Över två år har gått sedan britterna röstade för att lämna den Europeiska unionen. Otaliga diskussioner, utspel och möten har avlöst varandra sedan dess. Men fortfarande är inte EU och Storbritannien överens om det brittiska utträdet. Och det trots att det brinner i knutarna.
Det är inte EU som ska belastas för den utdragna processen – snarare britterna, enligt experter på området.
Ända från förhandlingsstarten har det varit viktigt för unionen att visa upp en enad front. Den som till viss del kan ta åt sig äran är den konservative franske politikern och tidigare EU-kommissionären Michel Barnier. Barnier bedöms som skicklig och respekterad i sin roll som EU:s chefsförhandlare i förhandlingarna som ska ta Storbritannien ut ur unionen.
Det kan tyckas överraskande att de 27 medlemsländerna som tänker stanna kvar i EU har lyckats stå så enade. Särskilt med tanke på hur splittrat Europa är på många punkter, inte minst i migrationsfrågan. Men det är just i turbulenta tider som strävan efter sammanhållning kan bli viktigare.
EU räds en dominoeffekt
Statsvetaren Ulrika Mörth, som är specialiserad på europeisk politik vid Stockholms universitet, talar om att EU räds en dominoeffekt. Premiärminister Theresa May vill att Storbritannien lämnar EU:s inre marknad, men hon vill samtidigt behålla handeln med EU-länderna via ett ”omfattande, djärvt och ambitiöst frihandelsavtal”. Britterna vill alltså fortsätta köpa och sälja varor, men de vill kunna stänga ute lågutbildad arbetskraft från Östeuropa.
Detta rimmar illa med EU:s heliga princip om fri rörlighet och därför säger man nej till detta. Om EU skulle gå med på detta riskerar det att ännu mer spä på EU-skepsisen i länder som Polen. Hur ska de motiveras att vara kvar i EU om deras medborgare diskrimineras på arbetsmarknaden?
Samtidigt som EU agerar i samlad trupp finns det medlemsländer som oroas mer än andra. Särskilt om det inte blir någon överenskommelse utan en så kallad hård brexit som innebär att Storbritannien klipper de flesta band till EU.
Vill inte förlora bästa vännen
Dit hör Sverige. Svenskarna vill inte förlora sin bästa vän i EU. Storbritannien är en viktig handelspartner för Sverige och de båda länderna har liknande syn på vad EU ska vara och hur pengarna ska fördelas.
För Sverige är det också viktigt att de runt 100 000 svenskarna och närmare 1000 svenska företagen som finns i Storbritannien ska kunna fortsätta bo och verka på samma sätt efter brexit. Därför har vi gång på gång kunnat höra EU- och handelsminister Ann Linde (S) säga att brexit är dåligt för Sverige.
Frankrikes president Emmanuel Macron verkar inte ta den stundande skilsmässan lika hårt. Han pratar snarare i termer om att det kan leda till något positivt, bland annat kan unionens försvarssamarbete underlättas och banden mellan euroländerna stärkas.
Tröttsam förhandling
En av de allra största kontroverserna i brexitförhandlingarna handlar om gränsen mellan Irland och Nordirland. Både EU-sidan och Storbritannien vill att gränsen ska vara öppen för personer och varor. Däremot är man inte enig om hur detta ska gå till. Förslaget som ligger på bordet är att Nordirland och hela Storbritannien ska vara kvar i EU:s tullunion även efter utträdet och fortsätta att följa EU:s handelsregler. Problemet är att den brittiska regeringen inte kan gå med på det.
Att just gränsfrågan är så pass svår att lösa har att göra med att den är kopplad till en långdragen och känslomässig konflikt, resonerar juridikprofessorn Ulf Bernitz. Han gästforskar just nu på Institute of European and Comparative Law i Oxford och följer brexitfrågan noga.
Från hans horisont är det väldigt tydligt varför vi ännu inte har sett något påskrivet brexitavtal: Britterna drar åt olika håll och sätter inte ner foten.
Tröttsamt, tycker Brexitförhandlaren Michel Barnier och resten av EU-skaran som lär få fortsätta vänta på "la grande finale".
