Busslast efter busslast väller in i Betlehem. Pilgrimer och turister flockas på nytt kring Födelsekyrkan, Krubbans torg, Herdarnas fält och de andra attraktionerna.
Hotell och restauranger är fullbokade. Souvenirer som Jesusbarn i olivträ och krubbscener i pärlemor säljs som aldrig förr.
Men trots julglädjen lever Jesu födelsestad fortfarande i skuggan av ockupation och konflikt.
- Vi har fördubblat antalet besökare sen förra året. I år har vi till och med fler turister än rekordåret 2000 då påven var här, säger Samir Hazboun, ordförande i Betlehems handelskammare.
- Det är en dramatisk ökning av turismen. Det beror på att vår stad är säker, ingen turist har råkat illa ut här.
- Vi räknar med stora investeringar här med stöd av EU och Världsbanken. Det är redan tre nya hotellbyggen på gång och många nya restauranger, säger han med ett stort leende.
Upp till 200 turistbussar anländer varje dag, medan arbetslösheten har halverats och är nere på "bara" 23 procent, noterar Hazboun belåtet.
Vändningen kommer efter sju svåra år då pilgrimerna övergav Betlehem. Mängder av restauranger och butiker tvingades slå igen.
Betlehem blomstrade under den israelisk-palestinska fredsprocessens gyllene år på 1990-talet. Optimismen kulminerade vid millennieskiftet. Påve Johannes Paulus gjorde ett bejublat besök och framtiden verkade ljus. Men samma år startade palestinierna sin intifada.
De blodiga våldsamheterna - palestinska attentat, israeliska räder, skottlossning på gator och torg och till och med en belägring av Födelsekyrkan - skrämde bort utländska besökare. Det var ett dråpslag för den lilla staden som är helt beroende av turismen.
Nu ser det ljust ut igen. Och i vår räknar man med ett besök av den nye påven, Benedictus.
- Det är en himmelsvid skillnad, säger entreprenören Mike Kanawati som är så optimistisk att han öppnat en ny restaurang i närheten av Födelsekyrkan.
Men butiksägarna vid Krubbans torg är ändå inte nöjda. Några säger att de inte får del av den nya högkonjunkturen.
- Turisterna går in i kyrkan och sen försvinner de genast härifrån. Deras guider låter dem inte gå runt här på torget. De tar dem till souveniraffärer i utkanten av stan där guiderna får stora mutor, säger Angela Giacaman som står i familjens souvenirbutik vid torget.
- Vi ser bara några få turister i vår butik. Såna som kommer hit på egen hand. Turistministern och handelskammaren gör som vanligt ingenting åt det problemet, säger hon bittert.
Borgmästaren Victor Batarseh hoppas att det ekonomiska uppsvinget ska stoppa utflyttningen av främst kristna från staden.
- Lugn och ökad turism ger flera jobb. Det uppmuntrar familjer att stanna, säger Batarseh.
Cirka 40 procent av Betlehems 32 000 invånare är kristna. På 1950-talet var siffran runt 90 procent. I dag är muslimer i majoritet i själva staden och de dominerar än mer i Betlehemdistriktet.
Samtidigt kvarstår de politiska problemen. Ingen lösning syns på den israelisk-palestinska konflikten. I Betlehem är den en realitet med ockupation och avspärrningar. Israels säkerhetsbarriär, som runt Betlehem verkligen är en mur, lägger sordin på julstämningen.
Så alla är inte lika entusiastiska över det kommersiella uppsvinget. När jag träffar Betlehemdistriktets guvernör Salah Tamari är han lika dyster som handelskammarchefen Hazboun är uppåt.
- Jag har aldrig hört talas om en ekonomi som blomstrar när man inte kan röra sig fritt i landet. Eller till andra länder. Israeliska trupper gör räder in i Betlehem nästan varje dag, det undergräver moralen, säger den legendariske PLO-veteranen Tamari.
- Vi missade en historisk chans till fred mellan palestinier och israeler. Nu är läget spänt i regionen. Fortsätter det så här, går vi mot ett nytt krig, varnar han.
Han talar vemodigt om hur hans generation i den palestinska ledningen trodde på freden. Och om hur radikala element på båda sidor nu pressar på i riktning mot konfrontation. Samtidigt säger han hoppfullt att islamiströrelsen Hamas frammarsch inte "kommer att vara för alltid".
- Vi har inte råd att förlora hoppet. Vi måste fortsätta att arbeta för fred, vi menar allvar när vi talar om samexistens, säger han.
- Många säger att vi palestinier och israeler är dömda att leva tillsammans i det här landet. Jag tror tvärtom att en sådan samlevnad inte är en dom utan en välsignelse.
Men Tamari tillhör av allt att döma det förgångna. Den generation som efter decennier av krig beslutade att satsa på fred med den historiska fienden.
Framtiden tillhör med största sannolikhet de militanta islamisterna i Hamas och Islamiska Jihad som styr Gaza och som har goda chanser att vinna ett val också på Västbanken. Och som redan är välrepresenterade i kommunstyret i den kristna symbolen Betlehem.
