Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Missnöjet pyr i Europa

Gula västarnas protester har blivit kända världen över. Men folks missnöje pyr i många fler europeiska länder. Här listar GP fem aktuella gatuprotester.
Gula västarna demonstrerar vid Triumfbågen i Paris den 1 december.. Bild: Thibault Camus

Gula västarna, Frankrike

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I två månader har demonstranter i gula trafikvästar skakat om Frankrike. Från början handlade gula västarna (gilets jaunes) mest om protester mot höjd skatt på bensin och diesel. Idag är det en bred och brokig ledarlös rörelse med många frågor på agendan, men de handlar nästan uteslutande om ekonomi, köpkraft och demokratireformer.

Folk har samlats runtom i hela landet för att demonstrera sitt missnöje och ett signum för rörelsen är dess landsbygdsförankring och arbetarklasstyngd.

Det som ändå fått mest uppmärksamhet i medierna är de våldsamma sammandrabbningarna mellan gula västarna-anhängare och poliser i centrala Paris.

Protesterna är Emmanuel Macrons hittills djupaste kritik sedan han tillträdde som president i maj 2017. Han har försökt att stilla upprördheten hos det franska folket genom att lova ekonomiska förbättringar men utan att lyckas.

Nu försöker Macron istället att skapa en jättelik nationell debatt – le grand débat – där han vill ”transformera ilska till lösningar”.

Inför Macrons landsomfattande debatturné, som inleddes i veckan och som ska pågå i två månader, öppnade den franska regeringen en sajt där medborgare fick skriva och rösta på varandras förslag på vilka politiska frågor som regeringen bör prioritera.

Det populäraste förslaget rörde varken krav på höjda pensioner eller återinförande av förmögenhetsskatten. Istället vann förslaget på att avskaffa landets könsneutrala äktenskapsbalk, som antogs 2013 och var ett av dåvarande president François Hollandes vallöften åren innan.

Resultatet har väckt förvåning – inte minst bland de gula västarna. Att förbjuda samkönade äktenskap eller familjepolitik överlag har inte varit en hjärtefråga hos proteströrelsen.

Orsaken till resultatet har att göra med en kraftig mobilisering från den konservativa rörelsen La Manif pour tous (Demo för alla, LMPT), enligt franska medier.

Frågan är nu hur det kan påverka presidentens debatturné. Särskilt med tanke på att en majoritet ur gula västarna-rörelsen har sagt att de tänker bojkotta den. Franska bedömare ser en risk att den offentliga debatten kapas av andra högljudda rörelser som LMPT men också främlingsfientliga grupperingar.

Samtidigt fortsätter gula västarna sina lördagsprotester, nu med fler deltagare än under julhelgerna. Under gårdagen hölls den tionde i raden.

Gula västarna demonstrerar i Bryssel i den 22 december. . Bild: Francisco Seco

Invandringskritik, Belgien

Gula västarna hade sin första manifestation den 17 november i Frankrike och snart smittade protesterna av sig till det lilla grannlandet i norr, Belgien.

Redan i slutet av november rapporteras det om människor iklädda gula reflexvästar som gav sig ut på gatorna i Bryssel för att visa sitt missnöje mot ökade bränslekostnader och sämre levnadsförhållanden.

Likt Frankrike har protesterna även riktats mot maktens centrum och premiärminister Charles Michels politik. Demonstranter har krävt att premiärministern ska avgå och kastat sten mot hans kontor. Det ledde till att polis använde tårgas och vattenkanoner och att flera demonstranter greps.

Förutom i den belgiska huvudstaden har belgiska demonstranter iförda gula västar blockerat en motorväg nära den franska gränsen.

En stor del av missnöjet hänger också ihop med den belgiska regeringens invandringspolitik. Folk har protesterat mot att premiärministern skrivit under FN:s migrationsöverenskommelse.

Detta fick även politikerkollegor att reagera. Det flamländska nationalistpartiet – en del av Michels splittrade regeringskoalition – lämnade i december regeringen i protest mot att avtalet godkändes.

Därmed blev premiärministerns regering en minoritetsregering som han försökte vinna stöd för hos oppositionen på vänsterkanten. Han misslyckades och beslutade att lämna in sin avskedsansökan hos kung Philippe som måste godkänna avhoppet.

Charles Michel, som är Belgiens yngsta premiärminister på mer än 170 år, leder nu en övergångsregering fram till nästa val i maj – samma månad som EU-valet hålls.

Protestmarch i Budapest den 21 december. . Bild: Balazs Mohai

Ilska över ny lag, Ungern

När Ungerns nationalkonservativa Fidesz vann en storseger i förra vårens parlamentsval blev många Budapestbor besvikna.

I intervjuer med GP radade de upp lösningar på hur de skulle kunna få bort premiärminister Viktor Orbán som styrt Ungern sedan 2010. De lyfte fram större press från EU och en bättre organiserad opposition. En tanke som dryftades drogs snabbt tillbaka. Det var en yngre student i 20-årsåldern som tyckte att ungrarna borde ge sig ut och protestera för att kräva regimförändring. Men i samma stund som han hade sagt det sa han att folk är för rädda.

Drygt åtta månader senare skulle det visa sig att han haft fel.

I mitten av december bröt stora gatuprotester ut i tvåmiljonersstaden Budapest som en reaktion mot två kontroversiella lagar som Fidesz drev igenom i parlamentet den 12 december.

