Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jeltsin lyckades förändra världen

Från firad reformvän till misstänkliggjord alkoholist. Uppfattningarna om Rysslands förre president Boris Jeltsin svängde kraftigt från det att han 1991 ledde motståndet under kuppen mot Sovjetunionens president Michail Gorbatjov tills dess han avled i går, 76 år gammal.
Jeltsin inledde sin politiska karriär i staden Sverdlovsk, numera Jekaterinburg, där han blev partichef. Efter Gorbatjovs makttillträde 1985 kallades Boris Jeltsin till Moskva och blev snabbt populär bland allmänheten. Det ryktades att Jeltsin, förklädd, gick runt till olika livsmedelsbutiker och frågade efter varor som han visste hade levererats till affären. Eftersom expediterna ofta försnillade varor svarade de att inget fanns. Triumferande slet då Jeltsin av sig förklädnaden inför de förskräckta expediterna och krävde varorna på bordet.
Liknande historier har i och för sig berättats om andra ledare alltifrån kalifen Harun ar-Raschid i Tusen och en Natt till Karl XI i Sverige. Men sant eller ej så fick detta Jeltsins popularitet att växa.
Men hans frispråkighet väckte ilska i kommunistpartiet och Jeltsin tvingades lämna sina uppdrag 1987. Från och med nu var han och Gorbatjov rivaler.

Gjorde comeback 1989
1989 gjorde Jeltsin comeback när han valdes in i Rysslands parlament. Två år senare valdes Jeltsin till Rysslands president. Det var ett svidande nederlag för Michail Gorbatjov. Det skulle bli flera i maktkampen mot Jeltsin.
Det var under augustikuppen mot Michail Gorbatjov år 1991 som Jeltsin på allvar tog plats på den världspolitiska arenan. Från det ryska parlamentet, Vita huset, ledde och organiserade han kuppmotståndet. Hela världen kunde se hur Jeltsin, uppklättrad på en pansarvagn, fördömde kuppmakarna som tvingades ge upp efter tre dagar. Utan Jeltsin hade kuppen kanske lyckats.
Dittills hade väst försökt ignorera Jeltsin. Under besök i Frankrike och USA blev han närmast utfryst och fick bara träffa lägre tjänstemän. Väst satsade på Gorbatjov.
Men sedan kuppförsöket slagits ned stod det klart att Boris Jeltsin var den nye starke mannen i Moskva och Ryssland. Jeltsin förödmjukade Gorbatjov inför parlamentet. Inför en häpen Gorbatjov förklarade Jeltsin att han förbjudit det ryska kommunistpartiet.
Gorbatjov försökte förgäves klamra sig fast som ledare för den allt bräckligare Sovjetunionen. På nytt segrade Jeltsin i maktkampen.

En supermakt i graven
Vid ett möte i Minsk i november 1991 förklarade han, tillsammans med Ukrainas och Vitrysslands presidenter, att Sovjetunionen var upplöst. Med ett pennstreck gick en supermakt i graven.
Michail Gorbatjov insåg det oundvikliga. Han avgick i december som den siste ledaren för Sovjetunionen, den ende som avgått frivilligt.
Av de 15 sovjetrepublikerna hade det blivit 15 självständiga stater där Ryssland var den överlägset största och folkrikaste.
Väst hade fått en ny ledare i Moskva att samarbeta med. Till en början gick det oerhört väl sett med västs ögon. Ryssarna gjorde nästan alltid som USA sade. Jeltsin framstod som den nye reformvännen efter Gorbatjov och blev god vän med USA:s George Bush.

Motarbetad av parlamentet
I Ryssland lovade Jeltsin reformer som skulle sätta fart på den ryska ekonomin. Landet skulle bli en marknadsekonomi av västerländsk modell. Men det kom snart grus i maskineriet. Parlamentet var inte alls med på noterna. Under sin talman Ruslan Chasbulatov försökte det gång på gång sätta stopp för Jeltsins planer.
Jeltsin gav på sitt håll ut dekret efter dekret. Detta var ett typiskt exempel på rysk politik. Det måste finnas någon som bestämmer och både Jeltsin och Chasbulatov ville ha den rollen. Kompromisser och samförstånd har inte hört hemma i den ryska politiken. Jeltsin hade gjort karriär i kommunistpartiet och var skolad i dess tradition.
Maktkampen mellan parlamentet och presidenten lamslog inrikespolitiken. Bestämde parlamentet någonting sade Jeltsin emot och tvärtom. Ute i regionerna, långt borta från Moskva kunde man göra vad man ville och gjorde det ofta också. Tidigare hade kommunistpartiet lett hela landet och sett till att centralt fattade beslut genomdrevs även på lokal nivå. Nu var partiet borta, upplöst efter kuppen och ingenting hade kommit i dess ställe.

