Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

För Giacomo är det en självklarhet att undsätta migranter i nöd.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Fiskare på Sicilien blir livlina för migranter

Siciliens fiskare sliter hårt för få kronor. Men vardagen består inte bara av ett hav med sinande fisk. Numera måste de ständigt vara redo att undsätta båtflyktingar.

Stämningen är orolig bland fiskarna i Catanias hamn. Alldeles intill deras små träbåtar har ännu ett fartyg med flyktingar lagt till på morgonen, den här gången är de 220 till antalet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

-Det är synd om dem. De försöker bara fly från en hemsk situation. Men vi här har våra problem, vi fiskare har ingenting själva, säger Giacomo, som just kommit tillbaka från morgonens tur på havet.

Fiskarna i Sicilien har det inte lätt. Nuförtiden fångas den mesta fisken i industriellt fiske, och det dessa yrkesmän drar in säljer de främst på den lokala marknaden. Det kan ge 40 till 50 euro en bra dag, förklarar de. Det är inte heller lika mycket fisk i haven, hävdar många av de mest erfarna.

Fiskarna deltar

Förutom att hitta fisk måste yrkesfiskarna vara redo att undsätta de tusentals migranter som styr mot Italiens kuster.

-Vi använder alla disponibla resurser för att leta efter överlevande. Italienska fiskare engageras ofta i aktionerna och handelsfartyg får också delta, säger en tjänsteman vid kustbevakningen.

För många är det en självklarhet att hjälpa till. Giacomo förklarar att det är det sicilianska sättet, att här är man öppna och välkomnande.

-Vi har små båtar men deras gummibåtar är ännu mindre. Om jag ser någon tar jag iland dem. Man kan inte lämna någon ute till havs, säger han.

Känner sig maktlösa

Men många är också oroliga för att undsätta de ofta skraltiga båtarna.

-Vi är rädda. 18 sjömil härifrån såg vi en båt som var helt överfull. De är människor som vi men kaptenen i hamnen larmade inte. Det är inte rätt, säger Concetto som fiskat i över 40 år.

Här är havet vilt säger han, och menar att långt ifrån alla båtar tar sig över. Han känner sig hjälplös men försöker bidra genom att larma om han ser några till havs.

-Hur ska vi kunna hjälpa till? När vi ser dessa båtar är vi rädda, du vet inte vad du möter på dem, säger han och funderar över om det kan finnas vapen ombord. -Varför ger de inte bara alla fri passage. Hur kan det komma sig att EU inte gör något åt den här situationen? säger han sig och börjar packa ihop för dagen.