Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Stödet tränger genom sorgen

Ljusen brinner och försöker mota bort dagens dis, nattens mörker och sorgen från Joseph König gymnasium i Haltern am See. De närmast anhöriga och skolkamraterna försöker förstå hur 16 elever och två lärare kunde omkomma i flygkatastrofen.
-Jag hoppas ändå att vi fortsätter utbytesprogrammet med Spanien. Det är bland det bästa som jag har gjort, säger Karen, tidigare elev vid skolan.

Beskedet om att Germanwings flyg 4U9525 störtat i de sydfranska Alperna drabbade den lilla tyska staden några mil från Düsseldorfs flygplats med chock. Den första natten efter olyckan, när smärtan var lika genomträngande tät som mörkret, höll familjer om varandra, tyst framför de röda och vita ljusen. Nya tändes hela tiden.

"Måste stötta varandra"

I kyrkan S:t Sixtus, som varit öppen ända sedan beskedet kom, rör sig sörjande långsamt genom mittgången mot altaret där fler ljus brinner. En präst och kyrkvaktmästare håller i dem som behöver stöd. En kvinna går ner på knä, misslyckas med att tända ett ljus. Hon får hjälp.

-Det är nu vi måste stötta varandra, säger Horst, som går på gymnasiet.

Han har gått dit efter onsdagsmorgonens ceremoni i skolan och sitter framför kyrkan vid huvudgatan Rekumer Strasse med sina vänner. De vill inte vara med på bild, det känns inte rätt denna dag, även om bilden med en tysk flagga med sorgflor på halv stång är stark.

"Alla är påverkade"

Haltern am See är skakat av en av de värsta flygkatastroferna i tysk historia, men staden satte genast i gång allt det stöd som behövs. Jourtelefoner öppnades. Psykologer och krishanterare finns på plats, minst ett 50-tal som finns tillgängliga även när skolan är stängd. I Berlin klädde regeringen om till svart. Förbundskansler Angela Merkel ringde till borgmästaren medan hon var på väg till olycksplatsen.

-Vi är här för dem, och för oss. Vi har satt in stora resurser som stöd, säger borgmästare Bodo Klimpel. -Vi är bara 38 000 här. Alla är påverkade.

Rektor Ulrich Wessel tar emot i rådhuset. Han svarar lugnt på frågorna om hur skolan och samhället nu ska ta sig vidare, trots det enorma pressuppbådet.

-Det är viktigt att vi tar hand om varandra. Vi var oförberedda, säger han och minns hur man vinkat av eleverna för utbytesresan till Spanien - deras livs resa.

"Vi ska ta oss framåt"

Wessel står mot rådhussalens vägg, ett krucifix kastar en skugga över honom. Med klara, bestämda ögon berättar han om resan som Haltern am See måste göra.

-Vi kommer alltid att minnas den dagen med sorg, men med medmänsklighet och stöd ska vi ta oss framåt.

Laura går förbi poliserna som bestämt men artigt ser till att de sörjande kommer fram till skolans trappa.

Ljusen fortsätter att flamma i den bleka vårsolen. Hon ställer cykeln på skolgårdsplanen med gräs. Försöker förstå hur katastrofen kunde få drabba staden så hårt.

Orden vill inte räcka till.

-Detta får tala för mig, säger Laura.

Hon tar upp en bukett röda blommor ur cykelkorgen och går mot den böjda skaran vid trappan till Joseph König gymnasium.