Talibanerna återtog makten i slutet av augusti. Amerikansk militär lämnade landet efter tjugo års krig. Jens Rosbäck kunde inte stanna. Nu sköter han arbetet på distans.
– Landets finansiella system ligger nere. Men vi gör vad vi kan för att upprätthålla service inom hälsa och våra skolor är fortfarande öppna. Efter den första tidens kaos försöker vi återgå till en lite mer normal situation. Men utmaningarna är stora, säger han.
Villkoren och arbetsmöjligheterna varierar mellan provinserna. Centralregeringens inflytande skiftar, mycket av makten ligger hos lokala befälhavare. De inför egna restriktioner. Svenska Afghankommittén finns i de norra och nordöstra delarna av landet, längst ut på landsbygden, berättar Jens Rosbäck:
– Den grundläggande skolgången bygger på småskalighet med bybaserade lärare och skolor. Än så länge är den inte så hårt drabbad av det finansiella sammanbrottet. Men på sikt kommer givetvis hela landet att påverkas och även vi ute på landsbygden. Det är avgörande att biståndsmedel kommer in på ett mer strukturerat och koordinerat sätt.
Talibanernas motstridiga budskap
Talibanerna har ännu ingen nationell policy med riktlinjer och lagstiftning för undervisning.
– De har sagt att pojkarna ska gå tillbaka till skolan, men inte förbjudit flickorna att göra det. Det borde ha gjort klart att alla har lika rätt till utbildning. Det fungerar för lite äldre flickor i skolor i flera provinser där vi finns. Men så är det inte i hela landet. I Kabul är det fortfarande svårt för flickor över årskurs sju att gå till skolan.
Svenska Afghanistankommittén är en av de största ickestatliga humanitära organisationerna i landet med cirka 6 000 anställda. De flesta är lärare och kvalificerad personal inom sjuk- och hälsovård. Andra medarbetare ägnar sig åt exempelvis landsbygdsutveckling.
– Före talibanernas maktövertagande hade vi ungefär 100 000 elever i våra skolor och långt över en miljon patientbesök, säger Jens Rosbäck och upprepar att utvecklingen hänger på att ekonomin och penningöverföringar börjar fungera.
USA och EU öppna för bistånd
Det finns sanktioner efter terrordåden den 11 september 2001. Väst har inte heller erkänt talibanregimen. Men nu har USA öppnat för att FN ska kunna få in humanitärt bistånd till Afghanistan. Samma signaler kommer från övriga G20-länder och EU för att undvika en social, ekonomisk och kanske också politisk samhällskollaps med överhängande risk för ett nytt krig
Men det är svårt att infria löftena när kommunikationerna till stor del ligger nere, bankerna inte fungerar och människor flyr i desperation.
– Allt är provisoriskt. Det går flygplan från Qatar i liten skala. Men det är svårt att handla och få in utrustning och varor över gränserna. Och det kommer bara att tillta om inget händer. Allt hänger i luften just nu, säger Jens Rosbäck.
Den humanitära situationen är mycket allvarlig, enligt FN.
– Hundratusentals människor är på flykt. Många försöker återvända, men kommer till hem som är förstörda efter kriget innan talibanernas tog över. Andra vill inte tillbaka, de är rädda och vet inte vad som ska hända. Det är mycket människor i rörelse inför en vinter som är hård i Afghanistan.
Behovet av mat, skydd och hälsovård är stort och på många håll akut.
– Sedan måste afghanerna få en chans att tjäna lite pengar, att ha en inkomst och inte vara beroende av hjälp. De måste kunna arbeta och starta mindre affärsverksamhet. Då måste vi få igång den lokala marknaden. Men det går inte när banksystemet ligger nere och centralbankens tillgångar är fastlåsta i USA. Det är ett haltande system, säger Jens Rörbäck.
”De är hänsynslösa”
Den afghanska grenen av Islamiska staten, IS Khorasan, gör säkerhetsläget oroande särskilt i de större städerna.
– Attentatet på Kabuls flygplats i samband med evakueringarna den 26 augusti var det första tecknet på att de har intensifierat sin terrorverksamhet. Flera dåd har inträffat och det finns hot som tyder på att flera är att vänta i städerna. De är hänsynslösa, säger Jens Rosbäck.
Ute i landet har det däremot blivit lite lugnare sedan talibanerna kom tillbaka, säger han:
– Det förekommer inga strider, det finns ingen att slåss mot. På det sättet har livet blivit till det bättre för lokalbefolkningen ute på landsbygden.
Själv evakuerades han den 17 augusti med ett brittiskt plan.
– Det var en pressad situation. Men jag är glad att jag kom igenom. Det går för mig att åka tillbaka, men det är osäkert utan reguljära flygningar. Jag kommer att röra mig närmare Afghanistan ganska snart för att vänta på en möjlighet att kunna komma in.
LÄS MER:USA agerar för att skydda flickor i Afghanistan
