Rekordmånga har mördats för sin miljökamp

De försökte med fruktodlingar och kaktus, men markerna där de har bott i generationer gav inte längre någon skörd. Allt torkade och invånarna från ursprungsfolket Kumiai kunde inte ens odla för sin egen matförsörjning längre. Samtidigt som de hade svårt att få borra nya brunnar hade andra desto fler tillstånd.

Dryckesföretaget Heineken de Cuauhtémoc Moctezuma har rätt till 13 brunnar och nästan två miljoner kubikmeter vatten per år till sitt bryggeri utanför Tecate i norra Mexiko.

– Vattenrättigheterna borde tillhöra ursprungsfolken i första hand, snarare än företag och människor som har råd att köpa dem, sa Óscar Eyraud Adams i en intervju med tidningen Reforma i augusti förra året.

Heineken är bara ett av de bryggerier och företag i regionen som bidragit till det spända läget. Flera gångar har vattenkonflikter lett till öppna konfrontationer.

Eyraud Adams kontaktade tillsammans med andra aktivister i flera år myndigheterna för att få tillbaka invånarnas rätt till vattnet och till att borra brunnar. Den sista tiden talade han öppet om misstänkt korruption i tilldelandet av vattenrättigheter.

Jag tänkte att nån kanske skulle misshandla eller kidnappa honom, men kunde aldrig föreställa mig att de skulle gå så långt som de gjorde.

Den 24 september 2020 körde två fordon med tonade rutor fram till Eyraud Adams bostad i Tecate, dit han hade flyttat när det inte längre gick att försörja sig på jordbruket i byn. Klockan var runt sju på kvällen när han 34 år gammal sköts ihjäl i sitt eget hem. Minst 13 hylsor från kulor av olika kaliber hittades på platsen.

– Med alla utmaningar han gav sig på var jag rädd att något skulle kunna hända honom. Men tanken på att någon skulle döda min son hade aldrig kommit för mig. Jag tänkte att nån kanske skulle misshandla eller kidnappa honom, men kunde aldrig föreställa mig att de skulle gå så långt som de gjorde, berättar Norma Adams i en intervju med Global Witness.

Enligt organisationen, som arbetar för klimaträttvisa och mänskliga rättigheter, mördades 227 människor runt om i världen förra året i sin kamp för att försvara skogar, floder, marker och andra naturresurser. Antalet mord har ökat succesivt och förra årets siffra, som nyligen publicerades, är mer än dubbelt så hög som 2013.

Kravet på högsta möjliga vinst på kortast möjliga tid på billigast möjliga sätt verkar någonstans översättas i en övertygelse om att problemmakaren måste bort

Nu mördas i snitt mer än fyra miljörättsförsvarare varje vecka. Samtidigt kan det verkliga antalet vara långt större. Att räkna är svårt, definitionen av miljörättsförsvarare varierar och lokala organisationer, som ofta slår ihop angrepp mot olika typer av lokala ledare, har i flera fall högre siffror.

Rapportförfattarna från Global Witness konstaterar att konflikter grundade i miljö och naturresurser i oproportionerligt hög grad drabbar låg- och medelinkomstländer. En tredjedel av morden har skett på ursprungsfolk, trots att de bara utgör fem procent av världens befolkning.

Journalisten och miljöaktivisten Bill McKibben noterar att de som står längst fram på frontlinjen ofta är offer för en modern kolonialism, där de själva sällan får del av vinsten.

– De är i fara eftersom de bor i närheten av någonting som ett företag vill ha. Kravet på högsta möjliga vinst på kortast möjliga tid på billigast möjliga sätt verkar någonstans översättas i en övertygelse om att problemmakaren måste bort, skriver han i förordet till rapporten.

Som vanligt sker de allra flesta morden i Latinamerika, med Colombia i topp för andra året i rad. Situationen i landet har förvärrats betydligt sedan fredsavtalet mellan regeringen och Farc-gerillan 2016. Avtalet innebar en ny våg av utländska investeringar och satsningar grundade i en syn på utveckling som fokuserar på utvinning av energi och naturresurser.

Enligt Lourdes Castro från människorättsgruppen Somos Defensores har gamla markkonflikter utökats med en kamp där exempelvis gruvor och vattenkraftverk ställs mot miljö.

– Det finns ett lags narrativ om att de som försvarar mark, territorier och miljön är fiender till utveckling, förklarar hon.

