I trädets skugga sitter två äldre kvinnor på marken och skalar sötpotatis. En duk är utbredd över den röda jorden. Gårdsplanen ramas in av två små hus, båda byggda i det traditionella teglet, samma färg som jorden. Här bor de båda kvinnorna, fruar till samma man, tillsammans med barn och barnbarn. Ett hushåll som ser ut som många andra i byn Tongolo vid Victoriasjöns norra strand, men med en skillnad. I utkanten av gårdsplanen sticker något ut från bilden. Det är en klarblå automat, liknande en bankomat, med solceller till tak. Det är en av byns nio vattenautomater, eller AQ-taps, som förser invånarna med rent vatten.
Innan systemet med vattenautomater installerades för några år sedan var byborna tvungna att gå långa sträckor, flera kilometer, till närmsta brunn med säkert vatten. Eller gå ner till sjön och använda sig av det förorenade vattnet där. Många gånger fanns det inget val – att gå var för långt, det enda som stod till buds var Victoriasjöns vatten. Trots att man visste att det var förorenat användes det till både dricksvatten, tvätt och matlagning. Följden blev att vattenburna sjukdomar som diarré, kolera, dysenteri och bilharzia var vanligt.
Men nu kan Sarah Ssebuto, 61, resa sig från sin plats under trädet, ta sin plastdunk och gå bort till vattenautomaten, hålla upp sitt kort mot displayen och få rent vatten på nära håll.
– Det är en lättnad, särskilt för oss äldre, att slippa gå så långt för att hämta vatten, säger hon. Tänk dig att bära två sådana här flera kilometer, flera gånger om dagen. Det var tungt. Det tog lång tid.
Sarah informerar om sanitet
På andra sidan byvägen bor fembarnsmamman Sarah Mdondo. Hon sitter med i byns vattenkommitté och är ansvarig WASH-informatör. ”WASH” står för water, sanitation and hygiene.
– Jag går från dörr till dörr och informerar om vikten av att hålla allting rent, säger hon. Många använder sina jerrycans (klassiska 20-liters plastdunkar) till att hämta förorenat vatten från sjön till tvätt, sedan använder de samma dunk till att hämta dricksvatten från automaten. Det är viktigt att informera om farorna med det.
Sanitet hänger tätt ihop med bristen på rent vatten. Sarah berättar att en sådan enkel åtgärd som att täcka över hålet i marken som utgör toalett med ett lock, och att även täcka över öppningen i dunkarna de hämtar vatten med gör stor skillnad.
– Då kan inte flugor sprida bakterier och smitta från toaletten till vattendunken, förklarar hon.
På Tongolos hälsocenter arbetar sjuksköterskan Kevin Aboth sedan sju år tillbaka. Hon visar statistik i en pärm. För några år sedan kunde hon under en månad ha 30 fall av barndiarré, 20 bilharziafall och 40 dysenterifall.
– Då använde de flesta fortfarande vattnet från sjön. Många sjukdomar härrörde från det förorenade vattnet, säger hon.
Nu däremot är det ovanligt att få in ett enda barn med diarré.
– När vi fick det rena vattnet gick sjukdomsfallen ner nästan direkt, säger Kevin Aboth.
Stora vattenproblem i Uganda
Bristen på tillgång till rent vatten är ett stort problem i stora delar av Uganda. Särskilt på landsbygden, och alldeles särskilt i fiskebyarna längs Victoriasjöns stränder. Befolkningen där tillhör de fattigaste av de fattiga i ett land där nästan hälften av befolkningen lever på under 2 US-dollar om dagen. Det beror på att fiskarna traditionellt levt som nomader och flyttat på sig när fisken flyttat. Fiskebyar har byggts upp slumpmässigt och kortsiktigt. Till exempel har sällan några system för tillgång till rent vatten eller toaletter byggts upp. Servicen från regeringshåll är i stort sett obefintlig.
Uganda
Uganda ligger i östra Afrika och gränsar till Kenya i öster, Sydsudan i norr, Kongo och Rwanda i väster och Tanzania i söder. En stor del av Victoriasjön tillhör landet.
