Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

Första boende har lämnat skräckinstitutionen

För nästan tre år sedan besökte GP en institution i Nordmakedonien där runt 200 människor med funktionshinder bodde i total misär. Svenska Sabina Grubbeson var där första gången redan 2016 och har sedan 2017 kämpat för att ge personerna på institutionen ett bättre liv. Nu har de första boende på skräckinstitutionen fått flytta ut från misären och in i ett nyrenoverat gruppboende.

GP har vid flera tillfällen berättat om institutionen i samhället Demir Kapija i Nordmakedonien där runt 200 av landets funktionshindrade bott i fruktansvärd misär. Många kom till institutionen redan som barn och har levt hela sina liv där.

Sabina Grubbeson startade 2017 hjälporganisationen Loza Foundation och har sedan dess arbetat för att skapa bättre levnadsvillkor för de boende på institutionen. Nu har ett stort steg tagits i rätt riktning.

LÄS MER: "Det är mitt jobb att försvara de mest utsatta"

I slutet på förra veckan flyttade de första personerna ut från institutionen och in i ett av de nya gruppboenden som Sabina varit med och byggt upp med hjälp av donationer och ett EU-projekt som sträcker sig över tre år. Två år har nu gått och under de åren har man hittat platser för gruppboendena och utbildad personal. Projektet har stött på flera problem, dels pandemin som kraftigt försenade projektet sedan gick staten ut och sa att de endast kunde driva 12 boenden. Till resterade boenden fick de leta licenserade privata aktörer.

– Jag hoppas ändå och tror att gruppboendena ska bli bra. Jag kan däremot se att de finansiella medel som boendena får är alldeles för små. Det gör att de privata aktörerna nätt och jämnt kommer att gå runt. Vi kommer att behöva stötta dem med så basala saker som kläder och hjälpmedel.

LÄS MER: Efter EU:s beslut: ”Äntligen ett steg i rätt riktning”

Drev nationell informationskampanj

Nu står tre boenden klara och de första fem har flyttat från institutionen till ett gruppboende. I varje hus ska det bo fem personer och det ska finnas personal som arbetar dygnet runt. Sabina menar däremot att turordningen för vilka som får lämna institutionen inte varit helt rättvis.

– De som kan kommunicera har fått flytta först. Vi har drivit en nationell kampanj för att få dem mer accepterade i samhället. Jag tror myndigheterna tycker att det är lättare att börja inkludera de som är mest normativa, säger hon.

Två år tidigare öppnades tre boenden av Unicef för alla minderåriga som bodde på institutionen. När det var dags för dem att flytta uppstod demonstrationer och lokalbefolkningen blockerade vägen för bilarna de satt i.

– Vi måste därför se till att vi har allmänheten med oss. Det har blivit en lite mjukare ton men de närmsta grannarna till det nya gruppboendet bad oss att bygga en mur mot deras hus så de skulle slippa se boendet från sin veranda.

Boende grät av lycka

Sabina menar att det hittills har varit en känslosam resa som fortfarande är långt ifrån över. Planen är att så många som möjligt ska flyttas ut från institutionen innan tiden för EU-projektet tar slut.

– För mig är det en stor lättnad att vi är på gång nu. Jag har väntat på det här så länge.

Hon beskriver dagen för flytten som väldigt emotionell. Alla som nu fått flytta in i det nyrenoverade huset har bott större delen av sina liv på institutionen och har knappt några ägodelar. Sabina berättar att många bara pekade på saker och undrade om det verkligen var deras.

– En av dem som kom i rullstol har en cp-skada och kan inte prata, men kommunicerar med tecken. När han kommer in började han peka på alla saker och blev väldigt emotionell. När han väl fick se sitt sovrum då började både han och en i personalen gråta och de kramade om varandra, säger hon och har själv gråten i halsen.

Hon berättar att personalen sedan visade honom hans garderob. Han kom dit helt utan packning och var klädd i institutionens kläder. Nu hade han fått egna kläder.

– Då reagerade han väldigt starkt. Både skrattade och grät om vartannat. Man kan inte riktigt sätta sig in i det. Den lokala fotografen jag hade med mig sa att det var en väldigt speciell upplevelse. Han skrev efter att ”jag har aldrig tidigare jobbat med ett projekt som detta och aldrig tidigare hört om någon annan som gör det. Tack!”

Nästa steg för projektet blir att fortsätta flytta ut personer till de andra två husen som står klara och sedan långsamt börja introducera de boende för deras nya liv.

– De har aldrig haft ett eget kök innan eller varit med och lagat mat så bara det blir nya upplevelser. Först ska vi se till att de får ett lugnt liv i sina nya hem med en fungerande vardag och sedan kanske man börjar ge sig ut mer. Vi får ta en dag i taget helt enkelt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.