Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

356 människor befann sig på Ocean Viking i två veckor, innan Malta slutligen lät fartyget lägga till vid dess hamn. Bild: Hannah Wallace Bowman/AP/TT

Framtiden oviss för sjöräddning på Medelhavet

Stängda hamnar, åtal och skyhöga böter möter de frivilligorganisationer som sjöräddar migranter på Medelhavet.
EU:s arbete för en fördelning av mottagandet drar ut på tiden. Men franska SOS Méditerranée är tydliga – de har inte råd att vänta.

Efter 14 dagar till havs började besättningen på Ocean Viking varsla om en alltmer ohållbar situation.

356 människor – främst från Sudan – befann sig ombord sedan de räddats från sjöodugliga gummibåtar utanför Libyen. Ett hundratal av dem var minderåriga.

– Vi försöker lugna dem genom att spela spel och prata. De berättar och ritar för mig vad de utsatts för i Libyen – fängelse, tortyr, våld och krig, sade Avras Fialas, pressansvarig ombord fartyget, till TT i torsdags.

I dagar hade kaptenen anropat den italienska hamncentralen och bett om tillstånd att anlöpa hamnen. De fick inget svar.

"Följer lagar"

Situationen är numer välbekant vid EU:s södra gränser.

I sin allt mer kompromisslösa kamp mot migrationen har vice premiärminister Matteo Salvini anklagat frivilligorganisationer för att samarbeta med människosmugglare, och infört strikta förbud. Organisationer som för sjöräddade migranter i italiensk hamn riskerar höga böter – uppemot motsvarande tio miljoner kronor.

Men franska SOS Méditerranée, en av organisationerna bakom Ocean Viking, anser inte att de gör något olagligt.

– Vårt räddningsarbete följer den internationella havsrätten, säger ordföranden François Thomas till TT.

I fredags gick slutligen sex EU-stater med på att fördela migranterna ombord Ocean Viking mellan sig. Strax efter beskedet gav Malta fartyget tillstånd att lägga till där. En två veckor lång väntan var över.

– Dagens system skapar sådan onödig smärta och stress. Vi kräver en lösning på europeisk nivå som inte baseras på fall till fall, säger Avras Fialas.

Villigas koalition

I slutet av juli möttes en grupp EU-ministrar i Paris. Mötet, initierat av Frankrike och Tyskland, var ett steg mot en "de villigas koalition" – en solidaritetsmekanism för fördelning av migranter och flyktingar inom unionen, enligt Reuters.

Frankrikes president Emmanuel Macron beskrev mötet som en succé. 14 medlemsstater har visat sitt intresse för ett "snabbt och automatiskt system", enligt Macron, som inte nämnde några fler detaljer.

Matteo Salvini, som ilsket avfärdade idén att förhandla om saken i Paris, närvarade inte. Frågan bör diskuteras i Rom, skrev ministern på Facebook — inte över huvudet på länder som Italien och Malta.

Ett nytt möte för de villigas koalition ska hållas i september, skriver Reuters.

Vill fortsätta

För frivilligorganisationerna på Medelhavet är framtiden oviss.

Det spanska räddningsfartyget Open arms konfiskerades av italienska myndigheter i måndags, enligt AFP – strax efter att en åklagare trotsat Matteo Salvinis förbud och tillåtit fartyget att lägga till i Lampedusa efter tre veckor till havs.

Det holländskflaggade Sea Watch-3, vars kapten Carola Rackete åtalades efter att hon tvingat sig förbi den italienska kustbevakningen i juni, är också konfiskerat.

Ocean Viking ligger förtöjt i Malta. Sedan, säger François Thomas, vill de så fort som möjligt ge sig ut på havet igen.

– Vi har inget val. Desperata människor flyr fortfarande över Medelhavet, och hundratals människor har drunknat bara i år. Vi måste fortsätta.

Fanny Hedenmo/TT

Migranter och flyktingar som tar sig till Europa över Medelhavet har kraftigt minskat sedan rekordåret 2015. Då kom totalt över en miljon människor både till havs till Europas kuster – Italien, Cypern, Malta, Grekland och Spanien – och via landvägar.

Hittills i år är siffran runt 54 000.

Drygt 4 000 har anlänt till Italien – främst från Libyen och Tunisien. Runt 1 000 har anlänt till Malta, omkring 30 000 till Grekland och drygt 18 000 till Spanien.

839 människor har bekräftats döda eller saknade på sin väg till Europa under året. Siffran misstänks dock vara betydligt högre, eftersom långtifrån alla avfarter från Libyen noteras av kustbevakningen, EU-finansierade drönare eller omkringliggande fartyg.

De flesta kommer från Afghanistan, Syrien och Marocko. Det innefattar dock inte ankomsterna till Spanien, eftersom sådan information ännu inte är tillgänglig för 2019.

Källa: UNHCR