Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/5

Plast och sopor hotar att ta över paradisöarna

Högar av sopsäckar och sjöar av tomma plastflaskor – turistparadisens baksidor innebär tonvis med skräp, varje dag.
På ögruppen Bocas del Toro i Panama och Gili-öarna utanför Bali i Indonesien har lokalbefolkningen och turisterna gemensamt tagit upp kampen mot miljöförstöringen.

Den som går och handlar i någon av de många butikerna i staden Bocas del Toro, på ögruppen med samma namn, på Panamas karibiska kust möts av skyltar med överkryssade plastpåsar. Sedan 2017 går Bocas i bräschen när det gäller att förbjuda plastpåsar, och i somras togs ett beslut för hela Panama: dagligvaruhandeln ska slopa plastpåsarna med omedelbar verkan.

– Situationen med avseende på plast och avfall är ett oroande problem. Vi förenar ansträngningarna med staten och andra kommuner på fastlandet för att separera plast och annat avfall, både i verksamheter och hem, och därmed minska avfallet, säger Jahir Amir Torres, pressekreterare hos den nyvalde borgmästaren Emiliano Torres.

I Bocas, en populär turistdestination, försöker man även komma åt den stora mängden plastflaskor som förbrukas genom att installera stationer på ön där man kan fylla på dricksvatten för en bråkdel av priset. Det vanliga kranvattnet avråds turisterna från.

– Vattenstationerna är en förvaltning som utförs av en utländsk person bosatt i Bocas del Toro, alternativet att göra det i större skala studeras nu som en möjlighet att sluta generera så stora mängder avfall, säger Jahir Amir Torres.

Byggt ett slott av plast

För tio år sedan flyttade kanadensaren Robert Bezeau till Bocas – och fick en rejäl ögonöppnare.

– Jag kommer från Montreal, där ser man inte skräpet, man sopsorterar och lägger allt i sina kärl och tänker inte mer på vad som händer sedan. Här blev allt plötsligt synligt för mig, säger han.

Robert Bezeau har byggt upp ”Plastic Bottle Village” på ön, vilken består av ett slott av plastflaskor – och ett fängelse. Där kan man checka in för att tänka över sina miljösynder.

– Det här är plast för kapitulering. Här kan du få en nystart. Det är roligt, men också högst seriöst. Min förhoppning är att man lämnar övertygad om att det här är en kamp som alla måste delta i. Annars har vi ingen framtid.

Robert Bezeau får man fånga när han är på språng, frågor har han knappt tid för, det finns redan så mycket att säga.

– 1969 kom plastflaskan, tio år senare började vi sälja vatten på flaska. Varför behöver vi plastflaskor, som tar 1800 år att bryta ner, för vatten som finns överallt omkring oss? Det är min generations fel, vi har varit ignoranta, säger han självkritiskt.

Det är inte plasten som är hotet, det är vi.

Prisad miljökämpe

Med hjälp av volontärer har Robet Bezeau öppnat 60 000 soppåsar på Bocas, som mestadels innehöll plast. På ett år samlade han ihop 1,5 miljoner plastflaskor, och dessa blev grunden till ”Plastic Bottle Village”. Robert Bezeau har redan vunnit pris för sin miljökamp, som bara verkar ha börjat. Han visar ivrigt upp 3D-printade plastflaskor som liknar stora legobitar som går att sätta fast i varandra.

– Tänk dig att vid stora katastrofer, dit hjälporganisationer skickar miljontals plastflaskor med vatten som sedan bara blir skräp, skulle de uppdruckna flaskorna sedan kunna användas till att bygga skydd och stolar och en slags nystart för människor som förlorat allt.

Robert Bezeau, som idag är 70 år gammal, försöker att få genomslag för sina annorlunda plastflaskor och arbetar också för att de idag existerande engångsplastflaskorna ska förses med en varningsdekal likt cigarettpaket, men med en förstörd planet istället för dåliga lungor på bilden.

– Det är inte plasten som är hotet, det är vi.

HOPPFULL. Delphine Robbe, som driver Gili Eco Trust, försöker att se miljösituationen på öarna som hoppfull snarare än hopplös - även om hon uppger att arbetet med att minska mängden sopor också fastnar i långsamma byråkratiska processer. Bild: Adrianna Pavlica

"Vårt mål är att gå mot noll skräp som inte återvinns"

18 000 kilometer bort sitter Delphine Robbe som lämnat Frankrike för att bosätta sig på Gili Islands, ett turistparadis utanför Bali i Indonesien. Även hon är otålig vid intervjun – för hennes organisation Gili Eco Trust finns mycket att göra och telefonen ringer oavbrutet gällande en container med insamlad plast som ska hämtas upp.

– Vårt mål är att gå mot noll skräp som inte återvinns. Och ja, det är verkligen möjligt. Jag känner inte hopplöshet över situationen utan hopp, säger Delphine Robbe.

Mitt på huvudön Gili Trawangan finns ett stort berg av sopor. Där går kor och betar. Delphine Robbe och hennes kolleger har byggt en station för plast och plastflaskor där de tas om hand för vidare skeppning och återvinning. Där sitter volontären Alice Douet från Frankrike och drar av etiketter och korkar från flaskorna.

– Jag blev överraskad när jag kom hit, jag visste att det är mycket sopor i Indonesien men trodde att problemen kom enbart med turisterna, men de vill ofta slänga och återvinna sina sopor men hittar inte rätt plats, säger hon.

