Smutskastning är inte nytt i USA. Tvärtom har det varit en framgångssaga för många politiker. Men med Donald Trump kom det hela till en ny nivå. Och sociala medier har inneburit att allt går lätt att förmedla. Även det som snabbt raderas, eftersom innehållet är djupt stötande och kränkande, når enkelt hundratusentals människor och sprids långt efter att budskapet försvunnit i etablerade kanaler.
Med Elon Musk som ny ägare av Twitter är det osäkert om det kommer att bli någon reglering av innehållet. Och andra sociala kanaler har visat sig vara ointresserade av, eller oförmögna, att sätta gränser för innehållet. Friheten att yttra sig anses ofta väga tyngre än skadeverkningarna av det förmedlade.
Allt för tittarsiffror
Etablerade medier försöker fortfarande att ta bort bokstäver och ersätta med stjärnor i tryckt skrift, som med f**k, för att markera olämpligheten. Samma sak med andra svordomar. I tv- och radiosändningar tonas olämpligheten bort. Men hela uttalandet finns bara en knapptryckning bort och googlas enkelt fram.
De etablerade medierna kan knappast svära sig fria från att ha bidragit till det alltmer råa klimatet. När Donald Trump i början talade direktsändes det mesta, okvädningsord och allt. Det handlade om "ratings" eftersom " The Donald" var oförutsägbar och medverkade till att tittarsiffrorna höjdes. Idag redigeras hans framträdanden hårt, förutom i Trumpvänliga tv-kanalen Fox. Men Trump når ut i alla fall när han vill och med det budskap han föredrar. Foxs programledare Tucker Carlson, Sean Hannity och Laura Ingraham hamrar varje kväll in sitt konservativa republikanska Trumpvänliga budskap. MSNBC försöker matcha med liberala programledare som i Joe Scarborough i programmet Morning Joe och Rachel Maddow i eget program.
Smutskastning lönar sig
Arvtagarna till smutskampanjernas storheter, som Roger Ailes och Roger Stone, har lärt sig knepen. Gå ut hårt. Ta aldrig tillbaka. Överfall oväntat. Be aldrig om ursäkt. Det finns inget som heter olämpligt.
Politiker, som nått en bit upp i karriären, brukar lova att bedriva rena och ansvarsfulla valrörelser. Men erfarenheterna gör att de snabbt tappar intresset för att fortsätta när det blir allvar. Smutskampanjer är mer verkningsfulla, och särskilt om de trappas upp i slutet av valrörelsen då tonläget redan är upphetsat.
Det finns några mer välansade valrörelser som uppfattas som varnande exempel. Demokraten Michael Dukakis till exempel som ställde upp i presidentvalet 1988 och lovade att vända andra kinden till om han angreps av sin republikanske motståndare George Bush den äldre på ett ovärdigt sätt. Dukakis kampanjledning hade bestämt sig för en strategi som gick ut på att det goda skulle besegra det onda, att väljarna själva skulle fatta vad som var smutskampanjer och i avsky vända sig mot avsändaren. Det blev ett allvarligt misslyckande. Dukakis utsattes för några, som med dagens mått skulle uppfattas som beskedliga, attacker och förlorade.
Bill Clinton gjorde tvärtom när han ställde upp som demokratisk presidentkandidat fyra år senare. Strategin var nu att stenhårt slå tillbaka mot allt negativt inom 24 timmar.
Trumps särställning
Men sedan dess har det mesta vänts upp och ner och dagens kampanjer går inte att jämföra med de klassiska. När president Joe Biden, som representerar den gamla skolan, vädjar om en återhållsam och värdig kampanj möts han av den nya skolan där ingenting utesluts och där lögnen är ett verkningsfullt vapen. Att slänga ur sig det som förr skulle klassas som förtal och kränkningar får nu snabbt vingar och kandidaten som är avsändare glider sedan snabbt ur greppet genom att hävda att han bara nämnt det som alla andra talar om med förklaringen "just saying ”, jag bara sa det.
Att amerikanska valkampanjer dessutom är svindlande dyra innebär också en extrem penningkarusell med en intensiv tv-annonsering. Den gamla sanningen är att det inte går inte att förlita sig på " free media", vanlig nyhetsförmedling, utan att "paid media" med eget formulerat reklaminnehåll är att föredra. Väljarna uppvaktas i slutskedet mer med önskemål om att de skall skänka pengar än att intressera sig för valbudskapet.
Ingen går idag fri från att anklagas för att bedriva smutskampanjer. Men Donald Trump intar en särställning. Kandidaterna i årets mellanårsval må tala om att de vill vara "rena" och bara tala om det sakpolitiska innehållet. Men vet samtidigt att historien entydigt visar en sak. Smutskampanjer brukar löna sig.
LÄS MER:Så funkar det amerikanska mellanårsvalet
LÄS MER:Hot och hat fortsätter att öka mot amerikanska politiker
