- Jag stod med dörren i handen på väg ut från en butik. Då kom smällen. Alla rutor flög och omedelbart var hela platsen ett inferno, säger Andreas Helgesen, 38 år, som var på plats när det exploderade.
Hans trodde först att en helikopter kraschat, men förstod snabbt att det rörde sig om en bomb.
- Jag bara visste det. Jag vet egentligen inte varför, man bara kände det.
Andreas hörde människor ropa på hjälp inifrån byggnaderna och satt en stund vid sidan av en skadad kvinna på gatan.
- Idag känns allt bara overkligt.
Två känslor präglar Osloborna dagen efter attackerna – alla som GP talar med säger samma sak. De känner lättnad över att gärningsmannen verkar vara en ensam norrman, hopp om att händelsen kan ena folket i stället för att splittra det.
Och så är det rädslan. Tanken att landet aldrig mer blir som det var.
- Norge har förlorat sin oskuld, så är det ju. Nu är den borta, säger en uppgiven polisman.
Han står bara 50 meter ifrån regeringsbyggnaden, det svarta skelett som varit hjärtat av norsk politik. Hit, till kaoset innanför militärernas avspärrningar, tillåts nu bara journalister och personal som försöker röja upp i förödelsen.
Gata upp och gata ner har den enorma explosionen blåst ur alla fönsterrutor och det är svårt att hitta en ren asfaltsplätt att sätta foten på. Överallt hörs ljudet av glassplitter som skyfflas runt.
Det är ljudet av Oslo i dag, kommenterar en kvinna. I övrigt är allt märkligt lugnt och stilla. Till och med de som gråter gör det i tysthet.
Många, även prins Haakon och Mette-Marit, har samlats vid minnesplatsen utanför domkyrkan. En flicka formar hjärtan av värmeljus, många håller varandras händer. Några kramas, men alla är tysta.
Emilie Guttormsen, 22, och Liv-Elisif Kalland, 25, hade många vänner på Utöya och vet inte om alla fortfarande är i livet.
- Det hemskaste är att det var ren och skär avrättning på ön. Det är ju inte krig här, det finns ingenting att skylla på, säger Emilie.
Båda hoppas att tragedin inte ska få påverka det trygga Norge, att statsministern fortfarande ska kunna cykla till jobbet.
- Nu hoppas vi att dubbelt så många kommer till Utöya nästa sommar.