Makten i gungning
1993 hade Jeltsin fått nog. Han förklarade parlamentet upplöst. Men parlamentet vägrade att skingra sig och dess ledamöter barrikaderade sig i Vita huset. På nytt kastades barrikader upp runt Vita huset men den här gången var det Jeltsin som var på utsidan.
Han lät spärra av parlamentet men ledamöterna vägrade att ge sig. Upplösningen blev blodig. Demonstranter bröt igenom de dåligt beväpnade kedjor av soldater som omgav parlamentet. Borgmästarens kontor, som låg bredvid Vita huset, stormades av demonstranterna. I militärlastbilar och jeepar satte beväpnade män av mot TV-huset för att inta detta.
Det var ytterst nära att det lyckades och under några timmar var makten i Moskva i gungning.
Nästa morgon gick elittrupper till attack mot parlamentet. En hel värld kunde i direktsändning se stridsvagnar ge eld mot Vita huset. Parlamentet återtogs men Jeltsins rykte som demokrat hade fått sig en allvarlig knäck. I Ryssland tog nästan alla avstånd från aktionen. Att ryssar besköt varandra i den ryska huvudstaden som inte ens Hitlers arméer lyckats inta väckte förstämning och skam.
Jeltsin lät också utarbeta en ny författning som lade nästan all makt i presidentens händer.

Började uppträda underligt
Samtidigt ökade ryktena om Jeltsins alkoholproblem. Han var ute på sitt sommarställe den eftermiddag som demonstranter stormade vaktkedjorna runt Vita huset. Det sades att det var en något ostadig president som hämtades tillbaka.
Rykten om Jeltsins alkoholproblem hade cirkulerat redan innan han blev president. Exempelvis drogs han en kväll upp ur Moskvafloden. Enligt Jeltsin själv hade han blivit kidnappad och ikastad. Den förklaringen trodde inte alla på. Men Jeltsin behöll ändå sin popularitet. Spritkulturen är djupt rotad i Ryssland och alla flaskor som öppnas vid bordet måste tömmas. Få ryssar kunde riktigt identifiera sig med den världsvane Gorbatjov. I Jeltsin såg många en äkta ryss, en som de själva.
Jeltsin började dock allt oftare uppträda underligt. På väg hem från USA mellanlandade Jeltsins plan på Irland. Premiärministern och uppvaktningen stod på plattan, dörren öppnades men ingen Jeltsin kom ut. Själv sade han att han sovit och ingen väckt honom men ryktena om alkoholism tog ny fart. Flera sådana händelser fick ryssarna att skämmas över sin ledare.
Jeltsin förnekade att han skulle uppträda berusat. Han skyllde sitt uppträdande på de mediciner han tog mot ryggbesvär och cirkulationsrubbningar.

Invasionen gav en knäck
Invasionen i Tjetjenien blev ytterligare en knäck för Jeltsins rykte som demokrat.
Från västvärlden kom först bara milda protester. De flesta tycktes mena att Tjetjenien var ett internt problem för Ryssland. I bakgrunden låg oviljan att stöta sig med Ryssland som i allt fler frågor, exempelvis utvidgningen av Nato österut och krigen i det forna Jugoslavien, gått emot väst.
Inställningen var att det var bättre att ha Jeltsin med sig än mot sig och om priset därför var invasion i Tjetjenien så fick det priset betalas. I takt med att den ryska krigföringen brutaliserades ökade kritiken från väst. I Ryssland protesterade mödrar mot att deras söner måste dö i ett meningslöst krig.
Våren 1996 gjorde Jeltsin sitt kanske största nummer i comebackbranschen. I början av året var han helt uträknad inför det kommande presidentvalet. Opinionssiffrorna låg under tio procent. Men Jeltsin vann valet genom att utnyttja både justa och ojusta medel. Exempelvis undvek TV att täcka oppositionsledaren Gennadij Ziuganovs kampanj.

Hjärtattack hemlighölls
Valkampanjen gick hårt åt Jeltsin och under andra omgången fick han en tredje hjärtattack. Den doldes för omvärlden.
- Det kan ni väl förstå vad som hänt om det blivit känt sade Jeltsins läkare senare i en kommentar.
Först några månader senare medgav Jeltsin att han behövde genomgå en hjärtoperation.
Åren efter Jeltsins omval präglades av allt tätare perioder av sjukdom eller "semester". Till en början försökte Jeltsins talesmän hävda att presidenten mådde fint men sedan Jeltsin i förtid avbrutit ett besök i Centralasien 1998 stod det klart för alla att presidenten var allvarligt sjuk. Samma år kraschade den ryska ekonomin. Och det var under Jeltsinårens stora privatiseringar som ett fåtal personer, så kallade oligarker, skapade enorma personliga förmögenheter.

Fortsatt stöd från väst
Väst fortsatte att stödja Jeltsin nästan in i det sista.
Åren som president märkte Jeltsin. Det är stor skillnad på bilderna av den pigge oppositionsledaren från 1991 och bilderna på Jeltsin från hösten 1998.
Det är ännu svårt att säga vad framtidens dom över Jeltsin kommer att bli. Men liksom Gorbatjov lyckades han med det som alla politiker drömmer om: att förändra världen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.