Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Jimmy Carter kämpade fram till överlämnandet

Få presidenter har arbetat så hårt efter valförlusten som Jimmy Carter. Dramat i Iran upptog all hans tid. Men det var just när Ronald Reagan svor eden som president som gisslan släpptes.

Det lugna överlämnandet av makten från en president till en annan handlar inte bara om hövlighet och stil. Istället är det frågan om att värna amerikanska säkerhetspolitiska intressen och att inte skapa ett vakuum som i värsta fall kan utnyttjas av USA:s fiender.

Och det är just denna oro som både demokrater och republikaner har när Donald Trump nu underminerar valsystemet. Den amerikanska grundinställningen är att USA är världens mest betydande nation och att alla andra länder ser upp till – eller borde vilja efterlikna – USA:s demokratiska system. Att, som Trump, framställa USA som en icke fungerande demokrati med avancerat valfusk ingår inte i den amerikanska självbilden och tilltalar inte heller majoriteten av väljarna.

När valkampanjen är över förväntas inte förloraren att ändra uppfattning i de politiska sakfrågorna. Men en president som avgått brukar hålla en låg profil, särskilt i utrikesfrågor och vid besök utomlands. Jimmy Carter tillhör de få presidenter som arbetade intensivt efter ett förlorat val och ända fram till dagen för den nye presidentens installation.

Misslyckat fritagningsförsök

Skälet var att amerikanska diplomater i Teheran i Iran satt som gisslan sedan den 4 november 1979 då iranska ”studenter” som var lojala med revolutionen tagit över ambassaden. Detta blev början på en opinionsmässig kräftgång för Carter.

Carter gjorde ett misslyckat fritagningsförsök, Operation Eagle Claw, i april 1980 men en helikopter och transportplan havererade och åtta amerikanska militärer dog. Det försvagade Carter ytterligare inför presidentvalet i november där han utmanades av republikanen Ronald Reagan.

Bitterhet ligger inte för mig,

Efter valförlusten satsade Jimmy Carter all sin kraft på att få loss ambassadpersonalen. Men det blev ett bittert slut för den avgående presidenten. En överenskommelse hade visserligen förhandlats fram i Alger den 19 januari men det var just precis när Ronald Reagan svor eden som ny president dagen därpå som beskedet kom från Iran att amerikanerna var fria.

Carter fick ingen ära för sin insats in i det sista, det var istället Ronald Reagan som kunde börja sin presidenttid utan belastningen av gisslankrisen.

444 dygn av förnedring

Det har sedan dess spekulerats om det fanns några kontakter mellan Reagankampanjen och iranierna under valrörelsen. Om Carter lyckats få ambassadpersonalen frigiven tidigare hade det sannolikt gynnat honom i valet. Nu räknades istället dag för dag som USA förnedrades av Iran, totalt blev det 444 dygn.

När Iran-contras-affären avslöjades många år senare, 1986, framkom det att Reagans administration i hemlighet sålt vapen till Iran. Det skedde i strid med vapenembargot mot Iran som kongressen beslutat. Inkomsten från vapenförsäljningen kunde sedan kanaliseras till contras som bekämpade sandinistregimen i Nicaragua. Även det stod i strid mot kongressens beslut att inte ekonomiskt eller militärt stötta contras.

Ronald Reagan och hans vicepresident George Bush förnekade all kännedom om transaktionerna och det kunde aldrig bevisas att de var inblandade.

Trump bryter traditionen

När jag intervjuade Jimmy Carter efter presidenttiden frågade jag hur han såg på de sista månaderna då han förhandlade för att få gisslan fri. Kände han bitterhet för att lösningen inte kom förrän Ronald Reagan svor eden som president?

– Bitterhet ligger inte för mig, svarade han. Det var min plikt att göra mitt yttersta. Jag gjorde den insatsen för Amerika.

Han sade också att allt sekretessbelagt underrättelsematerial var tillgängligt för Reagan under övergångsperioden för att underlätta för den tillträdande administrationen.

Valdagen i november 1980 till installationsdagen i januari 1981 var en period av utrikespolitisk osäkerhet och Carter sade att han fullföljde sitt uppdrag som president på det sätt som han lovat då han svor eden fyra år tidigare.

Donald Trump bryter helt med den tradition som flertalet tidigare presidenter försökt hålla sig till även under mindre kritiska perioder än den som Carter hade att hantera. Förluster tär men även förlorarna har satt USA:s intressen framför de egna personliga.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.