Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Efterlyses: gosedjur som älskats sönder

Kan kramdjur ha en naturlig plats på ett stadsmuseum? Ja, åtminstone i Mölndal. Nu hoppas de ansvariga på många bidrag från besökarna.

I maj slår den upp portarna, utställningen som fått namnet Gosedjur – en mjuk utställning i en hård tid.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Projektledaren Birgitta Martinius berättar att idén cirkulerat på Mölndals stadsmuseum i flera år.

– Det här har varit en av våra mest efterfrågade utställningar när vi har tittat på de förslag som vi har fått från våra besökare. Men vi tyckte länge att det kändes svårt att göra en utställning av det, säger hon.

Nu har hon ändrat sig. Det vimlar av nallar, ormar, krokodiler och alla möjliga tygdjur i såväl korridorer som konferensrum på museet.

– Vi satt för något år sedan och diskuterade det. Då kände vi att ”det här med mjukdjur är nog inte så dumt ändå”. Utställningen handlar om gosedjur men man kan säga att vi vecklar ut temat och tar upp olika aspekter, säger.

En sådan aspekt kan till exempel vara de mjuka djurens lugnande effekt på både vuxna och barn. I dagarna är Birgitta Martinius på väg till Stockholm för att intervjua en professor på temat.

– Vi har också intervjuat barn och vuxna mellan 3 och 93 år, och det har kommit fram väldigt mycket intressant. En del vuxna har berättat att de faktiskt har med sig ett gosedjur när de är ute och reser, säger Birgitta Martinius

Under arbetets gång har hon blivit allt mer fascinerad över gosedjurens mycket starka ställning bland både unga och gamla.

– Tänk dig att du hittar ett mjukdjur på gatan här i Mölndal. Du får vara bra hårdhudad för att inte ta hand om det och sätta upp det någonstans. På ett elskåp till exempel. Det skulle du kanske aldrig göra med en vanlig vante, säger hon.

Även om det redan finns mycket utställningsmaterial att tillgå så vill museet gärna ha in mer.

– Vi vill dels ha gosedjur som blivit över och sorterats ut. Men vi vill också låna sådana som älskats sönder. De kanske har blivit smutsiga, tappat ögon och öron, pälsen har ramlat av och någon förälder känner kanske att man egentligen hade velat slänga dem, säger Birgitta Martinius.

Museet vill också ha in gamla bilder på gosedjur och deras ägare. Tanken är att ta en nutida bild på samma djur och samma ägare och presentera sida vid sida med den gamla.

– Det behöver inte vara väldigt gamla bilder, men det är viktigt att gosedjuret finns kvar, säger Birgitta Martinius.