Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
"Det känns inte som om vi blir ställda inför riksrätt", sade Donald Trump i ett tal till sina anhängare i Michigan. Bild: Paul Sancya

Trumps polariserande retorik ett vinnarrecept

Med knappt ett år kvar till presidentvalet i USA trappar Donald Trump upp sin retorik med sin egen väljarbas som adress. Tilltalet liknar det som en gång fick honom vald, säger retorikexperten Elinor Falkman.
– Han försöker identifiera sig med de grupper som känner sig utsatta.

Som USA:s president har Donald Trump gjort sig känd för en hårdför retorik som står i kontrast till sina företrädares. I sina tal och framträdanden varvas personliga angrepp med utläggningar om den egna regeringens förträffliga politik och anklagelser mot det Demokratiska partiet som ett hot mot USA.

Och när presidenten tog emot beskedet om att en majoritet i representanthuset röstat för ett riksrättsåtal mot honom var reaktionen sedvanligt Trumpsk.

– Ni försöker påverka valet, ni försöker underminera den amerikanska demokratin. Vi gjorde inget fel, det här är bara en ursäkt, sade han till väljare under ett kampanjtal i Michigan.

"Piskar upp en ilska"

Han följde upp uttalandet på sociala medier med en Uncle Sam-liknande bild på sig själv. "Egentligen är de inte ute efter mig, det är er som de är ute efter. Jag råkar bara stå i deras väg", lyder texten på bilden, där Trump med sitt pekfinger låter sina följare veta att det är dem han syftar på.

– Genom att formulera sig som att det här är ett hot mot dem också piskar han upp en ilska mot det som händer. Om det bara är hans fel kanske han i bästa fall kan få lite förståelse, säger retorikexperten Elinor Falkman till TT.

Det kollektiva tilltalet är direkt riktat till hans kärnväljare och slår återigen in en kil mellan "det vanliga folket" och etablissemanget, hävdar hon.

Stark ekonomi

Och retoriken verkar fungera. Inte ens ett riksrättsåtal, det tredje i amerikansk historia, tycks få hans hängivna anhängare att vackla. Vad som ofta blåser upp till skandaler, och som enligt politikens lagar borde spilla över på hans opinionsstöd, bekräftar bara hans status som en "outsider" – antitesen till det "etablissemangsträsk" som han som president sagt sig vilja rensa upp.

– Han upplevs helt enkelt som en frisk fläkt för många. Han låter inte som en politiker och många upplever nog dessutom att han har uträttat ganska mycket, säger Elinor Falkman.

Upplevelsen stärks även av att den amerikanska ekonomin går som tåget på vissa håll, något som Donald Trump själv inte är sen med att framhålla. Bland annat är arbetslösheten nere på historiskt låga nivåer. Lägg därtill ett splittrat Demokraterna och flera bedömare som hävdar att Donald Trumps valseger 2020 är kassaskåpssäker.

Riksrättscirkus eller presidentnöje?

Vilket budskap behöver då Demokraterna nå ut med för att mobilisera sina väljare? Medan Trumps mantra har varit att återupprätta USA:s storhet som nation har partiet inte lyckats leverera en lika tydlig idé om vilket samhälle man vill skapa, enligt Elinor Falkman. Demokratiska väljare dras mellan att å ena sidan välja "rätt" kandidat rent ideologiskt och å andra sidan lägga sin röst på den som har bäst chans att slå Donald Trump.

Och som om inte det var nog kan det riksrättsåtal som snart når senaten slå tillbaka mot Demokraterna. Mycket tyder på att Republikanernas majoritet i senaten kommer att fria Trump från åtalspunkterna, ett beslut som Donald Trump kan använda som slagträ i den kommande valrörelsen. Vad presidenten hela tiden har kallat för en cirkus kan till slut visa sig vara ett riktigt nöje för honom själv.

– Jag är inte säker på att han är odelat missnöjd med det här. Han tänker kanske till och med att det kan hjälpa honom att samla flocken, säger Elinor Falkman.

Julius Bengtsson/TT

USA:s kongress kan avsätta landets president genom ett riksrättsförfarande, om presidenten döms för "förräderi, bestickning eller andra allvarliga brott och förseelser".

Representanthuset, underhuset, kan enligt grundlagen lägga fram formella riksrättsanklagelser mot presidenten. För att godkänna sådana krävs stöd från en enkel majoritet av de 435 ledamöterna.

För att döma och avsätta presidenten krävs sedan att två tredjedelar av senatens 100 ledamöter röstar för det.

Ingen president i USA har blivit avsatt på det här sättet, men Bill Clinton (1998) och Andrew Johnson (1868) blev formellt anklagade av representanthuset, innan de friades av senaten. I Richard Nixons fall 1974, efter Watergateskandalen, hade riksrättsprocessen inletts men han avgick innan den hann bli klar.

Källor: History.com, New York Times, Findlaw.com