Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

En ung man med ett barn på armen vadar genom rasmassorna i byn Sumur, Banten på Javas östkust under juldagen.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Gemenskapen viktig i tsunamins efterspel

Hjälparbetet i tsunamidrabbade Indonesien har snart pågått i en vecka. När de mest grundläggande behoven är tillgodosedda kvarstår den psykiska anspänningen, och frågan hur de 40 000 människor som flytt sina hem ska hantera sin oro.

På Javas östkust ligger Banten-provinsen, en pittoresk kustremsa – och nu ett av de svårt drabbade områdena. Även om delar av stränderna fortfarande är intakta, är katastrofens verkningar ett faktum. I de kustnära områdena har bråte från byggnader och infrastruktur kastats kring, och i risfälten längre inåt land ligger bilar och containrar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Rosemarie North som arbetar för Internationella rödakorsfederationen (IFRC) som just arbetat i Banten berättar om hur människor flydde upp i bergen när vattenmassorna slog in. Skolor, moskéer och andra samlingslokaler blev till tillfälliga evakueringscenter. I en moské i bergen träffade hon drygt 300 människor, de flesta kvinnor och barn.

- Alla jag pratat med är väldigt omskakade av vad som hänt. Även om deras hem är oskadda känner de sig mycket tryggare i bergen än vid kusten.

Har dragit lärdom

Vulkanen Anak Krakatau mellan Java och Sumatra fortsätter att spy ur sig aska och hos lokalbefolkningen finns rädslan för ytterligare skalv kvar.

Det har i dagarna gått 14 år sedan den stora tsunamin i Indiska oceanen och myndigheter och hjälporganisationer har haft tid att dra lärdomar om hur hjälparbetet bör organiseras. Rent dricksvatten är högprioriterat, likaså akutsjukvård.

- Det blir ofta dramatiska skador vid en sådan här katastrof med benbrott och sårskador som följd, säger Margareta Wahlström, ordförande för svenska Röda Korset.

Den här gången har ambulanser och mobila sjukvårdsteam kunnat ta sig fram till de drabbade områdena, eftersom vägar i stor utsträckning varit farbara. Att antalet döda och skadade inte längre stiger nämnvärt är mycket positivt, påpekar Margareta Wahlström.

- Det betyder att man börjar närma sig stadiet för total överblick.

Ett sammanhang

Utöver det materiella stödet är det sociala oerhört viktigt, och för dem som nu sökt tillflykt till högt belägna platser inåt land har gemenskapen just den funktionen.

- En sådan här sak är inte lätt att vara med om. Men här har människor lyckats ta sig iväg till sin moské. Det är en plats de är vana vid att besöka, och här är de nu samlade med släktingar, vänner och grannar. Här kan man diskutera och skaffa sig vidare information om vad som hänt. Här finns ett sammanhang, säger Rosemarie North.