Landet har 45,7 miljoner invånare, varav knappt hälften är under 14 år. Ugandas befolkningstillväxt är bland de högsta i världen.
Majoriteten av befolkningen bor på landsbygden. Jordbruket (inklusive fiske) är den viktigaste näringsgrenen och försörjer 70-80 procent av befolkningen.
Källa: Utrikespolitiska institutet och Världsbanken
Distriktet Buikwe är beläget längs Victoriasjöns norra kust, mellan huvudstaden Kampala och den mindre staden Jinja, känd för att vara platsen för Nilens källa. Huvuddelen av befolkningen bor på landsbygden och försörjer sig på fiske eller jordbruk. Jorden är bördig och landskapet grönt. Man odlar cassava, sockerrör och sötpotatis, skördar frukter från avokado- och mangoträd. Men jordlotterna är ofta små, brukas för hand och ska försörja en stor familj. Det är i dessa byar de solcellsdrivna vattenpumparna installerats. Projektet har finansierats av den isländska ambassaden i Uganda.
– Vi är en fiskenation, därför ligger det nära tillhands att vi engagerar oss i områden där fisket är i fokus, förklarar Maurice Ssebisubi på isländska ambassaden i Kampala som drivit projektet. Dessutom har Island som ambition att försöka nå och stötta de allra fattigaste, och det gäller verkligen fiskebyarna i Buikwe.
Arthur Kayaga är vatteningenjör och arbetar som ansvarig för vatten och sanitet i Buikwes lokala administration. Distriktet som helhet har omkring 400 000 invånare. Projektet med soldrivna vattenpumpar når drygt 60 000 invånare i 39 byar. Sammanlagt har 103 AQ-taps installerats.
Projektet startade 2015 och avslutades officiellt 2019. Det innebär att man haft några år på sig att se hur det fungerar när byborna själva ska sköta underhåll och drift av systemet. Och Arthur Kayaga är mycket nöjd.
– Det är ett enkelt system med pålitlig teknik från Grundfos i Danmark som har lång erfarenhet av tillverkning av vattenpumpar, säger han.
Det är viktigt i sammanhanget. Han berättar att han då och då blir kontaktad av NGO:s som ”vill hjälpa till”.
– De kommer med ett färdigt förslag, utan att först rådfråga oss eller befolkningen ute i byarna om vad som behövs, säger han en smula uppgivet. Allt är designat och klart. Men min erfarenhet är att den typen av projekt fungerar i ett par år, sedan går något sönder och det finns inga resurser för att hålla i gång det.
Solceller valdes för enkelheten
Hans ord bekräftas när vi reser runt på landsbygden. Här och där står övergivna brunnar, borrhål som torkat, som minnesmärken över meningslösa insatser.
Systemet med solcellsdrivna vattenautomater valdes just för dess enkelhet, transparens och hållbarhet. Borrhål ner till grundvattennivå görs på lämpligt ställe i byn. Vattnet pumpas därefter upp med hjälp av solenergi och förs genom ledningar till en högt belägen punkt i byn, där vattentankar fylls och vattnet renas. Därefter förs vattnet genom gravitationen ut via ledningar till vattenautomaterna som placeras strategiskt runt om i byn.
Tillgång till rent dricksvatten globalt
* 785 miljoner människor i världen saknar grundläggande dricksvattenservice.
* Globalt använder 2 miljarder människor en dricksvattenkälla som är förorenad med exkrementer.
* Förorenat vatten kan sprida smittsamma sjukdomar som diarré, kolera, dysenteri, tyfus och polio. Förorenat dricksvatten beräknas årligen orsaka 485 000 dödsfall på grund av diarré.
* Att gå långa sträckor för att hämta vatten är ofta förknippat med fara, särskilt för kvinnor och flickor.
* Tillgång till rent vatten betyder bättre hälsa, lägre medicinkostnader och större möjligheter att arbeta.
* Barn är särskilt utsatta för vattenburna sjukdomar. Tillgång till rent vatten ger bättre hälsa, bättre möjlighet att fullfölja skolan och har därför långtgående konsekvenser för deras livsvillkor.
