Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/11

Pappa-polis: "Vi ska skydda Londonborna"

Femåriga Lusanda Majozi var en av de första att tända ett ljus för att hedra offren efter minnesstunden som hölls på Trafalgar Square under torsdagskvällen. Dagen efter att Londons hjärta attackerats av en misstänkt terrorist.

 

Jag hinner undra vad som gör att en så liten flicka är så ivrig att uttrycka sin sorg. Då visar det  sig varför det som borde vara obeskrivligt för ett barn ligger henne så nära om hjärtat.

– Jag är polis. En av mina kollegor har gått bort och därför är det extra viktigt för mig att visa stöd för honom och mina övriga kollegor som skadades, säger pappa-polis, Sith Majozi.

Jag sätter mig på huk och riktar frågan till lilla Lusanda:

Förstår du vad som hänt?

– Dumma människor dödade andra, svarar hon blygt.

Blir du rädd?

– Jag blir ledsen, men pappa räddar oss från alla dumma, säger hon och kramar om sin pappa.

 

"Bästa staden att växa upp i "

Det är tydligt att pappa-polis förklarat, på barns vis, vad som hänt. Så jag frågar honom om han tror på det han själv sagt, att han kan rädda henne och staden.

– Visst tror jag på det. Det är mitt och alla mina kollegors jobb och skyldighet att skydda Londonborna. De vill att vi ska bli rädda, men det blir vi inte.

Känns det inte som en svår uppgift när du precis förlorat en kollega?

– Han miste livet när han gjorde sitt jobb. Jag hade sörjt även om han inte var polis, men det är klart att det gör extra ont att förlora en kollega på jobbet. Samtidigt känns det som att ansvaret att göra ett bra jobb för att hedra honom ökar.

Lilla Lusanda springer bort och försvinner ur sikte en stund. Pappa-polis spejar lugnt och lokaliserar henne vid fontänen ett stenkast bort. Han berättar att familjen bor tio minuter ifrån Trafalgar Square.

– Det är en underbar stad, full av modiga människor. Det är den bästa staden att växa upp i och det kommer hända mycket bra saker här. Framför allt är det en säker stad, menar Sith Majozi.

 

Terrorattacken är ett arv

Förutom att hedra sina kollegor i nuet menar han att det finns ett större syfte med att ta med sin dotter på minnesstunden. Det är ett arv att förvalta.

– Det är svårt att förklara för henne vad som hänt. Hon är bara fem år gammal. Jag tror inte att hon förstår. Däremot har jag tagit bilder på attentatsplatsen och bilder på henne här.

Så förtydligar han:

– Det här är en dag som går till historien. Jag vill hellre att vi är här än att vi sitter hemma och kollar på tv. När hon ser bilderna om några år kommer hon att förstå. Då kan hon titta tillbaka och minnas.

Kön av människor som vill tända ljus växer konstant medan vi pratar. Attacken har inte lett till att man utlyst landssorg. Tvärtom har offentligheten spridit budskapet att det är viktigt att gå till jobbet och fortsätta som vanligt. För många var minnesstunden kanske därför den första under dagen som man fick låta sorgen lysa igenom. För Carlo Daenens var den snarare ett av många stopp.

– Igår var jag i Bryssel och hedrade terrorns offer på årsdagen av attackerna där. Idag hedrar jag offren här.

Hur ser du på dessa attacker som i det närmaste omringar dig?

– Jag ser till att vara på plats vid så många minnesstunder jag kan för att visa att vi inte ger oss. Det är det terroristerna vill och därför måste vi fortsätta samlas och tända ljus för att visa att det är ljuset som segrar och inte mörkret, säger Carlo Daenens vänligt men väldigt bestämt.

 

Att fortsätta utesluter inte känslor

Kate Jones är en av alla volontärer som delar ut sorgeljus. Hon jobbar även för borgmästaren som precis upprepade det där mottot om att fortsätta. Kate står inte till svars för det offentliga uttalandet men vi diskuterar sakfrågan.

– Det kan framstå som att vi Londonbor är känslokalla för att vi bara fortsätter jobba trots det som hänt, men det betyder inte att vi inte har känslor.

Hon pausar som hastigast och vi utbyter ett kort leende:

– Jag skulle snarare säga tvärtom för det är ovanligt att vi pratar med främlingar och ”tittar upp från våra telefoner”, men det gör vi nu. Vi är enade mot det hat som försöker splittra oss, säger Kate Jones innan hon återgår till att sprida ljus.

Bredvid står pappa-polis och tittar på med lilla Lusanda. Han är ledig till på måndag.

– Då ska jag fortsätta skydda Londonborna och alla som kommer hit. Det är mitt liv och det ska fortsätta, avslutar Sith Majozi och lyfter upp Lusanda i famnen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.