Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
- Även om man inte kan svenska så har man ju ett språk. Det syns när eleverna ritar och målar, säger läraren Annika Sehlström vid Bräckegymnasiet.

Annika fångar språkkänslan

Flyktingströmmen ställer stora krav på samhällsmaskineriet, inte minst skolan. Att skolgången trots allt fungerar, det ser Annika Sehlström dagliga bevis för hos sin grupp ensamkommande unga.

– Mina elever har knappt gått i skolan alls och många har tunga upplevelser i bagaget. Ändå är de positiva och brinner för att lära sig.

Bräckegymnasiet Stora Holm blev mottagningsskola för nyanlända ungdomar våren 2015.

I oktober började Annika Sehlström arbeta där som SVA-lärare (svenska som andraspråk). Hon och tre kvinnliga kollegor undervisar dem med lägst utbildning från sina hemländer i "alfabetiseringsgrupperna”.

De kallar sig därför lite skämtsamt för Alfahonorna.

– När man aldrig lärt sig läsa gäller att knäcka koden och få ihop sambandet mellan bokstäver och ljud. Rytm och melodi är en jättebra hjälp för språkkänslan. Redan från dag ett sjöng vi tillsammans, berättar Annika.

Tipset med sång som stöd i svenska-inlärningen fick hon från en tidigare lärarkollega, som vet hennes bakgrund som artist.

Hela yrkeslivet har Annika varvat arbetet som lärare med perioder som sångerska, skådespelare och dans-i-skolan-pedagog. Sin erfarenhet av att uttrycka sig med annat än ord använder Annika på olika sätt i klassrummet.

– Även om man inte kan svenska så har man ju ett språk. Det syns när eleverna ritar och målar. Tyvärr får vi slåss med andra klasser om den enda burken färgpennor.

Rutinerna för anskaffning av material inte kommit igång ännu så en del köper Annika in för egna pengar. Världskartan där eleverna fått peka ut var de kommer ifrån ville hon inte vänta på. Likaså mini-whiteboarden som är oumbärlig under deras pedagogiska promenader.

– Idrott finns inte på schemat än men jag vill att vi rör på oss. Varje dag, om vädret tillåter, går vi ut. Jag pekar på och skriver det vi ser, till exempel ”träd”, häst”, ”lamm”, och så ljudar eleverna efter mig.

Inomhus bryter de lektionerna med pausgympa. På köpet lär de sig vad kroppsdelarna heter och riktningarna; ”upp, ner, vänster, höger”.

Ibland gör de taktila övningar där en elev ritar med fingret på en annan elevs rygg. Det kan vara ett enkelt ord som ”sol” som illustreras eller en bokstav de lärt sig.

– Mina elever är alla runt 16 år, både tjejer och killar, och de kommer från Afghanistan, Marocko och Somalia. Jag är medveten om att beröring kan vara laddat och frågade därför först. ”Problem? Varför? Nej, nej!” var svaren jag fick.

Elevernas demokratiska rättigheter vävs på flera sätt in i undervisningen, som att rösta om vad de ska uppträda med på terminsavslutningen. På första plats kom ”Jag hade en gång en båt” som de sjungit både traditionellt och i reggae-tappning.

– Många är ovana vid att bli tillfrågade om sina åsikter. Att det spelar roll vad de tycker är oerhört viktigt för självförtroendet.

En annan introduktion till samhället är fredagarnas studiebesök runtom i Göteborg och att berätta vad som är typiskt svenskt. För att lära känna oss måste vi ju visa vilka vi är, menar Annika, som initierat skolans Luciafirande där lärarna bjuder på fika och sång.

– Lucia är en stark tradition i Sverige, hon kommer med ljus och värme under en mörk årstid. Att hon är ett italienskt helgon spelar ingen roll, numera har Lucia väldigt lite med kristendom att göra.

På Stora Holm ges stort utrymme för kreativitet och nytänkande, och Annika Sehlström uppskattar att ha en egen elevgrupp och att själv lägga upp undervisningen.

– På andra skolor har det varit mer detaljstyrt. Trenden går mot digitalisering och distansundervisning. För mig är superviktigt med mänskliga möten och att bygga vidare på det jag vet att eleverna kan, det vi gjort tillsammans och det de själva frågar om. Sådant vore lätt att missa om flera olika lärare avlöste varandra i klassrummet. Allt kan heller inte schemaläggas. Jag vill fånga ögonblicket och vara lyhörd för elevernas signaler.