Datorspelen tog över Gustafs liv

I fyra år upptogs nästan all av Gustaf De Oliveiras vakna tid av datorspel. Han sov knappt, borstade inte tänderna och försummade skolan. Till slut fick han ett ultimatum: Datorn eller familjen.

ANNONS
|

– Min första tanke var att jag skiter i dem och åker hem till min polare och spelar. Jag var riktigt arg, men också ledsen för jag insåg också hur jag har behandlat mina nära och kära.

Gustaf De Oliveira, 21, ler obekvämt när han berättar.

Nu är det ett år sedan hans mamma, flickvän, vänner och bröder satt samlade runt köksbordet och sa att han spelade för mycket. Budskapet var tydligt: Han fick välja. Datorn eller dem.

"En sorg att sluta spela"

Första tanken var ren instinkt. Det var så han brukade lösa sina bekymmer, slå på datorn och försvinna in i datorspelens värld. Men för en gångs skull lyssnade han på sin familjs oro.

ANNONS

– Det var inte ett skämt den här gången, det var på riktigt. Det var också en sorg för mig att sluta spela för det upptog så mycket av mitt liv, men jag valde såklart min familj, säger han.

I dag spelar han inte alls. Datorn är trasig och undanställd i villan utanför Kode.

Fick bekräftelse av spelet

Datorspelen har funnits med honom sedan han var liten. Men då fick de samsas om tiden med andra fritidsaktiviteter och fotbolls- och hockeyträningar. Problemen började först i femtonårsåldern då han fick upp ögonen för spelet Counter strike.

Snabbheten och svårigheten lockade och eftersom klasskompisarna också spelade blev det en social grej.

– Det var roligt att känna kickarna från spelet och jag märkte också att jag blev riktigt duktig. Jag hade inte känt mig duktig på något sedan jag slutade med hockeyn.

Ju bättre han blev desto mer spelade han och efter ett tag började han tjäna pengar på att sitta framför skärmen. Samtidigt fick resten av vardagen stå allt mer åt sidan.

"Borstade inte tänderna"

Frånvaron från skolan eskalerade, han slutade umgås med vänner utanför datorn, sov bara korta stunder och höll energin uppe med skräpmat.

– På helgen kunde jag lätt spela 24 timmar om dygnet. Det var inga problem. Jag gick från att vara vältränad med magrutor upp till 115 kilo. Det kunde gå veckor mellan duscharna och i slutet borstade jag inte tänderna under någon månad, säger han.

ANNONS

Men din tjej stannade kvar?

– Ja, det är ett mirakel att vi är tillsammans i dag. Men jag tror inte att hon riktigt förstod helt för jag ljög ganska mycket. Det var mycket raggarduschar och jag gömde pizzakartongerna när hon kom hem, säger han.

När familjen väl ställde ett ultimatum sökte han professionell hjälp. I dag säger han själv att han var beroende av att spela och att det fick konsekvenser. Bland annat i form av 14 underkända betyg från gymnasiet.

"Finns mycket som är vackert också"

Men även om han personligen har slutat spela helt så tycker han fortfarande om datorspel.

– Det finns mycket som är vackert också. Om jag loggade in i dag skulle jag kunna få sovplats i hela Europa på fem minuter. Många föräldrar förstår nog inte att det är något som också kan bygga relationer. Jag tycker att man ska normalisera spel. Hur många föräldrar tittar inte på sina barn när de spelar fotboll till exempel? Men hur ofta ser man dem i spelrummet? Föräldrarna måste intressera sig.

Vilka tips ger du till oroliga föräldrar?

– Ha få regler, men följ dem. Många föräldrar kanske drar internetsladden mitt i en match och inser inte att det får konsekvenser i ett lagspel. Det skapar en enorm ilska och frustration. Det behövs inte flera A4 med regler. Vet spelaren att det är läggdags vid tio och att internet bryts då så startar de inte ett spel som tar fyrtio minuter tjugo minuter innan det.

ANNONS
ANNONS