Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Galenskap och nära verklighet"

Det finns inga ord som räcker till att beskriva upplevelsen av att se Anders Behring Brieviks reaktioner i rätten. Det är både galenskap och nära verklighet. Samtidigt.

Detta var dagen då inte mycket skulle hända i rättssalen. Åklagaren skulle redovisa vad den åtalade misstänks för. Fakta som vi redan hört, redan sett.

Ändock.

Så snart han kom in i salen blev känslan att vara delaktig i detta dubbel. Inga rättegångar ska hållas hemliga. Det hör inte en demokrati till. Samtidigt tycker jag mig se att han njuter av uppmärksamheten. Han huvudpersonen vars budskap repeteras, han är en riddare på uppdrag. Hans ansikte är orörligt under den dryga timmens genomgång av varje offers namn, ålder, skador och var de dog.

Men när hans taffliga hemmavideo visas upp och pompösa bilder på Richard Lejonhjärta och Jacques de Molay dyker upp - då bryter han ihop i tårar.

Varför?

Saknar han sina hjältar?

Hans blick ser ofta tom ut, hans ansikte oberört förutom det märkliga leende som dyker upp, utan sammanhang.

När åklagaren påstår att hans ordern inte existerar, att han är en ensam gärningsman, spricker hans ansikte upp i ett förvånat uttryck.

Som om det är en överraskning för honom.

Imorgon ska han själv höras.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.