Nepalesiske Uttam Sanjel ville bli skådespelare i Bollywood – men drömmen sprack. Då reste han hem och fick idén att undervisa barn.
–Jag trodde bara några stycken skulle dyka upp. Men omkring hundra entusiastiska barn kom. Jag blev överväldigad, säger 35-årige Uttam Sanjel till AFP.
De flesta privatskolor är dyra. Men att gå i Sanjels skolor kostar tio kronor i månaden, en avgift de flesta familjer klarar.
–Inget barn ska behöva stå utanför skolan bara för att familjen inte har råd att betala för utbildningen, säger Sanjel.
Nu går 18000 elever i Uttam Sanjels skolor, som sponsras av lokala affärsmän och hjälporganisationer. Skolbyggnaderna är byggda av billigt material och går under benämningen ”bambuskolor”.
De statliga skolorna har låga avgifter, men enligt Uttam Sanjel har de inte på långt när samma standard som de privata.
–Eleverna som går i statliga skolor kan inte tala engelska ens när de gått ut skolan. Eleverna i privatskolor kan sända e-mail till föräldrarna från årskurs 2, säger han.
I de statliga skolorna lär sig eleverna enbart det inhemska språket nepali.
–Det är inte som det ska vara. Det är fel därför att det skapar två slags medborgare, säger Uttam Sanjel.
Många föräldrar, som busschauffören Dol Raj Subedi, anser att de själva fått en dålig start i livet eftersom de inte fått någon bra utbildning. Men Raj Subedis äldste son går nu i en av Sanjels skolor.
–Allt jag bryr mig om är att mina barn ska få en bra utbildning, säger Raj Subedi.
Statliga skolor grundades först på 1950-talet och ända in på 60-talet var skolutbildningen minimal. De flesta i Nepal lever av jordbruk för självhushållning och många barn tvingas lämna skolan för att de behövs hemma.
När Uttam Sanjel startade sin första skola rasade det tio år långa inbördeskriget mellan maoistrebellerna och regeringsarmén. Både armén och gerillan använde skolor som förläggningar och många lärare dödades.
Maoisterna kidnappade skolbarn, indoktrinerade dem och använde dem som barnsoldater. Men som en del av fredsavtalet från 2006 började maoisterna i somras släppa 3000 barnsoldater från läger, som nu övervakas av FN.
I Nepals första demokratiska val 2008 blev maoisterna största parti, men den maoistiske premiärministern Prachanda (Pushpa Kamal Dahal) lämnade regeringen tidigare i år efter en kontrovers med arméchefen.
FN anser att underliggande orsaker till det som startade inbördeskriget – som fattigdom och diskriminering på grund av kast och etnicitet – förblivit olösta.
Senast i helgen höll maoisterna stora demonstrationer i huvudstaden Katmandu. Och situationen i Nepal är fortfarande mycket instabil.
–Men när de politiska oroligheterna är över behöver vi utbildade människor som kan bygga upp landet, säger Uttam Sanjel.
Läs- och skrivkunnigheten i Nepal är 49 procent och en av regionens lägsta. Sri Lanka har 90 procent och Indien 61 enligt de senaste jämförbara siffrorna från 2005, skriver FN.
Nepal är ett av världens fattigaste länder med skriande sociala orättvisor. Endast 35 procent av kvinnorna i landets lägsta hinduiska kaster kan läsa och skriva.
Fattigdom leder också till att många flickor slutar skolan och hamnar i prostitution både i Nepal och i grannlandet Indien.
Yta: 147 000 km² (Sverige 450000 km²)
Invånare: 29 miljoner (2008)
Huvudstad: Katmandu 855000 invånare (uppskattning 2006)
Statschef: president Ram Baran Yadav
Regeringschef: premiärminister Maghav Kumar Nepal
Folkgrupper: indo-nepaleser 75 %, tibet-nepaleser och övriga 25 % (2001)
Språk: nepali är officiellt språk; tolv minoritetsspråk, engelska gångbart
Religion: hinduism, minoritet av buddister
BNP per invånare: 460 US dollar (2008) (Sverige: 55 620 US dollar)
Källa: Utrikespolitiska institutet
