Det mest slående med prognoserna inför valet till EU-parlamentet i juni är istället att den procentuella fördelningen av mandat mellan partigrupperna ser ut att bli nästan identisk med vad som råder i dagens parlament.
Det framgår av en analys av nationella mätningar som görs av tre ledande statsvetare i London och Dublin. Den publiceras på sajten predict09.eu och uppdateras varannan vecka, senast igår.
Stilleståndet mellan partigrupperna betyder inte att valet saknar dramatik. I enskilda länder blir det stora förskjutningar - men de väntas ta ut varandra på europeisk nivå när de 375 miljoner väljarna sagt sitt.
Å andra sidan blir det stora förändringar INOM de övergripande europeiska partigrupperna.
I den största gruppen, Europeiska folkpartiet (EPP) som samlar merparten av konservativa och kristdemokratiska partier, blir det betydligt färre tyska ledamöter men desto fler polacker och italienare. Det lär få till följd att EPP utvecklas i en mer moralkonservativ riktning.
De polska och italienska partierna inom gruppen, som båda sitter i regeringsställning, slåss redan om vem som ska få utse talmannen i det nya parlamentet som får 736 ledamöter jämfört med 785 i det nuvarande.
En viktig skillnad jämfört med dagens situation är att det konservativa partiet i Storbritannien - Tories - planerar att lämna EU-parlamentets största partigrupp EPP. Istället bildar Tories en ny och mer EU-skeptisk konservativ grupp. Där får de främst sällskap av likasinnade Demokratiska medborgarpartiet (ODS) i Tjeckien, som i förra valet blev sitt lands största parti.
Den konservativa utbrytargruppen väntas också omfatta vissa av de mer eller mindre nationalistiska partier som nu ingår i gruppen Nationernas Europa (UEN).
I näst största partigruppen, Socialdemokraterna (ESP), blir det också nya vindar. Både de franska och spanska socialistpartierna, som hittills varit störst i gruppen, väntas förlora många mandat.
Det gäller särskilt de franska socialisterna, som vid förra EU-valet gynnades av missnöje med sittande borgerlige presidenten Jacques Chirac. Hans efterträdare Nicolas Sarkozy är inte heller särskilt populär, men regeringspartiet UMP ser ändå ut att gå fram jämfört med 2004.
Inom den socialdemokratiska gruppen blir nu istället tyska SPD största parti.
SPD gjorde ett uselt resultat i EU-valet 2004 till följd av missnöje med dåvarande partiledaren Gerhard Schröders regering. Det gynnade kristdemokraterna, som då var i opposition. Men nu är det förbundskansler Angela Merkels tur att drabbas av väljarnas missnöje.
Näst störst i socialistiska gruppen blir den här gången brittiska Labour, som spås göra ett något bättre val än förra gången.
Det som är speciellt med prognosen från statsvetarna i London och Dublin är att de inte bara räknar samman aktuella opinionsmätningar. Forskarna har nämligen funnit att mätningar överskattat de stora och regerande partiernas resultat i tidigare val och i gengäld underskattat småpartier, i synnerhet sådana som är EU-skeptiska.
Junilistans överraskande framfart i förra EU-valet är ett exempel.
I analysen tar statsvetarna hänsyn till det fenomenet och andra faktorer som snedvrider mätningarna.
En särskild svårighet som gör profetiorna extra osäkra ligger i att valdeltagandet den här gången väntas bli ännu lägre än redan låga 45 procent i förra valet.
För svensk del kommer valforskarna fram till att Socialdemokraterna tar sex och Moderaterna fyra av landets 18 mandat.
Tredje största parti enligt analysen blir Piratpartiet, som väntas få två mandat. Resterande sex fördelas med ett vardera på Kristdemokraterna, Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet, Vänstern och Junilistan.
Är statsvetarna rätt ute blir såväl Sverigedemokraterna som Feministiskt initiativ utan representation.
