I sitt tacktal i Washington sade Aminatou Haidar att Marockos övergrepp mot de mänskliga rättigheterna fortsätter. Hon nämnde bland annat kidnappning, tortyr, begränsad yttrandefrihet och dessutom plundringen av Västsaharas naturresurser.
1987 planerade Aminatou Haidar och ett hundratal andra västsahariska kvinnor och män, inför ett besök av en FN-delegation, en fredlig manifestation för att uppmärksamma situationen i det ockuperade Västsahara.
Hon arresterades tillsammans med andra människorättsaktivister och fördes till ett interneringscenter i al-Ayun.
-400 personer greps och "bara försvann", sade Aminatou Haidar när jag förra året träffade henne i Oslo.
Hon berättade att hon från första dagen i fångenskap tvingats bära en ögonbindel.
Aminatou Haidar satt i hemliga fängelser. Hon blev slagen, bunden och fick elektriska chocker. Hon fick utstå sexuellt förnedrande behandling. Kosten i fängelset bestod av gammal och ibland rutten mat, där insekter kröp omkring. Aldrig kött.
När hon efter tre år och sju månader släpptes fri i juni 1991 var hennes ögon förstörda. Så småningom har synen blivit bättre men hon har fortfarande ont.
Vid en fredlig demonstration i juni 2005 slogs hon blodig av polisen - och arresterades när hon sökte vård på sjukhuset.
Trots protester från både Human Rights Watch och Amnesty International dömdes Aminatou Haidar till sju månaders fängelse för bland annat uppvigling och våldsamma protester. Därefter satt hon fängslad i det ökända Svarta fängelset i al-Ayun.
Minst 500 personer har försvunnit utan att någon vet vad som hänt dem. Aminatou Haidar och andra människorättsaktivister kräver att anhöriga får veta var de försvunna befinner sig. Likaså om de har dött.
Fängelseåren har inte knäckt Aminatou Haidar, som har gjort allt i sin makt för att omvärlden ska uppmärksamma situationen för västsaharierna.
Under fängelsetiden 2005 fick hon EU-parlamentets prestigefyllda Sacharovpris.
Aminatou Haidar sade, när hon nyligen tog emot priset i Washington, att hon höll FN ansvarigt för dödläget i Västsaharakonflikten och även för "tystnad när det gällde brotten mot mänskliga rättigheter som begås av Marockos regering mot civila västsaharier som demonstrerar fredligt för sin rätt till självbestämmande".
