Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Anton Andersson hoppade från berget Jungfrau i Schweiz och blev historisk. Bild: Nicole Schafer

Anton tröttnade på vardagen – skaffade vingar

Det är i ögonblicket då 23-åriga Anton Andersson hoppar av klippkanten som han mår som bäst. Därefter är det fullt fokus i 270 kilometer i timmen. Nu uppmärksammas den vingprydde Skövdebon över hela världen – efter att ha flugit igenom en skylt.

Texten börjar under filmklippet.

Anton ”Squeezer” Andersson befinner sig på ett flygfält, en timma från San francisco på den amerikanska västkusten. Där finslipar han sina färdigheter med vingdräkten och knyter kontakter.

– Snart får jag åka hem och fira jul i Sverige. För första gången på länge, säger Anton Andersson och skrattar.

Det var tre år sedan Anton övergav sina planer på Chalmers och livet som civilingenjör. Han insåg att han ville ha något annat i livet. När han provade vingflygning fastnade han direkt. Sedan dess har han hoppat 1 600 gånger.

– Efter det har jag satsat verkligen allt på hoppningen. Jag flyttade till Schweiz för två år sedan för att bara kunna hoppa varje dag, säger Anton Andersson.

Genom en skylt

De senaste dagarna har Anton Andersson blivit uppmärksammad av flera internationella medier – bland annat av amerikanska CNN. För en månad sedan gjorde han nämligen sitt livs hopp – från det 4 158 meter höga berget Jungrau i Schweiz – och blev historisk.

– Jag flög över bergens landskap genom hus, träd och ängar med kor. Klimax i hela hoppet var då jag flög genom en skylt, då blev jag världens yngsta vingdräktspilot som gjorde något sådant.

Skylten var två meter bred och en meter hög. Två av hans vänner stod på marken och höll i vardera änden av skylten.

– Det var väldigt liten marginal på varje sida. Det var egentligen något jag ville testa för att se hur precis man egentligen kunde vara med en vingdräkt.

Vingdräktsflygning

Vingflygning är en extremsport som går ut på att man hoppar från höga klippkanter med en så kallad vingdräkt, som låter dig flyga fram som en flygekorre över landskapet. Det är när man står på klippkanten och blickar ut över landskapet som det är som läskigast, berättar Anton Andersson. Men så tänker han på alla år av träning och förberedelser, och rädslan försvinner.

– Och när du väl hoppat finns det inget annat som existerar, det är bara hyperfokus på nuet. Man måste fatta snabba beslut under tiden man flyger, men du har ingen tid att tänka på något annat än nuet. Det är det som är magiskt med sporten, säger Anton Andersson.

Under lördagen blev filmen från hoppet i Schweiz klar. Nu är förhoppningen att kunna försörja sig på vingdräktsflygning på heltid.

När man ser filmklippet kan man tro att du har en dödslängtan?

– Jag får ofta de kommentarerna. Det ser farligt ut och det är farligt, men det är också värdefullt för mig. Jag vet att jag till exempel inte hade mått bra av ett liv där varje dag är den samma. Jag behöver mer stimulans. Det handlar inte bara om hur länge man lever, det handlar om hur du lever under tiden du är vid liv.

Nogranna förberedelser

Det hela inleds med en lång vandring uppför det berg man ska hoppa ifrån. Ibland har Anton vandrat i sex timmar för att nå toppen. Sedan tar man på sig en vingdräkt och en fallskärm. När man hoppar faller man fritt i några sekunder innan strömmen av luft vecklar ut vingarna på dräkten.

– Så börjar man flyga med kroppen. Man styr med huvud, armar och hela kroppen, säger Anton Andersson.

Flygningen varar i max två och en halv minut – en evighet – innan man vecklar ut sin fallskärm och landar mjukt på marken. Efter 1 600 hopp är det obehagligaste han har upplevt då fallskärmen fastnade i ett träd en gång.

– Det är otroligt mycket hopp som görs utan att det händer olyckor. Det är en riskfylld sport, men det finns en risk i alla sporter. Ridsport och motorcross är också farligt, men det ser bara inte lika farligt ut.

Vad säger mamma och pappa?

– De är ju glada att jag gör något som jag tycker är så roligt och brinner för, men samtidigt är de självklart oroliga. Jag brukar vara öppen med alla förberedelser vi gör för att trygga dem.

 

 

 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.