Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Willy Sanjuan

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Michelle Obama är inte kvinnan som traskar bakom"

GP:s utlandsreportrar blickar framåt och skriver personligt om människor som skapar rubriker i nyhetsflödet. Britt-Marie Mattsson lyfter bland annat fram USA:s förra "first lady" som gav ut sina memoarer i veckan.
Bild: Rich Pedroncelli

JERRY BROWN

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

USA

Bränderna rasar i Kalifornien och Jerry Brown varnar. Detta är inte det nya normala, det är det nya onormala. Brown är guvernör och ser hur stora områden i delstaten föröds av lågorna. Det är svårt att beskriva hur snabbt en vanlig dag kan förvandlas till ett inferno när bränder får fart av Santa Ana vindarna och förintar allt i sin väg.

Jerry Brown har länge talat om klimatförändringarna och Kalifornien har vidtagit omfattande åtgärder för att komma till rätta med årtionden av försyndelser. Men avsaknaden av regn är nu det akuta problemet, det har inte regnat ordentligt sedan i våras och tidvis går det år mellan de viktiga regnskurarna.

Den 80-årige Jerry Brown är en av USA:s mest erfarna, men samtidigt mest udda politiker. Son till en tidigare guvernör och uppväxt i residenset som tillhör ämbetet. Men när han själv valdes till demokratisk guvernör som 36-åring 1974 ratade han de eleganta salongerna och flyttade in i en enkel lägenhet och såg till att limousinen kördes undan. Motvilligt åkte han i en begagnad bil när han måste. När han avgick 1983 hade han hunnit med att ställa upp som presidentkandidat både 1976 och 1980. Hans dåvarande sällskap, sångerskan Linda Ronstadt, hängde på. Ett nytt försök att bli president 1992 misslyckades också. Men Brown tog nya tag och blev borgmästare i Oakland och vann en rad andra politiska poster innan han var tillbaka som guvernör 2011. På så sätt har han varit både den yngste på över hundra år och den äldste på posten. Mitt i alltihop har han försvunnit långa perioder för meditation i Himalaya och hjälparbete med Moder Theresa i Indien.

I vår går hans andra period som guvernör ut. Då blir han miljöaktivist. Eller ställer upp för en annan politisk post. 80 är bara en siffra, säger han. Engagemanget evigt.

Bild: Benoit Tessier

VLADIMIR PUTIN

RYSSLAND

Han gjorde det igen. Visade de övriga världsledarna att ingen styr över den ryske presidenten. De inbjudna samlades i Paris för att högtidlighålla hundraårsminnet av eldupphör vid första världskriget. Den franske presidenten Emmanuel Macron gick till fots med sina gäster i ösregnet på Champs Élysée för att visa enighet och gemenskap. Donald Trump åkte i sin från USA fraktade ”The Beast” med avsikten att komma sist till hedersläktaren. En kvinna, som barbröstad lyckades rusa fram till bilen, brottades ned och det såg ut som om presidentparet Trump skulle anlända till de övrigas välkomnande.

Men då hade ingen tydligen räknat med Vladimir Putin. En stol stod plötsligen tom och programmet kunde inte börja. Vilsna blickar åt alla håll. Och där kom han plötsligt under ett stort svart paraply och såg nöjd ut, som katten som just svalt en kanariefågel. Sträckte fram handen till värden Macron, kanslern Merkel och presidenten Trump. Så kunde högtidligheten inledas.

Det är inte första gången som Vladimir Putin använder samma strategi. När alla andra vid toppmöten radat upp sig för fotografering går Putin inte att finna. När han är säker på att han definitivt blir den siste att anlända dyker han upp. Samma sak när han fördröjde mötet med Trump i Helsingfors i somras.

Det är ingen tillfällighet utan en noga genomtänkt strategi. Putin kan maktspelet och vet hur man både förnedrar och förolämpar. Särskilt mäktiga män som han själv. Det är klart att ingen undgick vad Vladimir Putin sysslade med. Men ingen kommenterade. Det skulle ha varit ytterligare ett sätt att ge Putin uppmärksamhet.

Emmanuel Macron växlade en blick med hustrun Brigitte. Kanske sade hennes leende mer än ord. Det var ändå han, republikens president, som stod i centrum.

Bild: Henrik Montgomery/TT

HANAN ASHRAWI

VÄSTBANKEN

Utan Hanan Ashrawi hade kanske aldrig fredsprocessen i Mellanöstern fått den kraft som behövdes. Det var hon som blev ansiktet utåt, välklädd och med en välartikulerad röst som på elegant engelska förde ut det palestinska budskapet om två nationer fredligt sida vid sida, Israel och Palestina.

