Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

1/6

En tidsresa längs sjön Anten

Att starta ett ånglok görs inte i en handvändning så ni får försöka föreställa er en stor svart frustande stålhäst som stånkar sig fram genom skogarna mellan Anten och Gräfsnäs.

När GP ringer för att boka in intervjun gör Olof Brandelid klart för oss att det inte kommer att vara något ånglok framme. Att starta ett ånglok tar sin tid. Eldningen för att få upp värmen i pannan startar redan kvällen innan loket ska användas och måste göras långsamt och försiktigt för att inte spränga sönder pannan när stålet töjs av värmen.
– Det ska sjuda i pannan för att få en långsam värmespridning, säger Olof Brandelid, sekreterare i Museiföreningen Anten–Gräfsnäs Järnväg.

I dag, söndag, har föreningen en av de återkommande trafikdagarna. Då öppnas vänthallen och medlemmarna i föreningen ställer sig mangrant upp i tidsenliga kläder och bjuder på en resa i tiden genom skogarna från stationen Anten till Gräfsnäs. Under för- och eftersäsong körs turer endast på söndagar. Men under sommaren har museet öppet fler dagar.
Den första turen för dagen går alltid klockan 11. Under en trafikdag hinns sedan fyra turer med, två med ångloket och två med rälsbussen.

Varför gör ni det här?
– Det är väldigt roligt och vi har bara glada resenärer, det är den lönen vi får. Och det blir bra det vi gör, säger Olof Brandelid.

År 1900 öppnades sträckan och gick då från Göteborg till Skara och ägdes av Västergötland-Göteborgs järnväg. På den tiden var sträckorna privatägda. 1948 tog staten över. 

I Anten ligger den gamla stationsbyggnaden kvar och här har Anten-Gräfsnäs museijärnvägsförening huserat sedan 1965. Under åren har området byggts ut med nya byggnader som lokstallar och verkstad. 

Även hus har flyttats hit för att området ska få sin speciella prägel. Likaså har sträckan byggts ut och lok och vagnar köpts in. I dag har museet sammanlagt ett tiotal lok, ånglok och diesellok samt olika sorters vagnar.

I dagsläget står föreningens stolthet, ånglok 24, som var det ånglok som trafikerade sträckan under tiden då den tillhörde Västergötland-Göteborgs järnväg, i verkstaden eftersom det har en pannskada som ska lagas. Här inne står också ett par av ångloken isärplockade och för den oinvigde kan det se ut som om det är ett otroligt svårt och tungt arbete att restaurera ett ånglok.
– Nej, det är det inte. Det är ganska enkel basic mekanik och vi har en lärobok i ånglokslära från 1921 som vi använder oss av, säger Olof Brandelid.

Ett stort antal eldsjälar i föreningen lägger årligen över 20 000 mantimmar här varav endast 2 000 går till själva trafiken, resten till renoveringar och upprustning spår och banvall. I våras byttes ett stort antal slipers längs järnvägen.

Då arbetar ni som riktiga rallare?
– Jag brukar kalla det för spikis och spettis, du använder alla muskelgrupper under en vecka och är helt slut, säger Olof Brandelid.

Mest läst