Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Rinda Lamadjido från det katastrofdrabbade området i Indonesien pluggar hållbar utveckling vid Uppsala universitet.

Indonesiska i Sverige: Mina vänner har dött

Dödstalet räknas nu steg för steg upp efter skalvet och tsunamin i Indonesien.

Hittills har 832 människor bekräftats döda i fredagens skalv och tsunami på ön Sulawesi. Dödsoffren har hittats i eller omkring staden Palu men dödstalet väntas stiga kraftigt när sökandet där fortsätter och när uppgifter kommer från andra områden som ännu inte kunnat nås på grund av skador på kommunikationssystem och annan infrastruktur.

Rinda Lamadjido – som med början den här terminen läser in en mastersexamen i hållbar utveckling i Uppsala – är från Palu och säger att hennes släktingar där lyckats kommunicera via meddelandetjänsten Whatsapp.

- De har alla klarat sig med livet i behåll. Men nu bor de i ett flyktingläger utan elektricitet och rent vatten, säger hon.

Samtidigt har alltså några av hennes vänner bekräftats döda, och flera finns bland de många saknade.

- Min lärare från grundskolan saknas också fortfarande, säger Rinda Lamadjido.

"Känns deprimerande"

Hon satt i en gruppdiskussion på universitetet i fredags när hon nåddes av informationen om naturkatastrofen. Hon säger att hon helt tappade fokus och förmågan att koncentrera sig.

- Jag började skaka och mina kompisar satt och höll om mig.

Rinda Lamadjido åkte sedan och träffade sin bror Riyad Lamadjido som pluggar i Stockholm för att syskonen skulle kunna vara tillsammans och följa nyheterna.

TT: Hur känns det nu, att vara i Sverige och inte med din familj?

- Det känns deprimerande. Jag kan inte göra någonting. Jag tänker på deras lidande medan jag är här i bekvämlighet och trygghet – det är deprimerande.

Hon vet samtidigt inte om hon kan ta sig hem till Palu i det läge som råder nu, eller hur lång tid det skulle ta.

"Är rädda"

Det är också oklart hur svårt skadade släktens bostäder är eftersom släktingarna är kvar i lägret och inte kunnat kontrollera det.

- De är rädda för att ta sig någonstans.

Uppemot tre meter höga vågor sköljde in över staden efter jordbävningen med magnituden 7,5. Många hus, fordon, broar, vägar och annan infrastruktur har förstörts.

Rinda Lamadjido säger att hon förstår att förödelsen gör det svårt att få fram snabb hjälp. Men hon är irriterad över att regeringen i Jakarta inte utropat det hela som en nationell katastrofsituation.

TT: Du vill att de ska be om internationell hjälp?

- Ja visst, så är det, svarar Rinda Lamadjido.