Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/16

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Tågresan som ändrade världshistorien

Tänk om den tyska regeringen inte låtit Lenin åka med det plomberade tåget genom Tyskland. Eller om Sverige stoppat honom redan i Trelleborg. Då kunde historien tagit en annan vändning.

För hundra år sedan – på annandag påsk den 9 april 1917 – satte sig den landsförvisade ryske revolutionären Vladimir Lenin på tåget i Zurich i Schweiz. Första världskriget rasade sedan två och ett halvt år och den 9 april inledde britterna slaget vid franska Arras med avsikten att bryta igenom de tyska linjerna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I Ryssland hade den icke kommunistiska februarirevolutionen just genomförts och tsar Nikolaj II, som förde befäl över styrkorna som stred tillsammans med Storbritannien och Frankrike mot Tyskland, hade tvingats abdikera. Den tyskfödda tsarinnan Alexandra anklagades för att stå i maskopi med Tyskland.

Över 1,7 miljoner ryska soldater hade stupat och närmare 6 miljoner sårats. Miljontals ryssar svalt. Grogrunden för missnöjet med tsardömet var massivt.
Men Lenin befann sig i exilen i Schweiz på ett hopplöst avstånd från händelseutvecklingen.

Lenin ville hem

Detta uppror i Ryssland var inte bolsjevikernas revolution och Lenin ville hem. Kriget fortsatte och Lenins linje var att Ryssland skulle dra sig ur och sluta fred, ett önskescenario för Tyskland.  

Den officiella sovjetiska historieskrivningen skulle senare dra ett tjockt streck över Tysklands betydelse för att Lenin kunde ta sig tillbaka till ryska Petrograd. Lenin själv erkände inte heller den tyska betydelsen. Men det var med tyska pengar och ett tyskt plomberat tåg som Lenin och hans följe reste genom det krigshärjade och av hungersnöd plågade Tyskland för att nå destinationen Sassnitz och färjan som förde dem vidare till svenska Trelleborg.

Michael Pearsons klassiska bok The Sealed Train (1975) citerar Winston Churchill som säger ”De transporterade Lenin från Schweiz till Ryssland i ett plomberat tåg, som en annan pestbacill.”

För britterna var den tyska inblandningen glasklar, inte bara vad gällde tåget. Forskare har under årens lopp både tryckt på och minimerat Tysklands betydelse.
I den brittiska historikern Catherine Merridales på svenska nyutkomna bok ”Lenins resa” finns det tyska med, men huvudvikten läggs på den spännande färden. 

I Sverige mötte svenska sympatisörer upp. I Malmö bodde Lenin på hotel Savoy och åt middag i matsalen. I Stockholm tog han med sitt sällskap in på lika eleganta hotel Regina som på 1960-talet revs för att ge plats åt Sergels Torg.

Lenins skrivbord lockade

Han möttes av Stockholms borgmästare Carl Lindhagen och Ture Nerman men avstod från att besöka sin fängslade vän Zäta Höglund på Långholmen och gick istället till varuhuset PUB och köpte kläder. Hans svenska välgörare betalade både detta, uppehälle och biljetten vidare. Till och med högermannen och utrikesministern Arvid Lindman påstås ha bidragit med villkoret att Lenin skulle ge sig av omedelbart.

Det var inte första gången som Lenin var i Stockholm. Han hade varit där ett tiotal gånger 1906, 1907 och 1910. Skrivbordet där han satt i Kungliga Bibliotekets läsesal blev senare en attraktion för sovjetiska turister. Numera är det bortflyttat till ett utrymme där allmänheten inte har tlllträde.

Välkomnandet i Sverige stod i bjärt kontrast till den mer hårdhänta behandlingen i gränskontrollen i Torneå i det till Ryssland tillhörande storfurstendömet Finland där Lenin till sist släpptes vidare mot slutdestinationen, den ryska huvudstaden Petrograd.

Oktoberrevolutionen på hösten innebar att Lenin och hans bolsjeviker tog makten, inbördeskriget fortsatte och tsarfamiljen avrättades. Huvudstaden flyttades från Petrograd till Moskva där Kreml blev symbolen för det kommunistiska styret. 

Ryktet gick

När jag första gången kom till Moskva 1976 var besöket på Leninmausoleet på Röda Torget obligatoriskt. När jag var där sommaren 1989 var mausoleet stängt och färden gick till bostaden i Gorki där Lenin dött 1924 och där dödsmasken finns.

När jag återkom den 9 november samma år föll muren i Berlin och Röda Torget låg öde. Ryktet gick på restaurangen i hotel National – där Lenin bott innan han flyttade in i Kreml – att något stort hände i Berlin. Ölet som Lenin påstods ha favoriserat fanns fortfarande bland det som serverades.

Men rusiga ryssar valde då att skråla slagord mot Lenin och kommunismen och skålade i vodka. 1991 upplöstes Sovjetunionen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.