Vår som höst vallfärdade skolklasser, scouter och mullebarn till Einar Anderssons marker för delta på läger, inhämta naturkunskaper eller kolla in de 35 gransorterna på Einars plantskola.
Som mest slog 100 barn läger runt knuten till hans fastighet Skogen i Sandsjöbacka naturreservat.
–Det var under 70- och 80-talen det var som mest barn här. Om kvällarna brukade jag vara med vid lägerelden och berätta om naturen och gamla tider, minns han.
På Planetens dag under vintersolståndet fick 84-åringen ta emot ett diplom för sitt naturengagemang från föreningen Keep the planet alive, där han numera också kan titulera sig hedersmedlem.
– Det är rörande att få detta pris naturligtvis. Det är den första utmärkelsen jag fått i mitt liv.
Han ursäktar snabbkaffet, och ställer fram ett silverfat med lusse-katter och kakor.
– Vänner som kommer hit för att hugga en julgran brukar ta med goda saker, så jag kan inte skryta med att ha bakat själv.
Hela sitt liv har Einar på Skogen planterat, framförallt träd och buskar. Som ung tjänstgjorde han på Hilding Anderssons handelsträdgård i Torred, för att sedan öppna en egen plantskola. Omtanken om miljön och tilltron till naturens egen kraft har gjort att han aldrig använt bekämpningsmedel eller konstgödsel.
– Min pappa tyckte att vi skulle bespruta fruktträden ett år när det kom larv, men mamma sa bestämt nej. Naturen sköter sig så bra själv. Det kanske tar lite tid, men bästa sättet att få bort ohyra är med händerna.
För femton år sedan stötte han på sin särbo Agneta som var ute på promenad i närheten av Skogen. Han berättar att hon vurmar för att all mat ska vara ekologisk.
– Jag försöker också köpa svenskt och miljömärkt, men det övergår mitt förstånd att exempelvis äpplen från Sverige är dyrare än dem som fraktats långväga ifrån.
Det största koldioxidavtrycket han orsakat i sitt liv var när paret för tre år sedan begav sig på en road- trip genom Sverige ända upp till Kiruna i Agnetas lilla Toyota. Innan dess hade det inte blivit mycket resande för Einas del.
– Jag har alltid cyklat eller liftat med andra. Nu har jag ju Agneta, det blir billigare så, säger han och skrattar.
Kärleken till naturen har bidragit till att Einar på Skogen aldrig känt sig ensam. När hans mamma gick bort strövade han långa sträckor i skogen.
– Det kändes som naturen omslöt och tröstade mig. Jag har hört att det talas om att vi behöver en annan planet att flytta till eftersom vi håller på att förstöra denna. En bättre plan är att vara rädda om det vi har.
