Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

USA:s president Donald Trump och Kinas ledare Xi Jinping i Peking 2017.

Trumps prio: Slå tillbaka jättarna i öst

Med president Donald Trump i Vita huset har världen åter gått in i en era präglad av militär muskelspänning och tävling mellan stormakter. USA är nu inriktat på att hålla Ryssland och Kina stången, enligt Daniel Kochis, utrikespolitisk expert vid tankesmedjan The Heritage Foundation.

Kochis, som arbetar vid den konservativa tankesmedjans center i London, säger att USA främst måste positionera sig gentemot jättarna i öst.

- Kinas militära självförtroende har ökat, liksom dess ekonomiska makt. Och Ryssland har återgått till en mer aggressiv militär hållning – något som egentligen pågått sedan kriget i Georgien 2008 och som vi även sett i Ukraina, säger han.

- USA måste kunna tävla så effektivt som möjligt med dessa rivaler. Våra allierade i Europa är en viktig pusselbit men vi måste fokusera på stormakterna.

Vitt skild syn

Denna nygamla, mer tävlingsinriktade syn på världspolitiken innebär ett stort skifte jämfört med den anda av multilateralism som rått de senaste decennierna och som USA varit en viktig del av. Men stormaktstävlan är nödvändig, menar Kochis – vars tankesmedja var en av få som gav expertråd till Trumpkampanjen under valrörelsen.

- Ja, för USA:s och västvärldens intressen är vitt skilda från Rysslands och Kinas. De två vill se en värld uppdelad i områden som de kan påverka. Ryssarna ser bland annat Baltikum och Ukraina som "sina" områden. Och Kina ser länder som Vietnam, Filippinerna, Nord- och Sydkorea och Japan som sin påverkanssfär.

USA däremot anser inte att mindre länder ska domineras av stormakter bara för att de råkar ligga geografiskt nära. Därför försöker man ständigt slå tillbaka mot sådana ansatser, säger Kochis. Det är bland annat i det ljuset som USA:s stärkta militära närvaro i Europa ska ses, enligt honom.

Klimatskeptiker?

En effekt av de nya prioriteringarna, som går i linje med president Donald Trumps nationalistiska mantra "Amerika först", är att USA nobbat en rad internationella samarbeten. Bland dessa finns atomuppgörelsen med Iran, Parisavtalet om klimatet, den tidigare versionen av frihandelsavtalet Nafta, kärnvapennedrustningsavtalet INF samt FN:s människorättsråd.

Kochis säger att varje avtal utvärderats och ställts mot USA:s intressen. När det gäller Parisavtalet ansåg Vita huset att det inte skulle göra någon skillnad eftersom Kina, som står för de absolut sett största koldioxidutsläppen, kommer alltför lindrigt undan.

Men samtidigt har Trumpstyret inte arbetat för att få till någon ny klimatskrivning. Och vissa tillsättningar och uttalanden som presidenten gjort kan tolkas som att USA nu leds av en grupp klimatskeptiker. Kochis säger att han förstår att den uppfattningen florerar, men understryker att det inte finns någon politisk samsyn på klimatförändringen.

- Det finns säkert klimatskeptiker inom Trumpregeringen, folk har olika syn på frågan. Men beslutet att lämna Parisavtalet har inget med det att göra, det fattades för att man inte trodde på avtalet och för att man inte ville ge Kina fördelar, påstår han.

TT: Anser inte USA att vissa svåra frågor, som klimatet, kräver internationellt samarbete?

- Jo, men det måste vara effektiva samarbeten som får jobbet gjort. Parisavtalet var inte ett sådant.

Vara vaksam

Ett annat uppmärksammat presumtivt avtal är det om kärnvapennedrustning i diktaturen Nordkorea. Efter att president Trump nyligen lämnade ett toppmöte med ledaren Kim Jong-Un i förtid är Kochis mycket skeptisk till att det någonsin blir av.

Vidare köper han inte resonemanget att Trump dras till auktoritära ledare, utan säger att presidenten försöker förhandla där det gynnar USA. Trump log förvisso vid toppmötet med Rysslands president Vladimir Putin förra sommaren men USA:s faktiska politik gentemot Ryssland är förhållandevis tuff och präglas av upprepade sanktionsrundor och nedstängda konsulat.

- Och gentemot andra diktaturer är USA hårt, som Kubas styre och Maduroregimen i Venezuela, säger Kochis.