drabbas av åldersrelaterade sjukdomar som demens och Alzheimers sjukdom, där den senare är den absolut vanligaste formen av demens.

Fortfarande finns ingen botande behandling för Alzheimers sjukdom som i dag drabbar en av åtta personer över 65 år och varannan över 85 år. Det innebär i sin tur att en av tre i framtiden kommer att ha någon nära anhörig som är demenssjuk.
– Det största problemet är att vi fortfarande inte vet varför sjukdomen slår till eller bara drabbar vissa. Bara i en procent av alla fall finns en genetisk orsak och även om åldrandet är den största risken så drabbas även folk i medelåldern och i detta fall med ett snabbare sjukdomsförlopp, säger Jörg Hanrieder, docent i neurobiologi, som tillsammans med sitt forskarteam på Mölndals sjukhus nu trots allt hoppas ha kommit svaret på gåtan en bit på väg.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Hans grupp har i samarbete med neurokemigruppen, som leds av Kaj Blennow och Henrik Zetterberg, de senaste tio åren utvecklat nya kemiska avbildningstekniker för att undersöka molekylära förändringar i hjärnvävnad på enskild cellnivå. Dessa tekniker är baserade på så kallad masspektrometri, vilket möjliggör omfattande kemiska analyser med upplösning av mer än hundra gånger mindre än ett hårstrå.
– Vi har därigenom nyligen gjort intressanta upptäckter där vi funnit specifika fettämnen i hjärnan som påverkar bildning av plack, som i sin tur leder till demens, säger Jörg Hanrieder och visar bilder på sin dator.

De har även kunnat påvisa att det finns ett samband mellan den kemiska strukturen av äggviteämnet beta-amyloid-protein, som hos alzheimersdrabbade klumpar ihop sig, och utvecklingen av sjukdomen. Genom att undersöka ryggmärgsvätska och blod från patienter med olika sorters demenssjukdom hoppas de nu på ett nytt genombrott för att upptäcka tidiga tecken på sjukdom och skillnader mellan olika typer av demens.
– Vår förhoppning är förstås att detta i sin tur ska leda till att vi ska kunna hjälpa patienter att ställa tidigare diagnos och sätta in specifik behandling som kan lindra eller till och med stoppa sjukdomsförloppet, förklarar Jörg Hanrieder.

– Genom att vi nu tror oss ha hittat en måltavla kan vi ju också lättare sikta in oss på hur en sådan behandling skulle kunna utvecklas. Ta cancer till exempel som i många fall trots allt går att bota. Vid alzheimers är själva kroppen frisk medan hjärnan dör, samtidigt som vi hittills bara kunnat titta på utan att kunna göra något åt det.
Jörg Hanrieder hyser dock hopp om framtiden och hoppas tillsammans med sin forskargrupp att de nu gjorda upptäckterna ska leda till ytterligare genombrott.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.