Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Barn som lever skyddat blir utan skolgång: "Får enorma konsekvenser"

Åtta av tio kommuner i landet saknar riktlinjer för att säkra att barn i skyddat boende får fortsätta i skolan. I Göteborg kan endast fyra av tio stadsdelar uppvisa specifika rutiner. Hos kvinnojourerna ser man att barn blir borta månader från skolan.

– Tänk dig att du är nio år och missar skolan i tre månader. Det får enorma konsekvenser, säger Olga Persson på Unizon.

I juli publicerades årets Kvinnofridsbarometer av Unizon, ett av två riksförbund för Sveriges kvinno- och tjejjourer. Med hjälp av en enkät utskickad till samtliga landets kommuner undersöktes deras arbete mot våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor. En av frågorna som ställdes var huruvida det i kommunen finns en beslutad rutin för att säkra skolgången för barn i skyddat boende. Svaret blev att 80 procent saknar riktlinjer, trots att det råder lagstadgad skolplikt.

– Det är helt oacceptabelt att de här barnen inte har samma rättigheter som andra barn. Skolan måste komma igång med en gång, säger Olga Persson.

Finns ingen garanti att barnen får gå i skolan

Det saknas nationell statistik angående hur många barn som lever skyddat i Sverige. Uppgifter från riksorganisationerna Unizon och ROKS från 2014 tyder på att fler barn än kvinnor vistas i skyddat boende. Ofta handlar det om barn vars mamma lever gömd undan pappan på grund av direkt våld eller hot om våld. Inte sällan är även barnet utsatt för övergrepp.

– Det är jättesvårt. Det finns inga rutiner eller garanti att de här barnen kan få gå i skolan, konstaterar Lotta Bengtsson vid Kriscentrum för kvinnor i Göteborg.

LÄS MER: Kvinnojourer slår larm: "Vi går på knäna"

Hos Göteborgs kvinnojourer ser man att barn ibland blir borta flera månader från skolan. Louise Lémert på Villa Förtroligheten, ett skyddat boende för kvinnor, upplever att skolgången fungerar väl så länge inte barnen själva har skyddsskäl. De som har det blir ofta kvar med mamman i boendet under långa perioder. Någon rutin för hur skolgången då bör skötas känner Louise Lémert inte till.

– Just nu har vi barn på förskolenivå som inte får gå i skolan av skyddsskäl. Vi har haft barn som missat större delen av en termin för att man inte får ordning på hur det ska lösas, säger hon.

Dystra siffror för Göteborg

De barn som inte kan erbjudas skolgång blir både fysiskt och psykiskt understimulerade.

– De blir kvar här inomhus och får ingen mental stimulans. Det blir en slags frustration, de blir lättirriterade och det uppstår mer bråk. Det är en ond cirkel, säger Louise Lémert.

Göteborgs kommun valde att inte svara på Kvinnofridsbarometern då det saknas övergripande riktlinjer. I stället ansvarar var stadsdel själva för att se till att det finns fungerande rutiner. En rundringning som GP gjort visar att endast fyra av Göteborgs tio stadsdelar i dag har skriftliga riktlinjer att arbeta utefter. Siffrorna ser likadana ut i kranskommunerna.

– Det är ett bekymmer att varje stadsdel har eget ansvar. De övergripande insatserna som skulle behövas för vissa grupper saknas i många fall, säger Lotta Bengtsson vid Kriscentrum för kvinnor.

"De har det jobbigt, de här barnen"

2015 tog Göteborgs stad fram en ny plan mot våld i nära relationer. Där uppgavs bland annat att Social resursförvaltning skulle ansvara för att skapa pedagogisk verksamhet för barn på skyddade boenden, något som skulle vara genomfört till år 2016. Men fortfarande haltar satsningen.

Christina Svensson, enhetschef på Social resursförvaltning, bekräftar att det kan vara besvärligt att etablera ny skolgång för barn som hamnar i skyddat boende.

– De flesta erbjuds skolgång, men ibland är det svårt på grund av risker och hotbilder. De har det jobbigt, de här barnen. Det är ett dilemma, konstaterar hon.

Bristande samarbete mellan skola och socialtjänst

Christina Svensson poängterar att avsaknaden av skriftliga rutiner inte nödvändigtvis innebär att stadsdelen inte tillgodoser barnens behov. Men då problematiken spänner över två olika sektioner – socialtjänsten och skolsektionen – kan rutiner göra hanteringen smidigare.

– Det fungerar bättre med konkreta rutiner, det ser vi. Där det finns etablerade samverkansrutiner blir det bättre för de berörda, säger Christina Svensson.

En möjlig åtgärd vore att ha ambulerande lärare som åker runt och undervisar på skyddade boenden, något som bland annat görs i Stockholm.

– Det hade varit en väldigt välkommen lösning. Några timmar per dag skulle göra stor skillnad för de här barnen, säger Louise Lémert på Villa Förtroligheten.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.