Det känns som en evighet sedan hon 1993 var förgrundsgestalten och hoppet levde om en fredsprocess. Hemma var då, liksom nu, Ramallah på Västbanken. Hennes man och två döttrar väntade med ett litet nyanlagt vattenfall i den steniga trädgården på baksidan av huset när hon kom tillbaka från Vita huset i Washington där Bill Clinton undertecknat Osloavtalet med den palestinske ledaren Yassir Arafat och Israels premiärminister Yitzhak Rabin. Familjen gick ut på huvudgatan där taggtråden rullats bort och där restaurangerna, som varit stängda så länge, åter var öppna. Hon sade att hon kände sig lycklig, såg en ljusare framtid.

Så mördades Rabin och fredsprocessen dog. Hanan Ashrawi och den palestinska rörelsen drogs in i interna konflikter, det fanns inte mycket kvar av fredshoppet.

Finns det någon som kan tända fredsgnistan igen? Hanan Ashrawi har inte givit upp och finns fortfarande bland dem som kämpar. Efter tjugofem år är hennes röst lika välartikulerad och lika stark. Men allt färre lyssnar. Hon är en person som tillhör historien.

– Det kunde blivit annorlunda, säger hon utan att riktigt orka utveckla allt som under åren gått snett.

Bild: Afolabi Sotunde

PRINS CHARLES

STORBRITANNIEN

70 år och i väntan på topposten. Men kanske blir aldrig jubilaren prins Charles Storbritanniens kung. Drottning Elizabeth har inte för avsikt att abdikera. Ju äldre Charles blir, desto större är möjligheten att det istället blir hans son, prins William, som stiger upp på tronen den dag Elizabeth II är borta.

Men Charles, som fyllde 70 i veckan, ligger inte på latsidan. Han har tagit över en rad uppdrag från sin åldriga mor och reste nyligen till Nigeria. Egentligen var det tänkt att prinsen och hans Camilla skulle åka runt i landet men säkerhetsläget tillät inte det. Istället hölls alla samtal på en och samma plats med sträng bevakning.

Prinsen ville särskilt tala om klimatfrågor, ungdomar och arbetslöshet. Frågor som engagerat honom länge och som han, medan han ännu inte är monark, känner sig ganska fri att tala om.

Det var hett i Nigeria, Charles behöll kavajen på genom hela besöket och medgav att han var genomsvettig. Camilla höll ett litet vitt spetsprytt paraply som skydd över huvudet när hon hastade mellan programpunkterna om barn och skolor.

Charles klagar aldrig öppet men det sägs att i privata sammanhang dryftar han att han inte riktigt förstår sig på sin mor som sitter kvar vid makten. I andra europeiska kungahus har redan en ny –och betydligt yngre generation är Charles – tagit över. Holland är ett exempel, Belgien ett annat. Men i de nordiska länderna sitter drottningar och kungar kvar. Dock är de nästan jämngamla med Charles som kanske aldrig får chansen att visa vad han går för som brittisk kung. Det fanns, enligt de brittiska kungakännarna, ett sorgligt drag över prinsen när han tog emot gratulationerna på 70-årsdagen.

Bild: Rob Grabowski

MICHELLE OBAMA

USA

Nej, nej, nej. Michelle Obama är bestämd när hon tillbakavisar alla spekulationer om att hon har planer på att ställa upp i presidentvalet. I sina i veckan utkomna memoarer ” Min historia” (Becoming) tar hon läsaren med på en lagom tillrättalagd resa om sin uppväxt, romans med Barack, äktenskap och parterapi, missfall och glädje över döttrarna Malia och Sasha och närheten till maken som blev USA:s förste svarte president.

Michelle Obama är inte kvinnan som traskar bakom och okritiskt beundrar sin man. Det var han som fick ligga på för att få ut henne på första daten och hon är själv välutbildad och vet sitt värde. Men som första dam tog hon ett steg tillbaka, ägnade sig åt frågor som rörde vikten av hälsa och hälsosam mat. Hon anlade ett eget grönsaksland i Vita husets park.

Men nu när Michelle Obama just givit sig iväg på en bokturné som tar henne över hela USA fram till jul så blir frågorna allt ihärdigare. Är detta upptakten för en presidentvalskampanj? Nej, säger hon. Nej, upprepar hon. Nej, befäster hon och ser riktigt ilsken ut för att de flesta vägrar att förstå. Hon har sett det politiska livet från insidan och har ingen längtan dit.

Baksidan av offentligheten skulle hon lika gärna kunna kalla Donald Trump. Hon skriver att hon aldrig förlåter Trump för att han under många år drev en kampanj med innebörden att Barack Obama var en illegitim president, född i Kenya, och inte på Hawaii som var sanningen. Hon fruktade att hatiska människor skulle ta saken i egna händer och ge sig på barnen. Jag förlåter honom aldrig, inpräntar hon. Och jag menar aldrig.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.