Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ett år sedan mordet i Trollhättan

Kriminalkommissarie Sten Rune Timmersjö satt hemma och läste nyheter på sin surfplatta, söndagen den 30 juni. Det var då han fick reda på att en ung kvinna befarades ha blivit mördad i sitt hem Trollhättan, och att kroppen var borta.

Klockan sex på morgonen dagen därpå var han på jobbet, och en lång och omfattande utredning tog sin början.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Vi var igång med tipshantering och inledde telefontrafikspårning redan vid sjutiden på morgonen. Men jag förstod snabbt att det här klarar vi inte av på fyra eller fem man, säger han.

Det var mitt i en semesterperiod och länskriminalpolisen i Trollhättan gick på halv styrka. I stället fick förstärkning från Göteborg kallas in och på eftermiddagen tisdagen efter mordet var polisens organisation i full gång.

– Alla var väldigt engagerade. Det handlade ju om en ung kvinna, berättar Timmersjö.

Det var mycket som skulle göras: Polisens tekniker säkrade bevis i lägenheten, dörrknackning gjordes i området och anhöriga hördes, samtidigt sökte man efter den försvunna kroppen. Man började i närheten av bostaden på Dannebacken, men också på Hunneberg där man tidigt på morgonen efter mordet hittade en utbränd bil.

Bilen var ett första tidigt spår, som ledde polisen till mördaren.

– När vi hittade ägaren till bilen kunde det snabbt sättas i samband med 37-åringen, eftersom ägaren var en kompis till honom.

Polisen hade genom den mördade kvinnans anhöriga också fått klart för sig att 37-åringen hade varit hemma hos kvinnan sent på kvällen innan hon försvann.

– Det är att låsa sig om man så tidigt bestämmer sig för att han är misstänkt. Men han var mest intressant eftersom han var den som senast träffat henne.

37-åringen anhölls i sin frånvaro, och anmälde sig själv till polisen någon dag senare. Men när åklagare försökte få honom häktad sa tingsrätten nej.

– Hela ärendet kunde ha gått i stöpet, men vi fick fångat in de andra två, säger Sten Rune Timmersjö.

Under tiden fortgick utredningen under stor noggrannhet. Bland annat lämnades mängder av prover för analys till Statens kriminaltekniska laboratorium, och andra möjliga gärningsmän utreddes – och uteslöts.

Samtidigt bedrevs omfattande eftersök på Hunneberg och i Grästorp. Förutom hundpatruller och internationella insatsstyrkan från polisen, deltog frivilligorganisationen Missing People som gjorde sin största sökinsats dittills i Sverige.

Men två veckor efter mordet, när Sten Rune Timmersjö skulle gå på semester, var den mördade kvinnan fortfarande inte hittad.

– Eftersom hon inte var återfunnen tyckte jag att det var väldigt jobbigt. Det blev ingen riktig semester för min del. Och det kändes för djävligt att ringa till kvinnans mamma och säga att "du får ringa en annan polis i fortsättningen".

Han beskriver samspelet med de anhöriga som en balansgång. Deras behov och önskan om information ska vägas mot att en polisutredning pågår och den måste vara hemlig.

Inte bara Timmersjö gick på semester, hela styrkan som dittills arbetat med fallet byttes ut. En ny grupp satte sig in i ärendet och fortsatte att lägga pusslet, och den 8 augusti föll en stor och viktig pusselbit på plats:

– Sista torsdagen på min semester hittade de henne, en sten lättade från mitt hjärta, säger Timmersjö, som var med och identifierade kvinnan på plats, genom en tatuering på armen.

– Det var viktigt att vi hittade henne, annars hade det aldrig gått i en rättegång, menar han.

Efter att kroppen hittats häktades också 37-åringen.

Under hela tiden hade mediebevakningen varit stor, och på internetsajten Flashback diskuterades mordfallet flitigt.

– Det var inget som jag märkte i början, men jag har tittat efteråt. Jag tycker att det är lite vanskligt. Det florerar mycket rykten och man är väldigt dömande direkt.

Men det var just en av privatpersonerna på Flashback som tipsade polisen om en av de mest avgörande pusselbitarna – en brandplats i närheten av en av de dömdas bostad.

