Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sven Erik Alhem är tidigare överåklagare och säger att det är väldigt ovanligt att en mamma dödar sitt barn. Bild: Frida Winter/TT

Experterna om misstänkta mordet: "Mycket ovanligt fall"

En mamma misstänks för mord på sin fyraårige son i Vallås i Halmstad. Att föräldrar mördar sina barn är väldigt ovanligt, enligt experter GP talat med.
– På 50-talet utgjorde barnamord 20 procent av alla anmälda mordfall. Nu är det nere på någon procent, säger kriminologen Mikael Rying.

Mikael Rying är kriminolog på polisens nationella operativa avdelning och har kartlagt samtliga mord i Sverige sedan 1990. Enligt honom lider i princip alla som mördar sina barn av någon form av psykisk störning eller sjukdom.

LÄS MER: Mamma anhållen – misstänks ha mördat sin fyraåring

Det är ungefär lika vanligt att mammor mördar sina barn som att pappor gör det.

– Men ju yngre barnet är, desto vanligare är det att mammor mördar, säger Mikael Rying.

Det beror bland annat på att mammor med någon form av förlossningsdepression oftast är förövaren när spädbarn mördas.

– Det är dock viktigt att påpeka att detta är oerhört ovanligt, säger Mikael Rying.

Väldigt ovanligt

Den första halvan av 90-talet mördades årligen omkring 10-12 barn under 15 år i Sverige. I cirka 90 procent av fallen var förövarna en eller båda föräldrarna.

De senaste 10-15 åren har antalet mord på barn gradvis sjunkit och är nu nere på cirka fem per år.

– Det är en väldigt, väldigt ovanlig händelse, sammanfattar Mikael Rying.

När det gäller barn över 15 år är det än mer ovanligt.

Föräldrar som mördar sina barn gör det nästan uteslutande i hemmet, vilket gör det till en typ av brott som i stunden är svåra att förhindra. Även om exempelvis socialtjänst och skola sett tecken på att något inte står rätt till är barnet utelämnat när det befinner sig i sin hemmiljö, om inte tillräckliga åtgärder har vidtagits.

– Det finns väldigt få som skulle kunna ingripa och hjälpa till, säger Mikael Rying.

Han nämner att det finns enstaka exempel där mammor med förlossningsdepression mördat sitt barn trots att andra vuxna funnit i närheten just för att övervaka mamman.

– Är känslan och vanföreställningarna om att man måste döda sitt barn tillräckligt starka, då räcker det att man är ensam med barnet i fem minuter.

LÄS MER: Stenhård kritik mot arbetet med våldsutsatta barn

Ser varningssignaler

Att morden på barn minskat sedan 90-talet tror Mikael Rying beror på ökad uppmärksamhet kring och kunskap om psykisk ohälsa.

– Det var så pass många fall under 90-talet där främst pappor dödade två, kanske tre barn och sig själva. Min hypotes är att man blivit mer vaken för varningssignalerna, säger han.

Dessutom har medicinering mot depression och andra psykiska sjukdomar blivit vanligare.

Ur ett längre perspektiv handlar mycket om kvinnors frigörelse: P-piller och fri abort har förhindrat oönskade barn från att komma till världen, samtidigt som det blivit mer accepterat att ha barn som ensamstående kvinna. Kvinnans intåg på arbetsmarknaden innebär också att hon själv faktiskt kan försörja sig och sina barn.

– På 50-talet utgjorde barnamord 20 procent av alla anmälda mordfall. Nu är det nere på någon procent, säger Mikael Rying.

"Fruktansvärd tragedi"

Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare, pekar även han på att händelsen är väldigt ovanlig.

Alhem är tydlig med att påpeka att mycket kring det misstänkta mordet i Vallås fortfarande är oklart.

– Vi vet än så länge väldigt lite eftersom polisen klokt nog håller tyst. Men det lilla vi vet ger sken av att det finns misstankar om att något inte står rätt till i samband med det här dödsfallet, säger han.

Oavsett vad som hänt kallar han dödsfallet för en fruktansvärd tragedi.

– Det är såklart en djup tragedi om det skulle visa sig att hon uppsåtligen haft livet av barnet. Men det verkar som sagt vara tidigt i polisens utredning och nu kommer den rättsmedicinska undersökningen och vad mamman säger i förhör att bli helt avgörande för polisen för att kunna reda ut vad som hänt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.