Människor köar utanför ett växlingskontor i Irans huvudstad Teheran. USA:s sanktioner har slagit hårt mot landets ekonomi.
Människor köar utanför ett växlingskontor i Irans huvudstad Teheran. USA:s sanktioner har slagit hårt mot landets ekonomi.

Iranexpert: Minsta händelse kan nu blåsas upp

Irans besked att man drar sig tillbaka från delar av det globala kärnenergiavtalet är helt logiskt – men ökar risken för krig, anser en Irankännare.

ANNONS
|

- Det handlar om trovärdighet. Iran måste visa att om ingen annan håller sin del av avtalet så agerar man, säger Rouzbeh Parsi, programchef på Utrikespolitiska institutet.

Teherans utspel kommer ett år efter att USA under president Donald Trumps ledning lämnade överenskommelsen och återinförde sanktioner mot landet. De har slagit hårt, men det ekonomiska läget är inte så allvarligt som Iranhökarna i Trumpregeringen hoppades på, hävdar Parsi.

ANNONS

- Det har inte gått som USA ville. Deras tanke var att den iranska regimen skulle falla men det har inte skett.

Inte lurad?

Men inrikespolitiskt är den iranska regeringen pressad, eftersom den gick till val på löftet att lösa landets ekonomiska problem – något som skulle ske genom kärnenergiavtalet. Besvikelsen är stor över att EU inte agerat mer kraftfullt för att upprätthålla sin del av avtalet, att man inte skapade motåtgärder när Trump valdes till USA:s president.

- Inrikespolitiskt är det viktigt för regeringen att visa att den inte är lurad och inte står handfallen, även om de hårdföra kanske hade rätt när de sa att man inte kunde lita på USA och Europa, säger Parsi.

Frågan är om den deadline som Teheran på onsdagen satte upp för avtalets fem kvarvarande parter gör så stor skillnad. I den heter det att om parterna om 60 dagar inte agerat för att skydda Irans olje- och bankindustri så kommer Iran att sluta att respektera vissa av kärnenergiavtalets begräsningar, bland annat rörande anrikning av uran.

ANNONS

- Man vill inte lämna avtalet helt, men man varnar för att man kommer att följa vissa åtaganden i mindre utsträckning. Det är ett sätt att utöva tryck på Ryssland, Kina och EU, påpekar Parsi.

- Ärligt talat tror jag dock inte att iranierna har jättestort förtroende för att EU kommer att agera annorlunda. EU:s utrikespolitik undermineras av att USA har ett stryptag om finans- och handelspolitiken.

Ökad krigsrisk

Irans ultimatum sätter ändå många länder och bolag i en rävsax, eftersom man inte vill skjuta Iranavtalet i sank men inte heller diskvalificera sig från den jättelika amerikanska marknaden och straffas genom USA:s Iransanktioner.

Dessutom finns det en risk att amerikanska Iranhökar som utrikesminister Mike Pompeo och säkerhetsrådgivare John Bolton tar Teherans utspel som en intäkt för att landet förvärrar situationen – och använder detta som ett skäl att trappa upp konfrontation i ett läge av stegrat ordkrig. Lägg därtill att USA nyligen skickade ett hangarfartyg till regionen och att Washington DC i april terrorstämplade Irans revolutionsgarde, vilket ledde till att Iran gjorde detsamma med USA:s väpnade styrkor.

ANNONS

- Risken för krig ökar. En betydelselös händelse kan nu blåsas upp, säger Parsi.

Soldater drev iväg

Han exemplifierar sitt resonemang med en berättelse från Barack Obamas tid som USA:s president. Då gick ett mindre fartyg med amerikanska marinkårssoldater sönder och drev in på iranskt territorialvatten i Persiska viken. Eftersom den dåvarande utrikesministern John Kerry hade så god kontakt med sin iranske kollega Javad Zarif kunde situationen lösas med ett telefonsamtal.

- I dag finns inga sådana direktkontakter. Och den maritima säkerheten i Persiska viken sköts till stor del av revolutionsgardet som är terrorstämplat. En liten incident skulle kunna leda till konflikt.

TT

Bakgrund: Iran och atomtekniken

1960-talet: Iran inleder atomenergiforskning, och ansluter sig till icke-spridningsavtalet (NPT "Non-Proliferation Treaty") om kärnvapen.

1970-talet: Irans ledare, shahen, och USA kommer överens om att bygga ett större antal kärnkraftverk i Iran. Regimen i Teheran skriver kontrakt med flera stora företag i väst.

1979: Islamistisk revolution. Atomprogrammet stoppas, tyska Siemens avbryter bygget av Bushehr-kraftverket och lämnar landet.

1990-talet: Ryssland tar över Bushehr-projektet, vars reaktorer tas i drift 2011.

2002: USA anklagar Iran för att försöka skaffa kärnvapen.

2006: FN:s säkerhetsråd beslutar om sanktioner mot Iran för att landet inte samarbetat med atomenergiorganet IAEA och befaras vara på väg att skaffa kärnvapen. Straffåtgärder kommer från även USA och EU och skärps successivt.

2013: Hassan Rohani vinner Irans presidentval. Maktskiftet leder till en nystart i förhandlingarna med P5+1-gruppen i Schweiz. På hösten nås en tillfällig uppgörelse om lättade sanktioner och hejdad anrikning.

2015: Efter en rad missade tidsgränser för ett permanent avtal skrivs ett sådant under i juli. I korthet gick det ut på att världen fick insyn i det iranska atomenergiprogrammet, som bantades kraftigt, mot att omfattande ekonomiska sanktioner från EU, USA och FN hävdes.

2018: USA:s president Donald Trump, som tillträtt året innan, meddelar att USA drar sig ur avtalet.

ANNONS