– Där kunde vi rekonstruera kläder som 37-åringen hade haft på sig dagen innan, och en bok som ett vittne hade sett honom läsa. Den brandplatsen var väldigt viktig.

I början av december väckte åklagare åtal och kort därefter hölls rättegången mot 37-åringen och hans två kumpaner. Många faktorer sammantaget gjorde att männen till slut kunde dömas, först i tingsrätten sedan i hovrätten. Några av de viktigaste var bilen som eldats på Hunneberg – och ett vittne som sett stora delar av bilens nummerplåt under mordnatten – brandplatsen i Grästorp, skoavtryck i blodet i lägenheten och kroppen.

I onsdags – näst intill ett år efter att den 23-åriga kvinnan mördades – beslutade Högsta domstolen att inte bevilja de tre dömda prövningstillstånd.

– Det känns bra. Vi var inte fel ute någon gång, säger Sten Rune Timmersjö.

Fakta: Mordet på småbarnsmamman

30 juni 2013, 00:15-00:30: den 23-åriga tvåbarnsmamman mördas i sin lägenhet på Östra Margaretavägen i Trollhättan. Polis larmas till lägenheten cirka 15 timmar senare, då grannar sett blod i trappuppgången.

1 juli: Privatpersoner hittar en utbränd bil på Hunneberg. Bilen tillhör en vän till den 37-åring som hade varit hos kvinnan kvällen innan. Ett vittne hade sett bilen på Dannebacken samma natt.

3 juli: 37-åringen, som har anhållits i sin frånvaro dagen innan, anmäler sig själv på polisstationen. Åklagare begär honom häktad, misstänkt för människorov, två dagar senare men tingsrätten försätter mannen på fri fot.

9 juli: Två män, 36-åringen och 32-åringen, häktas misstänkta för skyddande av brottsling.

23 juli: De två medhjälparna omhäktas. Samtidigt ändrar åklagare rubriceringen mot 37-åringen till misstänkt för mord. Mannen – som befinner sig utomlands – begärs dagen därpå häktad i sin frånvaro och efterlyses internationellt.

1 augusti: Polisen spärrar av och undersöker en brandplats i Grästorp, några hundra meter från 35-åringens bostad, efter tips från allmänheten. Det visar sig att där finns värdefull bevisning i form av brända kläder och annat.

8 augusti: Den mördade kvinnans kropp hittas i en skogsdunge utanför Grästorp, efter att förbipasserande känt lukt. Kvinnan identifieras genom en tatuering.

16 augusti: 37-åringen, som anlänt till Sverige från Polen där han vistats, häktas vid Vänerborgs tingsrätt misstänkt för mord.

19 augusti: 32-åringen och 36-åringen släpps fria i väntan på åtal, de är fortfarande misstänkta.

Hösten 2013: Utredningen fortsätter och 37-åringen omhäktas flera gånger.

2 december: 37-åringen och de två kumpanerna åtalas för mord respektive skyddande av brottsling.

9 december: Rättegången inleds och hålls i säkerhetssalarna i Göteborgs tingsrätt. Rättegången pågår i sex dagar, och sista rättegångsdagen är den 19 december.

30 december: Tingsrätten dömer 37-åringen till 16 års fängelse för mord, 32-åringen och 36-åringen döms till ett års fängelse vardera för skyddande a brottsling.

9 januari 2014: 32-åringen överklagar domen. Kort därefter följer ytterligare överklaganden och innan månaden är slut har samtliga parter överklagat.

17 februari: Hovrätten tar upp mordfallet, åter igen används säkerhetssalarna i Göteborgs tingsrätt. Viss ny bevisning tillkom, bland annat hade försvaret kallat in nya vittnen.

28 mars: Hovrätten fastställer tingsrättens dom, i stort sett i sin helhet, och de tidigare utdömda fängelsestraffen kvarstår. 37-åringen hålls kvar i häktet.

22 april: 32-åringen överklagar hovrättens dom till Högsta domstolen. Två dagar senare gör den morddömde 37-åringen samma sak, och den 25 april överklagar även 36-åringen.

25 juni: Ärendet behandlas av Högsta Domstolen, som beslutar att inte bevilja prövningstillstånd. Domarna mot de tre männen kommer att verkställas.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.