Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Protester utanför FN:s kontor i Tripoli. Det skedde efter att minst sex migranter ska ha skjutits ihjäl av vakter vid ett överfullt läger. I en våg av arresteringar av hjälpsökande kommer rapporter om fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. I krigets och kaosets Libyen är migranterna en särskilt utsatt grupp. Bild: Yousef Murad
Protester utanför FN:s kontor i Tripoli. Det skedde efter att minst sex migranter ska ha skjutits ihjäl av vakter vid ett överfullt läger. I en våg av arresteringar av hjälpsökande kommer rapporter om fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. I krigets och kaosets Libyen är migranterna en särskilt utsatt grupp. Bild: Yousef Murad

Maktkamp i Libyen tio år efter diktatorns död

Tio år efter att Libyens diktator Muammar Gaddafi dödades fortsätter kampen om makten.
– Det är fortfarande kaos, säger Lucia Ardovini vid Utrikespolitiska institutet till GP.

Den mångårige och allt mer excentriske diktatorn föll för den folkliga vrede som spreds i regionen under namnet Arabiska våren med krav på rättvisa och demokrati. I upproret och inbördeskriget fick en västallians i uppdrag av FN:s säkerhetsråd att skydda civila från luften. Sverige bidrog med spaningsflyg.

Men ett årtionde senare präglas Libyen av söndring, laglöshet och öppna sår efter ett blodigt inbördeskrig om makt och olja.

– Gadaffi satt vid makten i 42 år. Det är en otroligt lång tid. Det var ett totalitärt styre. Många av de problemen kom till uttryck 2011 och delar fortfarande det libyska samhället. Regionala skillnader, motsättningar och social och ekonomisk ojämlikhet är kvar efter vad som i praktiken har varit ett tioårigt inbördeskrig, säger Lucia Ardovini.

Lucia Ardovini, expert på Mellanöstern och Nordafrika vid Utrikespolitiska institutet. Bild: Utrikespolitiska institutet
Lucia Ardovini, expert på Mellanöstern och Nordafrika vid Utrikespolitiska institutet. Bild: Utrikespolitiska institutet

De främsta rivalerna är en av FN erkänd regim kring huvudstaden Tripoli i väster och en i öster med krigsherren Khalifa Haftar som stark man. De olika sidorna har hjälp av Turkiet respektive Ryssland. Båda har haft, enligt flera bedömare, militära rådgivare och legosoldater på plats. Men långt fler länder, som Frankrike och Italien, har intressen i landet som att bekämpa islamistisk extremism och flyktingströmmar.

– Det finns både inhemska och internationella aktörer inblandade. Jag har svårt att se ett slut på konflikten om inte de externa krafterna drar sig tillbaka och sätter det libyska folkets intresse framför sina egna. De har tagit en tydlig ställning för olika parter och har ett ansvar, säger Lucia Ardovini.

”Det finns ingen militär lösning”

En vapenvila kom förra året efter ett misslyckat försök av Khalifa Haftar att inta Tripoli. Det visade att det finns ingen militär lösning, enligt Lucia Ardovini. Det banade väg för en FN-stödd fredsprocess förra hösten. Abdulhamid Dbeibahs från den Tripoli-baserade enhetsregeringen tillträdde i mars som tillfällig premiärminister med mandat att leda landet fram till val den 24 december.

Hundratals människor i en demonstration i Tripoli för en månad sedan efter att parlamentet uttryckt missnöje i en omröstning mot övergångsregeringen. Det är osäkert om de planerade valen i december kan genomföras i den oljerika, men splittrade, nationen. Bild: Yousef Murad
Hundratals människor i en demonstration i Tripoli för en månad sedan efter att parlamentet uttryckt missnöje i en omröstning mot övergångsregeringen. Det är osäkert om de planerade valen i december kan genomföras i den oljerika, men splittrade, nationen. Bild: Yousef Murad

Men det är tveksamt i vilken omfattning de kan genomföras. Representanthuset, som finns i den östra staden Tobruk, har varit oense om vallagar med den rivaliserande senaten i Tripoli. En talesman för östsidan meddelade nyligen att valet av ledamöter i representanthuset kommer att äga rum 30 dagar efter presidentvalet, som fortfarande är planerat till den 24 december.

– Valprocessen har hela tiden var äventyrad, säger Lucia Ardovini. Ett skäl är att om man tittar på de senaste opinionsmätningarna ser det ut som att det kan gå bra för Khalifa Haftar. Det är en utgång som inte är önskvärd för många människor. Problemet är att libyerna själva inte tror på valprocessen. De känner sig inte representerade och det finns så mycket ilska mot den politiska eliten. Jag tror att valdeltagandet kommer att bli en stor fråga. Det största hindret är att många ser inte valet som en utväg ur krisen.

Kan ny Gadaffi komma till makten?

Tvisterna blottar vilka klyftor som måste överbryggas för att landet ska kunna enas och få en fredlig utveckling. Dessutom spekuleras det i vem som skulle kunna klara detta. Ett namn som nämns, realistiskt eller inte, är Saadi Gaddafi, son till Muammar Gaddafi.

Under oroligheterna 2011 flydde han till Niger men utlämnades till Libyen 2014 och har suttit fängslad i Tripoli anklagad för brott mot demonstranter och för att ha dödat en fotbollstränare. Han friades dock för detta och har släpps ur häktet för att, enligt medieuppgifter, flyga till Istanbul. Lucia Ardovini:

– Personligen tror jag inte han har en chans. Det är så mycket historia förknippad med honom och många gick ut för att få bort Gadaffi. Men efter tio år av inbördeskrig finns det säkert de som ser tillbaka med nostalgi på hur det var och jämför med den instabilitet som råder idag. Jag skulle inte heller bli förvånad om valen skjuts upp.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.