Förra året mördades minst 65 miljörättsförsvarare bara i Colombia. En av dem var Juana Perea Plata. Hon var engagerad i lokalsamhället i Nuquí i delstaten Chocó och hade bland annat motsatt sig bygget av en ny hamn på grund av riskerna för de viktiga ekosystem som mangroveskogen längs Stilla havskusten utgör.

Perea Plata hade också anmält olaglig verksamhet från väpnade grupper som skadade ekoturismen. Den 29 oktober 2020 tvingade beväpnade män henne ur sitt hem och ut på floden Nuquí. Väl där sköts hon till döds och kastades i vattnet. Kroppen hittades senare uppspolad på stranden.

– Vi vet att hon hade haft en konversation med en chef för paramilitären den där morgonen i Nuquí, säger Castro.

Mexiko tog sig under 2020 upp på andra plats på den föga prestigefulla listan. Här förlorade 30 miljörättsförsvarare livet, varav nästan en tredjedel kan kopplas till skogsavverkning. Nio av tio mord i landet slutar med straffrihet.

När vd:n för ett energibolag i Honduras i somras dömdes som en av hjärnorna bakom mordet på den internationellt välkända miljörättsförsvararen Berta Cáceres var det därför ett viktigt undantag.

Att attackera miljörättsförsvarare är överlag en relativt riskfri sysselsättning. Om någon väl döms är det ofta den som hållit i vapnet, snarare än de som beställt och betalt för mordet.

När vd:n för ett energibolag i Honduras i somras dömdes som en av hjärnorna bakom mordet på den internationellt välkända miljörättsförsvararen Berta Cáceres var det därför ett viktigt undantag. Cáceres kamp för Lencafolkets rättigheter och motstånd mot vattenkraftsbygget Agua Zarca hade gett henne det prestigefulla Goldmanpriset, men också otaliga dödshot.

Knappt tre år efter mordet 2016 dömdes sju män för att ha genomfört det, men hennes familj och organisation har fortsatt att kämpa för att få de verkliga förövarna fällda.

– Det är en tendens i Latinamerika att det råder straffrihet för den här typen av fall, vilket bidrar till att våldet kan fortsätta, säger Lourdes Castro.

Hon understryker att varje fall är unikt. Det faktum att Berta Cáceres var internationellt erkänd spelade sannolikt roll för att dammföretagets vd till slut dömdes. Men de flesta miljörättsförsvarare är lokala ledare, som mördas utan internationell uppmärksamhet.

– Staten ska garantera våra rättigheter. [Men] i många latinamerikanska länder prioriteras skyddet av företag och investerare, innan man skyddar invånarna och deras rättigheter, fortsätter Castro.

I Brasilien har antalet mord sjunkit de senaste åren, trots en ökad retorisk klappjakt under president Jair Bolsonaro. I stället för fysiska angrepp har delar av förtrycket flyttats över till politisk nivå, med nya lagar som gjort det svårare för människor att försvara skog och marker.

Det ökade trycket på aktivister blev om möjligt ännu tydligare under pandemin. Minst 158 länder begränsade enligt forskningsinstitutet Freedom House förra året rätten att demonstrera.

Utanför Latinamerika är Filippinierna det dödligaste landet för miljörättsförsvarare, med 29 mord under förra året. Bland annat avrättades nio personer från ursprungsfolket Tumankdok i december av polis och militär efter sitt motstånd mot ett stort dammbygge i Jalaur-floden.

Det ökade trycket på aktivister blev om möjligt ännu tydligare under pandemin. Minst 158 länder begränsade enligt forskningsinstitutet Freedom House förra året rätten att demonstrera. Nedstängningar och utegångsförbud kan också ha bidragit till att det varit lättare att komma åt offren, som ofta har attackerats i sina hem.

Men framför allt tycks utvecklingen kopplad till en annan av vår tids ödesfrågor. När klimatkrisen intensifieras ökar trycket på dem som påverkas allra mest. Enligt miljöaktivisten Bill McKibben måste alla vi andra inse att det som ligger bakom morden ofta är samma saker som fyller vår atmosfär med växthusgaser.

– När människor blockerar en stor gasledning, en illegal gruva eller en odling som ersätter gammal skog, så ställer de sig också i vägen för de saker som hotar oss alla. De gör livet lite svårare för olje- och gruvföretagen och timmerbaronerna och ställer sig därmed att skydda oss alla från de fortsatt stigande temperaturerna, skriver han.

TEXT

Åsa Welander

utland@gp.se