Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Kandidaterna skiljer sig märkbart

Stora skillnader i sakfrågorna. Och små möjligheter till kompromisser i kongressen. Hillary Clinton och Donald Trump står långt ifrån varandra. Men personligheterna spelar också in för väljarna.

Både Donald Trump och Hillary Clinton får negativa markeringar som personer. Det gör att ingen av dem får extra röster på personlighetskontot. Möjligheten finns dock att Hillary kan använda sig av kvinnokortet. Om hon vinner skriver hon historia som den första kvinnliga presidenten. Å andra sidan kan kvinnokortet också fungera negativt eftersom det är möjligt – men svårmätt i opinionsmätningarna – att det finns motstånd mot att en kvinna leder USA.

Partiidentifikation styr fort- farande i hög ut- sträckning hur väljarna röstar.Valdeltagandet är lågt – under 60 procent – men majoriteten av dem som går till vallokalerna identifierar sig antingen som demokrater eller republikaner. De obestämda brukar i det här läget vara omkring 6 procent. Tredje kandidaterna – Gary Johnson och Jill Johnson – har omkring 10 procent ihop.

Det är om de obestämda som kampen står och om tredjekandidaternas sympatisörer som i ett jämt val kan välja att rösta på en kandidat från de två stora partierna när en röst annars kan uppfattas som en protest som är bortkastad.

Donald Trumps svepande valtal döljer ofta en mer konkret poltik. Bakom retoriken finns en klar vilje-inriktning som går att ta fasta på. Bygget av muren mot Mexiko kanske inte realiseras – och framför allt kommer Mexiko inte att betala som Trump kräver – men en restriktiv invandring och deportation av illegala invandrare är ett vallöfte.

Hillary Clinton är inte heller detaljerad när det gäller den illegala invandringen. Hon talar om en större reform där möjligheten skall finnas att stanna och att barn inte skall skiljas från sina föräldrar. Men den realpolitik som Barack Obama har bedrivit de senaste åtta åren tyder på att också Clinton kommer att ha en restriktiv inställning. Ingen president har deporterat så många som Obama.

Skattepolitiken är enklast att sätta in i ett vänster-höger perspektiv. Republikanerna vill traditionellt sänka skatterna och minska de statliga utgifterna. Här faller Donald Trump in i ramen. Demokraterna inriktar sig på att hålla nere skatterna för medelinkomsttagare och höja för höginkomsttagare samtidigt som de statliga utgifterna trimmas men ändå hålls på en relativt hög nivå.

Bernie Sanders – som utmanade Hillary Clinton under primärvalen – hade ett klart vänsterperspektiv som tvingade ut Clinton från mitten. Men att komma åt de superrika kräver hårda nypor och framförallt en kongress som samarbetar. Klyftan mellan superrika och den hårt trängda medelklassen har ökat dramatiskt i USA under de senaste tjugo åren.

Aborträtten döljs ofta i det samlande begreppet värderingar som republikanerna använder sig av. Donald Trump säger ibland att han inte vill ändra den nuvarande lagstiftningen om rätt till aborter och skenar i andra fall iväg och blandar ihop sena aborter som är sällsynta och beroende på strikt medicinska skäl) med aborter i tidiga graviditetsveckor. Han är ibland mot federala bidrag till kvinnosjukvården Planned Parenthood (där aborter finns med) och ibland för.
Hillary Clinton har en konsekvent linje där hon är för den nuvarande abortlagstiftningen och Planned Parenthood.

Utrikespolitiskt är det svårt att se en klar linje eftersom världsläget är i ständig förändring och en fredspresident lätt kan förvandlas till en krigspresident om USA:s intressen är hotade.
Hillary Clinton värderas utifrån sin tid som utrikesminister och antas fortsätta i Barack Obamas fotspår. Donald Trump är ett osäkert kort men har lovprisat Rysslands Vladimir Putin och sagt att han skall riva upp handelsavtalet Nafta och att inte teckna nya.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.