Stjärnan liknar vår sol och kommer inom några hundra år att ha förvandlats till en vackert lysande nebulosa. Ett gasmoln som lyses upp inifrån av resterna av stjärnan.
– Men hur stjärnan blir ett gasmoln, vet man inte, säger Robert Cumming, astronom och informatör på Onsala rymdobservatorium som drivs av Chalmers.
Forskarna Andrés Pérez Sánchez från universitetet i Bonn i Tyskland, Wouter Vlemmings och Daniel Tafoya från Onsala rymdobservatorium samt Jessica Chapman från Australien har kunnat observera hur en stjärna omvandlas till en planetarisk nebulosa i det sista stadiet av sitt liv. Stjärnan, som går under katalognamnet IRAS 15445−5449, ligger 23 000 ljusår bort och har likheter med vår sol.
– Forskarna har upptäckt att materia i gasform slungas ut med mycket hög hastighet i en stråle från stjärnan, berättar Robert Cumming. Gasen består av elektriskt laddade partiklar, som accelereras bort från stjärnan av ett mycket kraftigt magnetfält. Partiklarna i jetstrålen rör sig nästan med ljusets hastighet och magnetfältet är så beskaffat, att partiklarna rör sig i spiral längs en linje från stjärnan.
Det är ungefär så mycket som forskarna har kunnat läsa ut av de data som de samlat in med hjälp av radiosignaler från stjärnan. Men hur magnetfältet har uppstått och blivit sådant, att gaspartiklarna rör sig längs en linje, vet man inte.
– Däremot vet man, att magnetfältet måste vara tvinnat på ett visst sätt, för att partiklarna ska transporteras bort från stjärnan som de gör, fortsätter Robert Cumming.
– En förklaring till magnetfältets uppbyggnad skulle kunna vara, att stjärnan egentligen är en dubbelstjärna men att den ena stjärnans signaler inte har kunnat upptäckas. Det skulle också kunna vara en stor planet som rör sig runt stjärnan som hjälper till att tvinna magnetfältet.
Nya, stora radioteleskop som är under utveckling, skulle kunna ge sådana inblickar som kan avslöja magnetfältets gåta.
Fram till dess kan vi alla fall njuta av bilder på dessa vackra kosmiska objekt. På bilder från jordiska teleskop och Hubbleteleskopet ute i rymden skimrar de i vackra färger. Att de lyser, beror på att gasmolnen belyses inifrån av de ännu glödande stjärnorna.
Utöver den nu studerade stjärnan finns ett antal nebulosor som, av formen att döma, tycks ha bildats på samma sätt som den nebulosa som nu formas kring den döende stjärnan IRAS 15445−5449.
