Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Två tungt beväpnade poliser samtalat med några ridande poliser vid St Ann's kyrka i Manchester. Alldeles intill samlas folk för att lämna blommor och nallar.

Terrordådet sjunker in och polisnärvaron är hög

Gosedjuren, ljusen och buketterna för terrorns offer i Manchester är så många att det är omöjligt att hålla räkningen. Terrorhotnivån har flaggats upp till högsta nivå. Manchesterborna sörjer men fortsätter att envist stå enade och inte låta sig skrämmas.

Åttaåriga Sarah Carberry-Power gillar Ariana Grande och är i samma ålder som många av de fans som såg sin idol i Manchester Arena. När popstjärnan lämnade scenen och strålkastarna tändes exploderade en bomb som orsakat det blodigaste attentatet i norra Storbritannien. Tjugotvå människor dog varav flera barn.

Med flera ljus i händerna hukar sig Sarah Carberry-Power och föräldrarna ner mot en av många minnesplatser med blommor vid Albert Square i centrala Manchester. De ger skydd mot vinden och ser till att fler lågor börjar brinna för att hedra terrorns offer.

- Att berätta om det som hänt för vår dotter var självklart men också svårt, för hon gillar Ariana Grande och hade också kunnat vara där. Men det här ska inte stoppa henne för att gå på konserter framöver, säger mamma Dawn Carberry-Power till TT:s utsände.

- Det här är vår stad och ingen rör oss igen, säger maken Stephen Power.

Bombdåd 1996

Båda påpekar att sammanhållningen var lika stark efter bombattentatet som IRA utförde 1996.

- Vi visade då världen att inget kan stoppa oss och det är precis likadant nu, säger Dawn Carberry-Power.

Dagen efter att premiärminister Theresa May berättade att terrorhotnivån höjs från "allvarlig" till "kritisk" är folk vaksamma. Men den som följer morgonlunken i centrum ser fortsatt massor med människor i rörelse, även om tungt beväpnade poliser också vandrar på gatorna och signalerar att det ändå inte är helt som vanligt.

Tårar rinner på många kinder vid St Ann's kyrka, som senare på dagen blev den officiella minnesplatsen dit blommor, hälsningar och ljus flyttats från andra ställen i stan. Folk strömmar till statyn på torget med doftande blommor och mjuka nallar. Folk håller om varandra och det fasansfulla som utspelade sig i arenan börjar sjunka in. Här bidrar två ridande poliser till trygghet. En äldre man är framme och lägger handen på en av hästarnas mule, medan poliserna pratar med några av de tungt beväpnade poliser som ständigt verkar vara runt hörnet. Några militärer syns ännu inte till.

Stark gemenskap

Ett ökat terrorhot har med andra ord inte fått Manchesterborna att stanna inne. Vid en stor minnesstund på Albert Square var det tydligt att inget rubbar stadens solidaritet.

- Det är skönt att visa hur mycket vi bryr oss om varandra. Alla som förlorat sina nära vet att vi är här för att stötta dem, säger Jason Hui.

Tio- och elvaåringar på skolan Moston Lane har ritat slagkraftiga plakat – "We stand together" – har de bland annat skrivit med färgstarka tuschpennor. Men staden genomsyras också av att många invånare, förutom att stå upp för varandra i en svår tid, tagit initiativ för att mer konkret hjälpa varandra. Vissa taxibolag skippar taxametern och erbjuder gratis resor. Volontärer tar hand om mat och dryck som skänkts av restauranger och andra företag – för att dela ut till de som behöver. Människor köar för att ge blod. Andra erbjuder värmande kramar.

- Jag är så påverkad av det som hänt. Och en instinktiv mänsklig reaktion är väl att du vill ut och hjälpa människor på något sätt du kan. Jag kan inte göra så mycket, men det här är mitt sätt, säger Abigail Thorne och lyfter upp en skylt med texten "Free hugs".