Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Inte så lätt vara viking

Romantiken kring våra nordiska förfäder vikingarna falnar snabbt för de 65 i besättningen på vikingabåten Havshingsten.
När Nordsjöns höga vågor slår in över den låga relingen är det många som längtar hem.

När bilden av Skandinaviens historia tecknas i dag är det lätt att få intrycket av att vikingarna ägnade rätt mycket tid åt att fara fram och tillbaka mellan olika landsändar med sina långskepp. De tog sig ju faktiskt till både Grönland och
Kanada. I det perspektivet måste ju resan mellan Norge och Irland varit som en lågprisflight till kontinenten i dag.

Naturligtvis inte.

Den hittills något förenklade bilden av långskeppen som tog sig till Istanbul, Cadiz och New Foundland ska nu nyanseras. Under ledning av danska arkeologer och museipersonal seglas och ros i dagarna världens största kopia av ett långskepp från Roskilde, i Danmark till Dublin, Irland.

Havshingsten är en kopia av ett av de fem långskepp som hittats i Roskildefjorden 1962. Det är 30 meter långt med plats för 65 personer och byggt med samma metoder och redskap som originalet byggdes med för 1 000 år sedan. Mellan 2000 och 2004 har skeppsbyggarna använt sig av enbart yxor för att forma 300 ekstammar till ett skrov. Vikingarna hade inga sågar.

Originalet byggdes år 1042 på Irland och sänktes i ett större sjöslag ett par decennier senare utanför Roskilde. Så tanken att segla kopian tillbaka till Irland är inte så långsökt ändå, originalet byggdes ju trots allt där.

Fast det handlar om ett arkeologiskt projekt.

Ledda av kapten Carsten Hvid ska den 65 man stora besättningen, både män och kvinnor, på liknande villkor som för 1 000 år sedan testa seglatsen över Nordsjön förbi Skottland, för att bättre förstå hur vikingarna reste. Långskeppen var som bekant öppna skepp, utan tak och toalett. Havshingstens däck är ungefär 65 kvadratmeter, vilket ger varje person på skeppet ungefär en kvadratmeter att röra sig och sova på, oavsett väder.

Skeppet befann sig i går inte långt från Orkneyöarna, norr om Skottland. Trots gps, satellitnavigering och det senaste av 2000-talets väderbeständiga klädesplagg har ett par personer tvingats lämna skeppet för det moderna fartyg som hela tiden följer skeppet. När vågorna når sex meter och regnet piskar ner hela natten ökar nog förståelsen för vikingarnas umbäranden.

Vad vi i besättningen har gemensamt är att vi allihop är galna, säger Claus Oreskov till brittiska BBC.

Se där ett uttalande som hör hemma i Röde Orm.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.