Jair Bolsonaro
Brasilien
Det var med löften om utraderad korruption, hårdare tag mot kriminella och en nystart för ekonomin som han vann valet i oktober. Den första januari tillträdde den högernationalistiska före detta militären Jair Bolsonaro som president i Brasilien och nu är det upp till bevis för hur många av sina vallöften han kan hålla.
Han gjort sig känd för sina sexistiska, rasistiska och homofoba uttalanden och bidrog starkt till den polariserade valrörelsen fylld av hat och falska nyheter, som innebär att det land han nu ska leda är mer splittrat än på länge.
Han har försvarat den tidigare militärdiktaturen och tydligt demonstrerat sin närhet till försvaret genom att utse inte mindre än sju tidigare befälhavare som ministrar i sin nya regering, medan endast två av de 22 posterna innehas av kvinnor.
Bolsonaros konservativa familjevärderingar gav honom stöd från en majoritet av Brasiliens många frikyrkliga väljare, men har också inneburit organisering och att homosexuella månaderna innan tillträdet rusade till altaret för att gifta sig.
Hela världen lär nu hålla ögonen på omsvängningen i landets jordbruks- och klimatpolitik. Bolsonaro har öppnat för ökad skövling av Amazonas – världens största regnskog och en livsviktig lunga för klimatet på jorden – till förmån för jordbruket och ökad gruvdrift i regionen. Han anser att alltför mycket mark är skyddad och i händerna på ursprungsbefolkning, har avsagt sig Brasiliens värdskap för FN:s klimattoppmöte under 2019 och hotat med att lämna Parisavtalet.
Rosario Murillo
Nicaragua
När den våldsamma utvecklingen i Nicaragua går in i ett nytt år är det tydligt att slaget är långtifrån över. De massiva protesterna byggdes upp under våren och sommaren 2018, slogs ner med våldsamma medel och har följts av såväl kritik från internationella organisationer som ytterligare gripanden och angrepp på medier och människorättsgrupper.
Tätt intill president Daniel Ortega står hans fru och vicepresident Rosario Murillo, som många anser har den verkliga makten i landet. Det blev tydligt inte minst när USA i november införde sanktioner mot Nicaragua, varav en del riktade sig direkt mot Murillo som anklagades för korruption och brott mot mänskliga rättigheter.
Som gerillamedlemmar i Sandinisterna gick Ortega och Murillo båda i exil under slutet av 1970-talet, där de så småningom blev ett par. Efter diktaturens fall 1979 återvände de till Nicaragua som revolutionära idoler och Murillo tog plats i parlamentet när Ortega inledde sin första presidentperiod. Hon var sedan en nyckelperson för att skapa en ny plattform för Ortega inför valet 2006 då han tog tillbaka makten efter flera nederlag.
Hon har sedan dessr valt en kommunikativ roll i parets ledarskap och blandar ofta in religion, esoterism och andlighet i sina uttalanden. Så även när hon i höstas skulle förklara våldsspiralen som det senaste året har krävt hundratals demonstranters liv: ”Denna invasion av dåliga känslor och hat som vi har upplevt och som vi måste erkänna som en invasion av ondska och dåliga andar som vill ont och som vill att ondska regerar Nicaragua.”
Andrés Manuel López Obrador
Mexiko
Till skillnad från exempelvis Brasilien och Colombia gjorde Mexiko en vänstersväng under 2018. Den karismatiske López Obrador har ingjutit något slags hopp om förändring i många mexikaner, som inte har funnits på länge.
AMLO, som Mexikos nye president kallas i folkmun utifrån sina initialer, tillträdde sin post den första december, efter en jordskredsseger i valet i somras. Flera symboliska löften är redan avklarade: regeringsplanet har lagts ut för försäljning, presidentpalatset har öppnats upp för allmänheten och han har sänkt sin egen lön kraftigt medan minimilönen har höjts. Men det är under 2019 han verkligen kommer att behöva bevisa och leva upp till sina många och långtgående vallöften.