Källa: WHO
Byborna förses med ”vattenkort”, där de kan fylla på pengar allt eftersom. Varje by utser en vattenkommitté och en agent som har hand om pengarna. Allt kan övervakas online från lokalkontoret, isländska ambassaden eller till och med tillverkaren i Danmark.
– Just transparensen i systemet är viktig, den minimerar risken för korruption, säger Arthur Kayaga.
Att fylla en 20-litersdunk, en ”jerrycan”, kostar 100 ugandiska shilling vilket motsvarar 30 öre.
– Det är ett pris vi måste ta ut för att bekosta underhåll av systemet, förklarar han. Om folk skulle köpa rent vatten på annat sätt skulle det vara betydligt dyrare.
Toaletter lika viktiga som rent vatten
Projektet i Buikwe fokuserar både på rent vatten och förbättrad sanitet. Lika viktigt som rent vatten är att det finns toaletter. Fiskeläget Busana ligger vid strandkanten, med smala, gropiga gränder av röd jord som slutar ner mot sjön. Här bor 5 000 människor på en liten yta. För några år sedan fanns överhuvudtaget inga toaletter. Man gjorde sina behov på markerna ovanför byn. När sedan skyfallen kom, förvandlades byns gränder till floder som förde med sig avföring och sopor rakt ner i sjön. I det vattnet skulle man sedan tvätta, bada och hämta dricksvatten. Förutom vattenautomater har Island bekostat ett antal toaletter i varje by. Situationen har förbättrats, men nu när byborna vet vikten av sanitet har kraven ökat. Det räcker inte med fyra toaletter till flera tusen människor.
Uganda Water Mission är en NGO som arbetat i många år med vattentillgången på Ugandas landsbygd. Sedan 2007 har de sjösatt 165 projekt i landet. De har även varit inblandade i projektet i Buikwe.
– Rent vatten ska inte vara en lyx, det är en rättighet, säger Claire Nantogo på WMU.
Hon är kritisk till siffrorna regeringen visar upp som säger att drygt 80 procent av Ugandas befolkning idag har tillgång till rent vatten. Det handlar om hur man definierar tillgång, menar hon. Har man en vattenkälla inom en kilometers avstånd, räknas man med i statistiken.
– Men det säger inget om kvaliteten på vattnet, säger Claire. Alla vattenkällor räknas, även öppna vattendrag som är förorenade eller borrhål som torkat.
Hon menar att siffran är betydligt lägre. Ytterligare ett problem är att den nationella vattenmyndigheten lägger kostnaden för underhåll av vattensystem på användarna.
– Det ställer till oerhörda problem, säger Claire. De flesta människor har inte de pengarna. Och det betyder att de inte har råd med vatten.
Planerar att utöka
Utifrån sin erfarenhet menar Claire Nantogo att projektet i Buikwe än så länge är en framgångshistoria. Fortfarande finns stora behov, men de system som införts fungerar. Nu finns planer på att utöka det befintliga vattensystemet så att fler kan ansluta, och även få ledningar dragna till en kran vid det egna huset. Allt ska även fortsatt drivas med solenergi.
Projektet är så pass unikt att regeringen gett distriktet tillstånd att bilda en egen vattenmyndighet – den enda lokala i landet.
–Vi har själva byggt upp det här systemet, säger Arthur Kayaga. Vi har utbildat folk i byarna, de vet hur man sköter underhåll, de har lärt sig tänka nytt kring vatten. Nu vet många att rent vatten ger så mycket mer – bättre hälsa, barn som kan gå i skolan, en möjlighet att förbättra sina livsvillkor.
Den lokala vattenmyndigheten har tillstånd att verka till slutet av 2022, därefter ska regeringen besluta om man får ytterligare tre års mandat.
Arthur Kayaga ser stora möjligheter.
–Vi har skapat vår egen historia i Buikwe, säger han. Jag hoppas verkligen vi får fortsätta.
Fotnot: Det här reportaget har gjorts med stöd av ett stipendium från European Journalism Centre som fokuserar på förbättrad global hälsa. Programmet stöds av Bill & Melinda Gates Foundation.
LÄS MER:Uganda döms betala skadestånd till Kinshasa
