Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Kofi Annan föreslår reformer för FN

Riktiga reformer, ingen kosmetika. FN:s generalsekreterare Kofi Annan höjer förväntningarna på att genomgripande förändringar skall genomföras i världsorganisationen. Men skeptikerna varnar som alltid för att det också nu handlar om mer ord och mindre handling.
Kofi Annan presenterade reformprogrammet i går och kritikerna var omedelbart framme med synpunkter. Ogenomförbart och för omfattande var några synpunkter. Men samtidigt påpekade alla att FN måste moderniseras. Det handlar inte i första hand om att förändra stadgan, som uppfattas som i det närmaste som helig, utan mer om att få in nya inslag som terrorism och massförstörelsevapen. Bekämpande av folkmord är ett annat kapitel som skall få en särställning.
FN är en världsorganisation med i stort sett alla nationer som medlemmar. Dessa länder möts i generalförsamlingen som cyniskt kallats för världens dyraste debattklubb. För det är inte i generalförsamlingen som de viktigaste besluten fattas utan i säkerhetsrådet. Och i rådet är det de fem permanenta medlemmarna som bestämmer - USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien. Dessa har vetorätt och ett land kan därför stoppa beslut som de övriga fyra är överens om.
När till exempel Sveriges regering meddelar att den svenska linjen skall vara det som FN beslutar innebär det i praktiken att Sverige följer det som säkerhetsrådets fem permanenta bestämt.
De fem permanentas dominans i FN bekymrar flertalet länder och framförallt dem som inte heller har möjlighet att påverka de permanentas beslut. Upplägget med att just dessa fick en särställning vid FN:s tillkomst var att de stod som segrarländer efter andra världskriget. Men i dag är situationen en annan och andra världskrigets förlorarstater som Tyskland och Japan kräver sin rätt. Av Kofi Annans förslag framgår att säkerhetsrådet borde kunna utökas med fler medlemmar men frågan är då om dessa skall ha permanenta eller roterande platser. Och huvudfrågan är - oberoende av hur många som sitter i rådet - hur vetorätten i framtiden skall hanteras. De fem som i dag har den privilegierade ställningen har hittills inte visat sig vara beredda att överge veto-rätten. Om de ändå på något sätt skulle tvingas till det är risken överhängande att de slutar att agera inom FN:s ram och i stället gör upp utanför världsorganisationen eller, som Irakkriget visar, går på egen hand som USA.
Mycket rättvisetänkande
Annars finns det mycket av rättvisetänkande i FN som bland annat innebär att alla medlemsländer skall få poster inom byråkratin. Det handlar om allt från chefskap till enklare uppdrag. Men denna rättvisefördelning har lett till att byråkratin exploderat och korruption är en del av problemet. FN har skakats av en rad korruptionsanklagelser under senare år, bland annat när det gäller oljaför-mat-programmet som infördes för att dämpa effekterna av sanktionerna mot Irak efter Gulfkriget.
Förslaget ska behandlas under året
Kofi Annans förslag som döpts till "In larger freedom" skall behandlas under året och generalförsamlingen kommer att ägna mycket kraft åt det arbetet. Svensken Jan Eliasson har valts till ordförande i generalförsamlingen och har uppgiften att lotsa fram förslaget mellan blindskären.
Det gäller alltså att både reformera i själva organisationen och att föra in nya moderna inslag som speglar den aktuella politiska verkligheten.
Att stormakterna skulle vilja dela med sig av makten är inte troligt. Men Kofi Annan påpekade att det gäller att ta många små steg för att till sist ha genomfört en omfattande reform. Hans egen auktoritet som generalsekreterare hänger på om han klarar den uppgiften. FN kritiseras inte bara av USA för att inte klara sitt uppdrag utan också av många länder och organisationer som till exempel pekat på det orimliga i att länder som kränker de mänskliga rättigheterna inte bara har platser i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna (där det finns ett rullande medlemskap) utan dessutom vid ett par tillfällen haft ordförandeposten. FN måste kunna ta sig rätten att ingripa snabbt för att hjälpa människor som hotas av regeringar i sina egna länder utan att hindras av regeringarna som utför övergreppen.
Men även kritikerna påpekar att FN behövs och att det största reformarbetet i världsorganisationens historia måste inledas omedelbart om FN överhuvudtaget skall kunna räddas.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.