Det främsta är att göra upp med korruptionen och att använda pengarna från det till satsningar för Mexikos fattigaste. Dessutom ska det vara slut på straffriheten, en ny utredning ska slutligen reda ut vad som hände med de 43 lärarstudenter som försvann 2014, pensionen höjs, 100 nya offentliga universitet ska öppna, jordbruket ska utvecklas och en ny frihandelszon längs gränsen mot USA har etablerats.
Ytterligare en utmaning är det utbredda våldet. Sedan 2006 har kriget mot knarket och dess militarisering inneburit hundratusentals döda och försvunna. 2017 var det blodigaste året som registrerats någonsin med över 25 000 mord och under valrörelsen mördades 145 politiker. López Obrador har aviserat att en ny strategi är att vänta, som främst innebär att åtgärda orsakerna till våldet. Men om det ska ha någon effekt måste även korruptionen hos de politiker, polis och militär som skyddat kriminella grupper adresseras.
Zury Ríos Sosa
Guatemala
När Guatemala går till val i juni är Zury Ríos Sosa återigen en av presidentkandidaterna. Som dotter till den tidigare diktatorn Efraín Ríos Montt, är hon kontroversiell i många läger. I samband med pappans valkampanj för att återta makten 2003 – vilket han misslyckades med – förklarade Ríos Sosa i en intervju att ”Min far är min inspiration”. Hon fanns också vid hans sida när han 2013 förlorade sin immunitet och ställdes inför rätta misstänkt för att bland annat ha varit hjärnan bakom flera massakrer under diktaturen.
Ríos Montt dömdes till 80 års fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten, en dom som senare upphävdes utifrån av försvaret påstådda oegentligheter i rättegången, som krävde att den gjordes om. Den återupptogs 2017, men hann inte avslutas innan den före detta diktatorn dog i en hjärtattack.
Med fyra mandatperioder som kongressledamot i ryggen presenterades Ríos Sosa redan 2015 som presidentkandidat, men slutade då på femte plats. Som kongressledamot har hon engagerat sig i frågor som våld mot kvinnor, HIV-prevention, familjeplanering och lagar mot pornografi, droger och människohandel.
Presidentvalet i juni kommer i hög grad att innebära ett tillfälle för Guatemalas befolkning att tycka till om den sittande presidenten Jimmy Morales, som bland annat har försökt kasta ut den Internationella kommissionen mot Straffrihet i Guatemala (CICIG) ur landet. 2017 greps hans bror och son anklagade för korruption och angreppet mot CICIG kom efter att kommissionen meddelat att även presidenten var under utredning.
Evo Morales
Bolivia
2016 röstade Bolivia nej till möjligheten för president Evo Morales och hans vicepresident Álvaro García Linera att ställa upp för en fjärde mandatperiod vi makten. Men för ett drygt år sedan beslutade landets högsta domstol – i strid med konstitutionen – att inga offentliga tjänster har några tidsgränser, vilket möjliggjorde en ny kandidatur. Sedan december är de därmed båda återigen nominerade inför valet i oktober. Deras främsta utmanare, förde detta presidenten Carlos Mesa, kallade nomineringen ”ett dödligt sår på demokratin”, medan andra från oppositionen har talat om början till diktatur i Bolivia.
Morales har tillsammans med sin vicepresident suttit vid makten sedan 2006, då han firades som Bolivias första president från ursprungsbefolkningen. Över hälften av Bolivias befolkning består av ursprungsbefolkning och Morales parti MAS (Rörelsen mot socialism) samlade deras länge ohörda röster i den vänstervåg som under början av 2000-talet drog fram över Latinamerika.
Nationaliseringen av landets gas och olja har bidragit till framväxten av en medelklass, ekonomin växter och inkludering har blivit till lag, med hälften kvinnliga kongressledamöter och människor från ursprungsbefolkningen, stolta med traditionella kläder och hattar, syns överallt i maktens korridorer.
Men möjligheten att väljas om i all evighet splittrar landet. Många står fortfarande bakom Morales, men den vita oppositionen som framför allt har representerat Bolivias överklass, har fått sällskap av allt fler kritiker, som befarar en auktoritär utveckling i likhet med den i Nicaragua och Venezuela.
