Beskedet om att Germanwings flyg 4U9525 störtat i de sydfranska Alperna drabbade den lilla tyska staden några mil från Düsseldorfs flygplats med chock. Den första natten efter olyckan, när smärtan var lika genomträngande tät som mörkret, höll familjer om varandra, tyst framför de röda och vita ljusen. Nya tändes hela tiden.
I kyrkan S:t Sixtus, som varit öppen ända sedan beskedet kom, rör sig sörjande långsamt genom mittgången mot altaret där fler ljus brinner. En präst och kyrkvaktmästare håller i dem som behöver stöd. En kvinna går ner på knä, misslyckas med att tända ett ljus. Hon får hjälp.
Han har gått dit efter onsdagsmorgonens ceremoni i skolan och sitter framför kyrkan vid huvudgatan Rekumer Strasse med sina vänner. De vill inte vara med på bild, det känns inte rätt denna dag, även om bilden med en tysk flagga med sorgflor på halv stång är stark.
Haltern am See är skakat av en av de värsta flygkatastroferna i tysk historia, men staden satte genast i gång allt det stöd som behövs. Jourtelefoner öppnades. Psykologer och krishanterare finns på plats, minst ett 50-tal som finns tillgängliga även när skolan är stängd. I Berlin klädde regeringen om till svart. Förbundskansler Angela Merkel ringde till borgmästaren medan hon var på väg till olycksplatsen.
Rektor Ulrich Wessel tar emot i rådhuset. Han svarar lugnt på frågorna om hur skolan och samhället nu ska ta sig vidare, trots det enorma pressuppbådet.
Wessel står mot rådhussalens vägg, ett krucifix kastar en skugga över honom. Med klara, bestämda ögon berättar han om resan som Haltern am See måste göra.
Laura går förbi poliserna som bestämt men artigt ser till att de sörjande kommer fram till skolans trappa.
Ljusen fortsätter att flamma i den bleka vårsolen. Hon ställer cykeln på skolgårdsplanen med gräs. Försöker förstå hur katastrofen kunde få drabba staden så hårt.
Orden vill inte räcka till.
Hon tar upp en bukett röda blommor ur cykelkorgen och går mot den böjda skaran vid trappan till Joseph König gymnasium.