Enligt Delphine Robbe bär både turister och invånare ansvaret – turisterna bryr sig mindre än hemma, och invånarna saknar kunskap, många bränner sina sopor.

– Ett större problem än brist på papperskorgar är illegal dumpning, olika restauranger dumpar sina sopsäckar var som helst på ön.

Organisationen försöker att få med verksamheterna på Gili Islands på miljötåget, men så länge det är billigare och enklare att bara göra sig av med soporna bakom något träd är det svårt. Gili Eco Trust söker medel och drivs till stor del av donationer, och enligt Delphine Robbe är det lätt att hamna i en byråkratisk cirkus kring sopor och återvinning.

– Allt tar enorm tid. Samtidigt genereras omkring 20 ton sopor varje dag här under högsäsong.

På Gili Trawangan har sugrör av plast ersatts av bambu, papayablad och rostfritt stål, dykarcenter samlar skräp i havet och turister som samlar ihop plastflaskor får gratis kaffe – allt i ett försök att minska sopberget med några kilon.

Anordnar "trash walks"

På grannön Gili Meno står lokala krafter för engagemanget. Sulman AlFarzi Ali och hans bror sa upp sig från sitt jobb för att bygga en bar helt på sådant som slängts. Borden är till exempel tillverkade av krossade glasflaskor blandat med cement och en Bob Marley av kapsyler och plastpåserester vajar i vinden som ett välkomnande. Varje vecka anordnar de en så kallad ”trash walk” på ön, som samlar både turister och locals. Stort fokus läggs på barnen, som kan samla poäng för sitt sopsamlande och komma på workshops. Bröderna på Gili Meno är kopplade till den globala organisationen Trash Hero, vars nätverk just nu finns i 12 länder.

LOKALA KRAFTER. Sulman AlFarzi Ali har bott på Gili-öarna i hela sitt liv och satsar nu på att utbilda den unga generationen i sophantering. Varje söndag anordnar han skräpplockningspromenader på ön och låter barnen samla poäng. Bild: Adrianna Pavlica

– Det här är tänkt som en långsiktig investering i ön. Jag är född här och vi har aldrig fått lära oss något om sophantering, de flesta vet inte vad man ska göra med det. Det är dags nu, säger Sulman AlFarzi Ali.

Tonvis med sopor – på en dag

Barn, vuxna och turister strömmar till och det är snart dags att bege sig ut med stora sopsäckar för att plocka upp skräp. Dagens rutt går från den västra sidan, genom ön och ut på östra sidan längs med stranden. Stämningen är uppsluppen, flera har med sig portabla högtalare med musik, barnen dansar och sjunger och springer entusiastiskt efter skräpet – och det finns mycket att plocka. Säck efter säck lastas på en hästdragen vagn. Det börjar med några godisförpackningar här och där, men snart har alla fullt upp i mindre sjöar av skräp. Tidningar, plastflaskor, förpackningar – det verkar aldrig ta slut. Efter två timmar har 7364 kilo skärp plockats, för att skeppas vidare till och tas omhand på den större ön Lombok.

– Det var väldigt bra organiserat och smart att få med barnen och tidigt lära dem att det är viktigt med sophantering, säger Erik Karlsson från Uddevalla.

DELAKTIGA. Svenskarna Erik Karlsson och Sofia Muntrakis deltog i den ”trashwalk” som genomförs varje dag på ön Gili Meno. Bild: Adrianna Pavlica

Han liksom flickvännen Sofia Muntrakis från Stockholm hade fullt upp under skräpplockningen.

– Jag blev inspirerad att starta något liknande hemma, säger hon.

Lacey Willmott vid University of Waterloo har gjort en studie av just sophanteringen på Gili Trawangan och återvänt till ön flera gånger.

– På ytan verkar tekniska frågor som problemavfall och oförmåga att hantera avfallet vara de största utmaningarna, men det är bara en liten del av den större bilden. De här problemen härrör från underliggande sociopolitiska drivkrafter. Dessa inkluderar saker som en liten ös externa beroende och brist på förmåga att påverka yttre faktorer, intressekonflikter, brist på socialt ansvar, och inte minst brist på politisk vilja, säger hon.

Vid World Cleanup Day 21 september mobiliserar miljoner frivilliga för att samla plast och skräp runtom i världen.

GP har sökt myndigheter i Indonesien för en kommentar.

Adrianna Pavlica på plats på Bocas. Bild: Adrianna Pavlica

Fakta: Engångsartiklar i EU

EU är överens om att engångsartiklar av plast (sugrör, tallrikar och bestick) ska ha stoppats senast 2021. Sverige utreder nu möjligheter att förbjuda ytterligare plastartiklar (muggar och livsmedelsbehållare av plast). EU har också kommit överens om att 90 procent av plastflaskorna ska återvinnas 2029, och att 30 procent av flaskorna ska vara tillverkade av återvunnet material 2030.

8 miljoner ton plast hamnar årligen i havet och enligt beräkningar finns idag runt 150 miljoner ton plast i våra hav. Samtidigt tillverkas 9 500 kilo plast – varje sekund.

Plasten i havet fragmenteras till mindre bitar, mikroplaster, som blir kvar i vattnet. Exempelvis fiskar får i sig dessa, och slutligen människan via maten.

Källa: Håll Sverige Rent

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.