Hennes första dag i Rojava, som den kurdiskt kontrollerade delen av Syrien kallas, sammanföll med åttonde mars. Passande, tyckte hon själv, eftersom mötet med de stridande kvinnorna blev något av ett uppvaknande för den unga aktivisten från Storbritannien.
– Första gången jag träffade dem var jag helt överväldigad av deras närvaro och utstrålning. De svarade på alla mina frågor, helt perfekt och utan tvekan. Jag kände att jag ville vara en del av detta.
Innan dess hade hon rest runt världen och skrivit för vänsterorienterade webbsidor och tidskrifter. Men det var när hon åkte till norra Syrien för att skriva om de stridande kvinnorna som bitarna föll på plats för henne. Efter tredje dagen visste hon att hon skulle stanna.
– Det imponerade på mig att se hur denna rörelse förändrade kvinnors liv. Jag har träffat unga kvinnor som aldrig tidigare hade lämnat sina hem och familjer och som under hela sitt liv hade förtryckts av samhället. När de kom hit förvandlades de helt. Under våra studier sa en av dem högt: Kvinnor kan göra vad som helst. Det var en helt ny tanke för henne. Det gav mig hopp.
LÄS MER: Katastrofrykten sprider panik i al-Raqqa
LÄS MER: IS attacker hindrar dammreparation
Berättade inte för föräldrarna
När man scrollar tillbaka i fotohistoriken på Kimmie Taylor's Facebooksida ser man det typiska flödet av glada selfies med vänner som varvas med bilder från bröllop, solsemestrar och andra ögonblick från en ung persons vardag. Att bryta med det livet var enligt henne inte svårt. Hon var dock lite orolig för hur hennes föräldrar skulle ta det.
– Jag berättade inte ens att jag skulle åka dit. När jag sedan hörde av mig, tog de det ganska bra. De var självklart rädda men jag förklarade de djupare skälen bakom mitt beslut och de förstod. Det tar inte bort deras rädsla men de är ändå väldigt stöttande.
Från de nyare bilderna på Facebook ler en solbränd Kimmie Taylor, iklädd militärkläder med en blommig sjal runt halsen och ofta omgiven av beväpnade kvinnor från den kurdiska kvinnobrigaden som har stått emot IS i flera år. Efter avslutad militärutbildning som bedrivs på plats kämpar hon nu sida vid sida med dem mot terrororganisationen.
LÄS MER: USA-stödda styrkor tar syrisk flygplats från IS
LÄS MER: Farlig flykt från IS-fästet al-Raqqa
"Raqqa kommer att falla"
När GP når henne befinner hon sig utanför Raqqa, terrorgruppens huvudstad.
– För mig handlar det inte bara om att fysiskt kriga mot IS. Jag vill också sprida våra idéer till de områden som vi befriar från IS, ge kvinnorna som förtryckts och sålts som sexslavar en chans att uppleva frihet. Jag vet att Raqqa kommer att falla och då måste man ha en ideologisk motbild att erbjuda de människor som levt under IS så länge, säger hon.
Är du inte rädd?
– Nej. Jag har en annan syn på livet och döden än tidigare. Ibland, mitt i en strid, kan allt bli överväldigande och då kan jag känna viss rädsla. Men det försvinner snabbt tack vare adrenalinet och den beslutsamheten jag känner. Jag är villig att dö för detta.
LÄS MER: Luftburna styrkor sätts in i Raqqaprovinsen
Starkt ideologisk rörelse
Carl Drott, doktorand vid Oxfords Universitetet med insyn i kurdiska motståndsrörelsen har åkt till norra Syrien flera gånger som frilansskribet. Han beskriver de kvinnliga brigaderna YPJ – och överorganisationerna YPG – som en starkt ideologisk rörelse.
– De är "true belivers". De militära styrkorna styrs av människor som tror helt och hållet på det de gör. Som soldat ser man sina överordnade ute i fältet riskera livet precis som alla andra. Väldigt stor vilja och drivkraft ligger bakom deras framgångar. Vapen och utbildning spelar roll, men det viktigaste är att de tror på det de slåss för.
Det är den aspekten som han menar var avgörande i slaget om Kobane när de kurdiska styrkorna, med hjälp av flygunderstöd från USA, befriade staden 2015 från IS.
Våg av utländska anhängare
Organisationen hade i själva verket funnits sedan 2011 och är skapad enligt samma modell och ideologi som PKK-gerillan på andra sidan av gränsen i Turkiet, enligt Carl Drott. Det var dock först efter segern i Kobane som den kurdiska rörelsen fick stor medial uppmärksamhet.
Det var också då som den första vågen av utländska medlemmar började söka sig till YPG – på gott och ont för rörelsen.
– YPG hör till den radikala vänstern. De som kom i början verkar inte ha förstått det. Det kom en del krigsveteraner och äventyrare från USA och Europa. Det kom också konservativa amerikanska kristna som bara ville slåss mot IS och försvara kristendomen. Det var lite komiskt att se dem, helt aningslösa, sida vid sida med den kurdiska vänstermilisen.
Allt eftersom har YPG och YPJ utvecklat sållningsmetoder för att se till att endast människor som delar deras ideologi ingår i deras led.
– Nu är det politiskt aktiva vänstermänniskor som söker sig dit. Det är en mer naturlig plats för dem. Det är människor som vet vad de gör och varför. De kanske har en naiv och idealiserad bild av rörelsen men de vet åtminstone vad de riskerar sitt liv för.
"Dödsseriösa med jämställdhet"
Carl Drott säger att det är svårt att avgöra hur stor del av de militära styrkorna utgörs av kvinnor men säger att det är en betydande del.
– Kvinnor är inte dekoration utan en viktig del i kampen mot IS. De är dödsseriösa med jämställdhet. Det handlar absolut inte om att appellera till västerländsk publik. Det är en viktig del av deras ideologi att lyfta fram kvinnor på alla nivåer, organisatoriskt och kulturellt. Det tror jag kommer ha en stor effekt på nästa generation som växer upp och har sett kvinnor försvara territoriet mot IS.
När Kimmie Taylor blickar framåt ser hon ett nytt jämställt samhälle växa fram på de territorierna som återerövrats från IS.
– Vi har mycket jobb framför oss. Det är en tung börda men den känns lättare när man gör det hand i hand med världens mäktigaste kvinnor, säger hon.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.