Fåglar gynnades av murens fall

Det kan tyckas märkligt att murens fall också lett till ett lyft för ett antal fågelarter i delar av det forna Östeuropa. Men så är faktiskt fallet, visar en ny studie som redovisas i tidskriften Biological Conservation.

Tyska och tjeckiska forskare har jämfört hur populationerna av 57 tättingarter utvecklats i nordvästra Tyskland, östra Tyskland och Tjeckien från 1989/1990 till 2007. Tättingarna omfattar, förutom kråkfåglar, alla fåglar som populärt kallas småfåglar eller sångfåglar, bland andra lärkor, svalor, ärlor, trastar, sparvar, flugsnappare, finkar och sångare.

Ekonomisk boom

De tre regionerna har i olika hög grad förändrats socialt och ekonomiskt efter murens fall. Det ekonomiska uppsvinget var störst i Tjeckien där bruttonationalprodukten (BNP) ökade med 330 procent mellan 1991 och 2007. I östra Tyskland ökade BNP något mindre, med 280 procent, medan BNP i nordvästra Tyskland bara ökade med 139 procent.

Med hjälp av noggrann fågelstatistik kunde forskarna konstatera att även bestånden av vissa fågelarter, som nötväcka, nötskrika, blåmes, talgoxe och skata, ökat i takt med det socioekonomiska uppsvinget i de forna östländerna.

För att ta reda på orsaken undersökte forskarna om resultatet på något sätt kunde kopplas till arternas livsmiljöer, födotillgång, klimatförhållanden, flyttstrategi eller intelligens, mätt utifrån den relativa hjärnstorleken hos de studerade fågelarterna.

Större hjärna

Det visade sig då att i princip allt utom fåglarnas hjärnstorlek var av underordnad betydelse. Forskarna fann att det var tättingarter med stora hjärnor som ökat kraftigt i antal i framför allt Tjeckien men även i östra Tyskland.

Det förklarar forskarna med att det efter murens fall vuxit fram nya grönområden och parker i många städers centrala delar, samtidigt som en växande medelklass flyttat från städerna till villor i nyanlagda grönskande förortsområden.

Den gröna vågen har helt enkelt ökat fåglarnas tillgång på föda.

Det gynnar just arter med stora hjärnor, som skata, nötväcka, nötskrika, blåmes och talgoxe, eftersom de är smartare och har lättare för att hitta föda, undvika fiender och konkurrera om resurser än arter med mindre hjärnor. Dessa arter är mycket anpassningsbara och väl rustade för att leva nära människor, särskilt skator och nötskrikor.

Däremot har fågelarter med mindre hjärnor, som törnsångare, svårare att anpassa sig till byggboomen i nya områden och sådana fåglar har också minskat i antal där.

Flexibilitet lönar sig

En tidigare studie visar att stannfåglar, som exempelvis talgoxe, har större hjärna än flyttfåglar som törnsångaren. Eftersom hjärnan är ett av de mest energislukande organen, har flyttfåglarna under evolutions gång gjort sig av med barlast i form av hjärnceller.

Forskarna har även identifierat några andra yttre faktorer som gynnat vissa fågelarter i de tre regionerna. De arter som åt en mer varierad föda, kunde anpassa sig till ett förändrat klimat och var stannfåglar ökade generellt i de två forna öststaterna.

Forskarna hoppas att liknande studier ska göras i större regioner, kanske i hela världsdelar om det finns tillräckliga data om fågelarternas storlek. På det sättet skulle man kunna jämföra hur ekonomiska och sociala förändringar, liknande de i Östeuropa, påverkar fågelpopulationer i en rad olika länder.

P O Lindström