Under åren 1974 till 1976 greps och deporterades människor som stannat längre i Nya Zeeland än vad deras arbetsvisum tillät, i våldsamma polisinsatser som särskilt riktades mot vissa invandrargrupper.
Polis och migrationstjänstemän kunde storma in mitt i natten, ofta med hundar. I Nya Zeeland går de händelserna under namnet "gryningsräderna".
Formell ursäkt
Inför hundratals människor, bad premiärminister Jacinda Ardern på söndagen om ursäkt.
– Jag står här i dag å Nya Zeelands regerings vägnar för att erbjuda en formell och förbehållslös ursäkt till [de med invandrarbakgrund från Stillahavsområden] för det diskriminerande genomförandet av invandringslagarna på 1970-talet som ledde till gryningsräderna.
När den nyzeeländska ekonomin expanderade efter andra världskriget uppmuntrade regeringen arbetskraftsinvandring från flera Stillahavsöar såsom Samoa, Tonga och Fiji.
Men när ekonomin vände nedåt under 70-talet blev det en backlash, och arbetslösheten skylldes på migranterna.
Riktade deporteringar
Såväl gryningsräderna som andra poliskontroller riktades mot just invandrare från Stillahavsöarna.
Stillahavsfolk utgjorde omkring en tredjedel av de som stannat för länge i landet - lika många var britter och amerikaner - men nio av tio deportationer gällde dem.
Nya Zeelands Stillahavsfolk "bär ärr" från rasprofileringen än idag, sade Ardern, vilket bland annat yttrar sig i lägre tilltro till myndigheter.
Ardern sade också att den nyzeeländska regeringen kommer att vika motsvarande 19 miljoner kronor till utbildnings- och ledarskapsstipendier för Stillahavsfolk.