Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Trump-anhängare hurrar medan presidentkandidaten håller valmöte i Ambridge Area Senior High School i Pensylvania, USA, den 10 oktober. FOTO: Jeff Swensen/Getty Images

Vit arbetarklass på marginalen är Donald Trumps hopp

De benämns föraktfullt hillbilly, white trash och trailerpeople. De är en del av den vita arbetarklassen som lever på marginalen. Clinton kallade dem beklagansvärda. Trump kan få deras röster.

USA är en splittrad nation. Inte bara politiskt utan också ekonomiskt. Den rika lilla överklassen på en procent drar i från medan den stora massan inte hängt med i välståndsökningen. Svarta och andra minoriteter är utsatta. Men också de vita industriarbetarna och jordbrukarna som sett sina jobb försvinna.

Nedslag i tre delstater ger en del av förklaringen till Donald Trumps framgångar när han lovar förändring:

MIDDLETOWN, OHIO

Det var hit som J.D. Vances morföräldrar flyttade från Kentucky. Hon fjorton år och gravid med barnet som skulle dö en vecka efter förlossningen. Han sjutton år och med hoppet om en bättre framtid i en annan del av Appalacherna. Arbetslöshet, våld och alkoholmissbruk. Nu har J.D. Vance skrivit boken Hillbilly Elogy om sin uppväxt med mamman som ständigt bytte män. Men också om hur morföräldrarna – Mamaw och Papaw – blev räddningen. De som inte klarat av sina egna barn. Stipendier och en tid i Marinkåren gav honom chansen att studera på prestigeuniversitetet Yale. Nu möter jag honom på tankesmedjan American Enterprise Institute där akademiska åhörare väntar på att han skall berätta om ett stycke USA som de aldrig besökt. Och som använder ord som hillbilly, white trash, trailerpeople och redneck.

– Papaw kunde förr stega fram till en bilägare och säga att han producerat stålet som som den var tillverkad av, säger J.D.Vance. Han var stolt över jobbet på stålverket. Nu är det borta. Papaw och Mamaw är döda. Äktenskap, kyrka och facket har förlorat sin roll.

Utan seger i Ohio är det svårt att vinna presidentvalet.

GARY, INDIANA

Staden några mil från Chicago dominerades en gång av ett av världens största stålverk. Det var hit som min pappas morbröder kom i början av det förra seklet . De byggde själva sina små hus i det rutmönster av grusvägar som var bostadsområde för arbetarna. När jag går omkring där är det en spökstad som möter mig. Stålverket har lagts ned, människor har flyttat, fallfärdiga hus står övergivna. Jag hittar mina släktingars hus, bara grunden och några ruttna brädhögar finns kvar.

– Michael Jackson föddes i Gary, säger en man.

Taxichauffören ber mig att snabbt hoppa in. Han är rädd för att rånas. Jag har just tillbringat en kväll på kasinot som är en ombyggd gammal utflyktsbåt. Människor satsar sina sista pengar på att vinna. Tio meter utanför mitt motellfönster har tåg med farligt avfall kört hela natten till tippen två hundra meter bort.

Trumps vicekandidat Mike Pence är Indianas guvernör och hoppas hjälpa Trump att vinna delstaten.

CARTHAGE, TENNESSEE

Det är bedövande vackert med träden som doppar sina grenar i den stilla flytande floden. Här har politikerfamiljen Gore bott i generationer. Tobaksodlingarna sträcker sig mil efter mil, i skjulen torkas tobaksbladen och den lilla vita träkyrkan har varit traktens samlingspunkt under mer än ett sekel. Den äldre Albert Gore byggde inte bara upp sin förmögenhet i trakten, han skapade också sin politiska bas. Sonen Al var prinsen av Tennessee, uppfostrad att bli president. Men på vägen förstod han inte plågan som det innebar när människor inte längre kunde försörja sig på de små jordbruken med allt mindre tobaksskördar. Han förlorade sin hemstat i valet 2000, med den segern hade han inte behövt Florida.

Nu kampanjar han för Hillary Clinton. Och påminner alla om att varje röst är viktig. Särskilt i en utsatt delstat som Tennessee.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.