En lag skapar ett nytt domstolssystem för administrativa mål under direkt kontroll av Orbáns justitieminister.

Den andra lagen om övertidsarbete, eller ”slaverilagen” som kritiker kallar den, ger arbetsgivare möjlighet att kräva 400 timmar övertidsarbete av sina anställda. Arbetsgivarna kan också vänta i upp till tre år med att betala ut lönen för dessa extratimmar.

Viktor Orbán ser övertidslagen som ett sätt att locka utländska företag till Ungern där det råder allvarlig arbetskraftsbrist inom flera sektorer.

Det unika med gatuprotesterna är inte bara att tiotusentals människor protesterat dagligen. Till skillnad från tidigare har landets samtliga parlamentariska oppositionspartier gått samman mot regeringen. Liberalerna, socialdemokraterna, de gröna och högerradikalerna har tågat sida vid sida.

Regeringsföreträdare har avfärdat demonstranterna som en marginell grupp som inte respekterar vad de flesta ungrarna står för. På regeringens hemsida uttalar sig Viktor Orbán om vad han ser för likheter mellan de aktuella protesterna i Budapest, Rom, Belgrad och Warszawa. Han säger att det rör sig om ”migrationsvänliga partier som stöds av George Soros.”

Den ungersk-amerikanske finansmannen och filantropen George Soros med judiska rötter har blivit något av den ungerska regeringens huvudfiende.

Protest i Belgrad den 16 januari. . Bild: Darko Vojinovic

Presidentprotest, Serbien

I över sex veckor har tusentals människor samlats på Belgrads gator för att protestera mot Serbiens president Aleksandar Vucic och hans parti, Serbiens progressiva parti (SNS).

Protesterna, som arrangeras av Allians för Serbien (en paraplyorganisation för flera oppositionella partier och organisationer) inleddes efter att oppositionsledaren Borko Stefanovic misshandlats den 23 november. Rörelsen hävdar att anhängare till Vucics parti låg bakom attacken, men från officiellt håll nekar man till anklagelserna.

Sedan dess har människor gett sig ut på gatorna varje lördag för att protestera mot låga pensioner, dåliga framtidsutsikter för unga och Serbiens Kosovopolitik. De vill också se större pressfrihet och kräver att angrepp mot journalister och oppositionella upphör.

Protesterna har kallats för presidentens värsta kris hittills, men Vucic, som vann en

en jordskredsseger 2017, säger att han inte kommer att lyssna på dem ens om fem miljoner serber protesterar. Det har fått många oppositionsanhängare att bära knappar med texten "1 av 5 miljoner".

Demonstranterna har även krävt att de skyldiga till mordet på den 64-årige kosovoserbiske politikern Oliver Ivanovic, som offentligt hade kritiserat Belgrads politik i Kosovo, ställs till svars.

I onsdags hölls en ljusmanifestation i Belgrad i samband med årsminnet av mordet. Deltagarna tågade tillsammans i tystnad till Sankt Savas tempel.

”Ikväll går vi till templet för att hedra Oliver Ivanovic som var en självständig tänkare och som fram till sin död kämpade för fred och samexistens mellan serber och albaner i Kosovo och Metohija”, sa den serbiske skådespelaren Bane Trifunovic i ett tal, enligt tidningen BalkanInsight.

Studenter demonstrera i Tirana den 11 december. . Bild: Hektor Pustina

Studentuppror, Albanien

Tusentals studenter har fått nog av utbildningspolitiken i lilla Albanien med 2,8 miljoner invånare. I december inleddes omfattande studentprotester som kräver lägre terminsavgifter, mer pengar till statliga universitet och mindre stöd till privata universitet. De vill också se förbättrade anläggningar på universiteten.

För att ta ett exempel kostar det mellan 1500 och 2000 euro att gå en masterutbildning i Albanien jämfört med 600 euro vid till exempelvis Prishtinas universitet i Kosovo, rapporterar BalkanInsight. Många kvinnliga studenter har höjt sina röster mot detta. Studenten Meraja förklarar för tidningen att de lever i ett patriarkalt samhälle där kvinnorna drabbas hårdast av de höga terminsavgifterna.

De regelbundna studentprotesterna har främst pågått i huvudstaden Tirana, men också i städer som Korca, Elbasan och Durres.

Till en början vägrade landets premiärminister Edi Rama att möta kraven och kallade protesterna ”misslyckade”, rapporterar BalkanInsight. Men efter ett tag ändrade han taktik och försökte inleda en dialog med studenterna.

En annan följd var att premiärministern avsatte flera ministrar i slutet av december, däribland utbildningsminister Lindita Nikolla. Rama drog även tillbaka det kritiserade beslutet att införa avgifter för studenter som behöver göra om prov.

Trots eftergifterna har protesterna fortsatt. Det har att göra med att många demonstranter uppger att de är besvikna på den nuvarande socialistiska regeringens prioriteringar, som studenterna menar favoriserar landets rika.

Studenten Bislim Lakna säger till BalkanInsight att det inte är tillräckligt att avsätta utbildningsministern Nikolla. Riktig framgång nås först när premiärminister Rama själv avgår, menar han.

Än så länge ser inte studentprotesterna ut att bli tillräckligt omfattande för att hota Ramas maktställning. För över 28 år sedan, den 8 december år 1990, drev studentprotester på den dåvarande kommunistregimens fall. Sen dess är decemberdagen en allmän helgdag.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.