En lördagskväll i juni 1992 var Helena Andersson på inflyttningsfest hos en vän. Kvällen rundades av på Stadshotellet i Mariestad.
– Jag hade kontakt med henne under kvällen. Jag pratade med henne och väntade på att hon skulle komma hem. Jag sa till henne att ta en taxi hem. Varför vet jag inte, vi tog aldrig taxi. Hon hade glömt sin plånbok hemma hos vår gemensamma kompis så jag la min plånbok innanför dörren, har hennes syster tidigare berättat.
LÄS MER: Helenas syster: "Var är du?"
Men Helena kom aldrig hem. När systern vaknade nästa morgon var Helenas rum tomt.
Hon ringde runt till sina vänner men ingen visste var Helena var. Till slut kontaktades polisen.
Skorna hittades
Polisen sökte igenom den väg som Helena ofta tog när hon gick hem från stan. Man hittade inte Helena men hennes ena sko. Under det fortsatta sökandet hittades även hennes andra sko samt hennes ringar.
Natten mellan den 13 och 14 juni i år har det gått 27 år sedan Helena försvann. Hon är fortfarande spårlöst borta.
En mordutredning har pågått sedan försvinnandet.
För nästan ett år sedan skickades Helenas skor och ringar på analys. Enligt P4 Skaraborg har nu resultatet kommit från NFC: Man har hittat tre dna-profiler. Två av spåren är från män, det tredje en kvinna.
Söker i spårregistret
Nu ska det undersökas om det kvinnliga dna:t kommer från Helena själv.
Rörande de manliga dna-spåren pågår en sökning i spårregistret.
– Om det är någon okänd som man kan identifiera då blir det intressant. Finns personen eller vederbörande i registret får man en träff. Annars får man hypotetiskt sett börja topsa, säger Lars Johansson, kriminalkommissarie på roteln för grova brott i Skaraborg, till P4.
Han berättar att det då kan bli möjligt att man gör en så kallad familjesökning i dna-registret. Det var på det sätt som Billdalsvåldtäkten kunde klaras upp.
Polisen har en skäligen misstänkt person. Han sågs med Helena på hotellet natten då hon försvann. Men inget av spåren matchar mannens dna.
Helenas familj har tidigare berättat att saknaden och ovissheten är det värsta:
– Förlusten i sig är vidrig, att sedan inte få veta vad som hänt är omöjligt att sätta ord på, har systern sagt.
